Lo mismo cada dia

Dålig uppdatering. Jag vet. Mina dagar ser ut så här:
19.00 går jag till jobbet.
03.00 stänger vi och städar till 04.00
04.15 sitter alla, slitna, dricker en drink efter jobbet och diskuterar dagens bravader, samt lyssnar på ruskig rumänsk musik.
04.45 går våra steg mot la Fontana
06.00 stänger Fontana och vi går mot 25 hours eller la Panera för frukost
Jag brukar komma hem runt 08.00 - 10.00 och då kastar jag mig i säng. Däckar.
Om jag ska möta Juliana i stan för en drink (eller två) innan jobbet, så går jag upp runt 13.00. Annars sover jag till 16.00, gör mig redo och tar en taxi till jobbet.
Enformigt? Ja.

Jag hoppas ingen tar illa upp när det ibland dröjer mellan mina försök till kontakt med mina kära i Sverige? Jag har inte glömt bort er! Never. Ni finns i mina tankar hela tiden. Det är för er skull jag flyttar hem.

Veckorna som gått: Micke, Linda och Anna har varit här!

They make it easy to live in the city

Jobbet på Oconnells är i sig jävligt slitsamt och jag känner att kroppen börjar säga ifrån. Dock vill jag inte säga upp mig... än.
Detta pga de jag jobbar med. Alla klockrena människor som förgyller mina dagar och som har blivit som min familj här nere.

Juliana - My partner in crime. Antagligen säger vi upp oss tillsammans i slutet av juni, då hon åker tillbaka hem till Kanada och jag till Sverige?
Arran - den varmhjärtade lustigkurren från England. Min egna livvakt.
Mario - "The Rabbit". Behöver inte säga så mycket mer.
Florin (inte den Florin) - Han har friat till mig tre gånger. Varav två var med ring. Jag ser honom dock som min storebror.
Andrej - Omtänksam och rolig kille från Bulgarien.
Resvan - Hård yta. Varm inombords.
Zach - "The new guy" som flyttade från Usa för att lära sig spanska. Imponerad att han lyckades ta sig ut ur bubblan.
Beto - Den charmige mexikanaren.
Silvio - Min chef, som visar tecken på Borderline.

Och självklart alla underbara lirare från Dubliners.
(De jag inte skrev var de var ifrån är Rumäner.)

Isolering, tack!

Häromdagen vaknade jag av att Tess och Erika skrek av skratt. Jag krälar ut ur sängen, sliter upp dörren och får efter extrem ansträngning ur mig orden "Vad fan håller ni på med?" T fnissar till och frågar därefter "Har du någon där inne?". "Eh nej. Varför skulle jag ha det?" Tydligen så hade Erika vaknat av stön, dunkningar i väggen och skrik, och därefter tagit slutsatsen att jag hade vilt sex i rummet bredvid (aka "knullrummet" - dubbelsäng). Att Erika och T hade skrattat så mycket var att de hade börjat gissa vem det var jag hade släpat med mig hem efter jobbet, och tydligen hade alla män kommit på tal - även den läskige managern Bogdan från Dubliners (som by the way är klockren!). För att korta ner historien, så insåg de efter en stund att det faktiskt Inte var jag som hade varit en wildcat. Det var en granne.

I natt klockan 04.00 när jag skulle gå på toa, uträtta ärenden och fylla på min vattenflaska (jag har blivit beroende), så märker jag snart att jag inte är den enda i huset som var nödig. Dock hade denna personen grova prutt- och diarréattacker. Jag vände på klacken och kände att kvällningarna skulle få ut sin rätt om jag hade stannat en sekund till. Fatta att den här personen säkert har smugit upp ur sin säng, redo att göra sitt i hemlighet, men att svenska Melanie 19år råkar gå in på sin toalett exakt samma tidpunkt och lyckas höra hela härligheten.
Kan ni förstå hur lyhört det är? Jag är ärrad för livet.