thoughts about music and associations

Antalet bra låtar går inte att räkna. Annat är det med låtar som verkligen berör. Sedan finns det låtar som man förknippar med något eller någon. Dessa behöver möjligtvis inte vara bra. Santorini kommer jag alltid förknippa med "World hold on" och finalen i Göteborg med "Area codes (I've got hoes). Låtar som på något sätt blir bra, eftersom att de förknippas med minnesvärda händelser. Varje gång jag hör "Jump on it", tänker jag på Janne och hur vi med stenansikten kör låtens moves i henns rum och "Sexy back" får mig jämt att tänka på Em och hennen Parkez17 (youtube) imitationer.
Sen finns det även de låtar som man först gillade, men som sedan förpestas med minnen som man helst vill släppa. Minnen som kanske till en början var bra, men som sedan blev något annat. Reultatet blir att en bra låt tyvärr har gått i spillror. Det bästa är väl att försöka få låten att bli förknippad med något annat, eller kanske köra ignorera ignorera... men det är inte så lätt i det läget. Hjälp?

hit och dit och fram och tillbaka

Jag har aldrig varit så stressad i hela mitt liv. Jag som tyckte att öppningen på konditoriet var en upplevelse... Det här var en helt annan grad. När jag kom till jobbet hade två leveranser redan kommit (djupfryst och godis). Allt skulle ut i butiken, samtidigt som att nytt bröd/bullar skulle bakas + att jag skulle räkna en kassa. Jag hann inte ens röra kassan, innan leverans två och tre kom med bullar/bröd och drycker. Bullarna blev klara, mjölken tog slut, mer bullar skulle in i ugnen, telefonen ringde... Så där fortsatte det hela morgonen. Så fort jag hade räknat och loggat in min kassa var jag tvungen att (plus allt det andra som skulle göras) börja ta emot kunder, eftersom att kön var påväg ut ur affären. Jag trodde att det skulle lugna ner sig under dagen, men nej nej. Jag jobbade över en timme. Behöver jag säga mer?
Mina underarmar ser ut som offer till ett rakblad, efter alla kartonger jag har rivit upp. Mina knän är blåa efter att jag krälat på golvet när jag fyllde alla kylar och när jag skurade, vilket jag var tvungen att göra eftersom att jag lite lätt tappade en hel plåt toscabullar - framför värsta kön. Mannen i mig kom fram och allt jag kunde göra var att pusta och frusta. Folk blev seriöst rädda, men jag körde ignorera ignorera och fortsatte att göra hundra saker samtidigt.

Alltså trots att det var galet stressigt och att jag knappt kan stå nu efter, så var det en bra dag på jobbet. Lärorik och tidsfördrivande. Jag trivs verkligen.

Across the Universe

Idag har jag och Eric krigat med att montera nya hyllor till vardagsrummet. Allt såg ut att gå som smort med skruvdragare och teamwork, men när vi var nära slutet så noterade vi att en skiva satt uppochner. Den är skön. Jävla IKEAskit (förlåt Emma).
Efter att vi tagit en paus med pepparkakor och det var dags att börja montera ihop hylla nummer två, kom Edwin till undsättning. Jag och Eric skröt lite lätt om att vi nu är mästare och att hylla nummer två inte skulle bli något problem. Man kan säga att synden straffade sig själv. Nu är iallafall båda hyllorna på plats och mamma är glad som en sol. Vi belönade oss med en middag på O'Pizzicato, sen gick vi hem, åt mor mins berömda morotskaka och skypade med Nate.

När jag städade lite (notera lite) på mitt skrivbord, så hittade jag min biljett från Across the Universe. Filmen jag, Emma och Eric såg i London. Jag blir fortfarande varm inombords när jag tänker på hur bra den var och hur bra de hade format filmen med hjälp av Beatleslåtarna, så nu ikväll har jag laddat ner soundtracket - som spelas på repeat. All you need is love.

Just another ordinary day

Jag måste erkänna att jag har börjat tröttna på det här. Det är typ ett projekt att försöka komma på vad jag ska skriva om dag ut och dag in.

Det mest intressanta och mest skrämmande som hände idag var att mitt öga dränktes av korvvatten. Detta trots att glajjorna var på. "En wienerkorv tack" Jag grabbade tag i tången, tog fram brödet och när det såg ut som att jag hade lyckats och att korven snart var på plats... händer det. Allt gick i slowmotion. Jag tappar greppet, korven störtar mot vattenbadet och splashet letar sig in bakom glaset. Grovt äcklad (I don't do korv) och nära gråten, var jag tvungen att le och börja om "Hal rackare! Ketchup och senap tar du själv". Ärrad för livet.

Annars har Cathy pulled a Cathy igen och jag har än en gång siat om hennes framtid. Som sagt; You gotta love her.

Hi, it's John... whatever.

Idag var det dags för lite julklapps shopping med mor. Vi kirrade bl.a klappar till barnbarn 3 to come, Micha och mig. Jag har även spottat lite saker som måste investeras till nära och kära... frågan är bara; när? var? hur? Ett mysterium som ska lösas inom kort.

Nu ikväll har jag och Prim vräkt i oss den doftande vännen, som jag glatt har introducerat och som hon tog emot med öppna armar. Efter det droppade Edwin och Victor in för att titta på Wedding Craschers. Den filmen dödar mig! Att se den är som ett redigt gympass, som resulterar i magmuskler (I wish). Inom de närmaste dagarna ska jag och rosen även se en viss Scary Movie 2 och Zoolander. Efter det kommer tvättbrädan vara ett faktum.
Det finns inga andra filmer (förutom Napoleon) som symboliserar min humor på ett bättre sätt. Jag har svårt att förstå folk som inte instämmer. Svårt att acceptera.

Vince Vaughn, Will Ferrell, Owen Wilson och Jon Herder är mina hjältar.

"Buisiness up front, party in the back"

Det blev en lugn kväll igår med Cathy, Edwin, Alex, Eric, Victor och Fabian.

Nostalgin har flödat de senaste dagarna och idag fortsatte det med att jag och Micha kollade på ännu en Disneyfilm - Oliver och gänget. Så söt.

Ikväll har jag, Edwin, Victor och Alex varit på Heron och bio - 1408. Filmen var till en början väldigt lovande, men eskalerade till något överdrivet tyvärr. Annars skådade vi en överviktig mullet som intensivt boxades med ett arkadspel. 5 minter senare var han aktiv på "dancing stage"spelet. Med ingen rytm i kroppen tycker jag ändå att hälften pony, hälften kort klarade sig riktigt bra. Synd bara att mästaren bredvid glänste med sin närvaro. Han var också ett skämt i sig, eftersom att grabben hade bunkrat upp med powerade och handdukar. Grovt överseriös. Anblicken av båda gjorde iallafall att jag var tvungen att bita mig i läppen många gånger, för att hindra mig själv från gapskratt.

Efter tog vi bilen till O.K och hämtade upp Eric från jobbet. Sedan åkte vi till Alex och hade det mysigt, med bra musik, tända ljus, julmust och bordspel... ett perfekt slut på lördagskvällen.

Delad.

Halva jag är glad och halva jag är ledsen. Det är en väldigt skum känsla. Idag på jobbet skrev jag på mitt anställningsbevis, vilket säger att mitt vikariat går ut den 17 mars. Är det bara jag eller är det inte meningen att jag ska flytta i slutet av februari? Grejen är att jag verkligen behöver avsluta det här jobbet korrekt, utan att behöva säga upp mig... för att sedan ha chansen för jobb när jag kommer tillbaka. Så jag blir ledsen över att behöva flytta fram flytten ännu en gång. Det känns som att det hela tiden ska komma något emellan, som att det inte är menat. Sedan blir jag även ledsen för att man med lätt matematik kan konstatera att jag missar den svenska sommaren... aja. Jag är iallafall glad över att jag nu har ett stabilt jobb - jag trivs med - med bra lön. Nu gäller det bara att inte spendera och ge efter mitt shoppingbegär (som är värre än någonsin!). Allt måste sparas!

Eric frågade mig varför jag vill flytta och jag kom på att jag aldrig riktigt har förklarat min dröm.
När jag fyllde 15år åkte jag och pappa till Madrid för att se Real Madrid spela live. Jag blev förälskad och bestämde redan då att jag en dag skulle bo i staden. Jag har chilenskt påbrå, men kan tyvärr inte flytande spanska. Jämt när jag har träffat mina släktingar från den chilenska delen av familjen, har jag känt mig lite utanför. Jag anser att man lär sig bättre genom att praktisera, och vart gör man inte det bäst än i ett spansktalande land? Chile känns lite väl långt bort och som sagt jag älskar Madrid. Jag känner även att jag måste komma härifrån för att kunna uppskatta Stockholm bättre, för just nu har jag tröttnat. En sista förklaring till varför jag vill iväg är att jag vill göra något som lär mig att ta ansvar och klara mig själv, så att jag kan utvecklas som person och inte hela tiden förlita mig på andra...

I'm not in love. I just wanna be touched.

Efter en felringning av mor klockan sju imorse (på min enda lediga dag!), somnade jag om och vaknade lite lätt runt 11.30 snåret av att Juthan glatt ringde. Vi uppdaterade varandra och bestämde att vi i helgen ska ha en het dejt, innan ungen åker iväg till Thailand i tre härliga veckor - utan mig. En aning bitter.

Sen åkte jag in till stan och träffade Erik. Vi skulle egentligen springa runt på stan, men planerna ändrades oväntat och istället blev det ett häng på tuben. Vi utforskade nya marker, skvallrade och skrattade. Det enda rätta.

Nu ikväll åkte jag och min andre hälft Prim till Edwin, för att kolla på tv och dricka te. Till rosens stora förtjusning fanns det även pepparkakor. Vi blev en aning nostalgiska och sista delen av kvällen spenderades framför youtube och massa 90tals videos. Vi växte verkligen upp i den bästa eran med trallvänliga låtar och härliga mcdonalds M frisyrer! Åhh.

(rubrik: i bilen hem spelades kate nash... hennes kaxiga/ärliga texter tilltalar mig)

It's time to start counting the days!

om 26 dagar kommer nate hem
om 28 dagar kommer emma och juthan hem
om 30 dagar kommer janne och sofie hem
om 67 dagar kommer al hem
runt de första datumen kommer även emma curly och becca förhoppningsvis hem

en massa kära återseendet väntar, dock även ett sorgligt adjö...
om 34 dagar åker prim

Can't let go

"melanie!!
jag har hittat hostens tva vackraste latar. plus att jag tror att en av dom ar skriven till dig. serri."

Nate har alltid (utan överdrift) rätt. Låten går på repeat och medan jag lyssnar och drömmer mig bort till Landon Piggs vackra stämma, äter jag chokladglass och bara njuter. Coffee Shop spelas även flitigt. En underbar måndagskväll.

9 to 5

Idag var min första dag som hårt arbetande kvinna. Äntligen lite rutin i vardagen! Jag har inte vågat säga vad mitt nya jobb är, eftersom att det på konditoriet visade sig vara en riktig turn-off... och jag ville inte jinxa det här jobbet. Nu är det dock helt klart. Hädanefter hittar ni mig på pressbyrån, danderyds sjukhus. Oh yes, thank the lord för handelsavtal.

Första arbetspasset var en väldigt lärorik och intressant upplevelse, som har lämnat stora rivmärken på mina underarmar ("du får förvänta dig ärr som kan få folk att tro att du skadar dig själv" - kul.) Jag har gjort allt från att fronta, packa upp varor, bakat, till att stå i kassan. Det enda problemet var mitt revben som gjorde sjukt ont i vissa lägen, som jag helt enkelt fick ignorera... dock kände jag ibland för att klämma fram en tår. Jag fattar inte vad som har hänt. Flera dagar med ren smärta. Fast no way att det ska hindra mig från att äntligen få jobba! Och att gå och kolla upp skiten finns inte, eftersom att förra gången slutade med operation. Karma. Frågan är vad jag gjorde i mitt förra liv?

Hursomhelst så tror jag att jag kommer trivas! Gamla som unga jobbar i butiken, och det alla har gemensamt är en klockren humor. AARÅÅ.

so freaking bored

Det har inte hänt så mycket under helgen som gått. I fredags invigde jag och killarna Edwins flashiga tv, med en tyvärr rutten film - death proof. Bortsett från det var det så mysigt så, med musik och rumpdans.
I lördags var det egentligen planerat att jag och Eric skulle montera möbler, men planerna ändrades och vi gick på promenad istället och träffade rosen. Efter det tog mitt sociala liv den här helgen slut. Jag har spenderat resterande tid hemma, instängd på mitt rum, i mjukiskläder och gjort en mängd utbildningar på nätet (inför mitt nya jobb). För att inte dö av tristess har jag kollat på de söta filmerna "en kärleks historia", "pretty in pink" och reprisen av Greys. Lovely.

Nostalgi

När man var liten sjöng man ju bara med utan att veta innebörden med texterna.

"Be a little bit wiser baby, put it on, put it on
'cause tonight is the night when 2 become 1" (Spice Girls - 2 become 1)

"I wanna li li li lick you from your head to your toes
and I wanna move from the bed down to the down to the to the floor" (Ludacris - What's your fantasy)

Så... när jag var runt åtta år sjöng jag glatt ut budskapet "use a condom". Fyra år senare lät det helt annorlunda. Haha!

Come back and Stay

Trots att jag inte hade en droppe alkohol i mig, luktade jag som en alkis. Kvällen på Baba var väldigt trevlig och blöt (efter en liten incident med en kär vän och öl). Det blev en hyfsat tidigt kväll, fast trots det så vaknade jag inte förrän klockan 14 imorse. Jag hade alltså nästa sovit i 12 seriösa timmar... men jag klagar inte.

Dagen har spenderats på stan med Mellie. Hon införskaffade sjukt snygga skor och en het jacka... Vad köpte jag? Inget. Den är kul.

Idag slog det mig hur mycket jag saknar mina girls. Det är sjukt. Det känns nästan som att en viss del av mig saknas och jag blir inte hel förrän ni har kommit hem. Okej, missförstå mig inte nu! De vänner som fortfarande är i huvudstaden förgyller min vardag och räddar mig från att gå under. Kärlek. Men aa... saknad.

Idag har inte varit en bra dag.

Mitt rum looks like crap. Det är inte ens kul. Jag har kämpat hela dagen med att föra över kläder från min klädstång, till min nya (som visade sig vara apful!) hylla och reslutatet är inte alls som jag tänkte att det skulle bli. Upprörd!

Sen som ännu en slap in the face upptäckte jag att jag inte kommer kunna jobba på två ställen i jul, vilket innebär att jag får neka marknaden = mindre pengar. Vissa kan tycka att jag är girig, men sanningen är den att jag bara vill förverkliga min dröm och för att göra det måste jag spara pengar. Mitt nya jobb (!) kommer dock föra in lite mer på mitt konto, än vad det förra (som jag sa upp mig ifrån) gjorde...

Ikväll ska jag ut och dansa bort mina sorger. Men innan det; Greys.

Beauty and the Beast

Dagen har spenderats i mjukisbyxor, glasögon och knut mitt på skallen. Det bästa jag vet att göra nu i vintertider (när kylan har tagit över) är att mysa under en filt, men en kopp vinterlunden och titta på någon klassisk disneyfilm, som t.ex Skönheten och Odjuret... Och det är exakt vad jag har gjort idag. Jag och Mellie drömde oss bort och njöt av den vackra berättelsen.

"Rörda av en ton
I en melodi
Kan två hjärtan slå
Så att båda två
Känner harmoni
Som om sagans värld
Blivit verklighet
Främling blivit vän
Vad ska hända sen
Ingen av dom vet

Skönheten är hon
Odjuret är han
Men så mycket mer
Än vad ögat ser
Ser dom hos varann"

Man blir ju bara för rörd. Så fint!

COCOROSIE

in i dimman

Jag kom nyss hem från att ha spenderat en underbar kväll med Hanna på Debaser Medis. Vi drack lite öl och tog igen lost time, sen var det dags för det vi har väntat på i två månader - Cocorosie! Konserten var helt underbar! Dom är sjukligt musikaliska, med allt från rap, opera och melodier. Vi stod där och lät oss sjunka in i en dvala av olika färger och klipp. Otroliga kontraster till sången. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... jag är bara så glad. Saknade dock Emma vid min sida... speciellt under sista låten; by your side.
Jag filmade och tog en mängd bilder, som jag publicerar imorgon.

Annars idag har jag, Edwin och Eric promenerat på djurgården. Mys.
Sen när vi kände att kylan började kripa tag i oss, tog vi bussen hem till mig, drack lite te och körde singstar.

my hands are cold but my heart's on fire

Förlåt, men jag kan inte sluta klaga. Varje gång jag går ut är jag nära gråten. Jag vågar inte ens tänka på att det kommer bli 20- till. Trodde jag skulle kunna härda med min raring till jacka, men vem försöker jag lura? Som Mellie en gång uttryckte det med en lätt norrländskdialekt "kylan biter tag i lårbensmuskeln och vrider om". Minst sagt. Man blir helt jävla handlingsförlamad där ute. När jag insåg mitt öde om jag fortsätter med min jacka, så tog jag fram min kreativa sida och sydde om kappan. Jag ger upp.
Okej, nu har jag klagat klart... för idag.

Jag zappar lite lätt på tv:n och Ztv dyker upp. Jag ser en video med lergubbar och jag hör en sång som gjorde mitt hjärta alldeles varmt. Jag kände direkt igen rösten och soundet. Keane. They're back! Den här gången för War Child, men snart måste dom släppa nytt. Jag längtar. Låten som gav mig hopp heter iaf The Night Sky.
Sedan gav Nate mig även den underbara nyheten att Death Cab och Postal ska släppa nytt i vår! Ååhh.

Absolut Bangkok

Igår droppade Edwin förbi, för att jag skulle hjälpa honom with a hairthing(resultatet blev hett!), sen åkte vi till ringen för lite underklädesshopping. Tyvärr inte till mig.

På kvällen åkte jag till Wokhouse för att fira min älskade Sara, som har fyllt år! Jag, Sara, Ylva, Madde, Jenkan och Emelie vräkte i oss mat och drack massa färgglada drinkar. Sjukt trevligt! När det var dags att gå vidare mot stureplan, sa jag adjö eftersom att jag skulle upp tidigt imorse. Eftersom att Cathy var på Harry B James, så tänkte vi samåka hem. Vi möttes upp och hon konstaterade snabbt att hon var hungig, så vi tog vägen hem via medis. Jag måste erkänna att även den nya pakten är bruten. Jag skäms. What's up med den nya fettigastilen? Livrädd.
Edwin som otippat var på götgatsbacken kom förbi och gjorde oss sällskap, samt kom med förslaget att följa med till Temple Bar och träffa Fabbe och Tobbe. Vi bangade inte. På väg dit hittade jag en mobiltelefon övergiven mitt på gatan. Efter några okända samtal ("hej är du nära vän med ägaren till den här mobilen?"), fann jag tjejen med rosa tights. Jag blev lika glad som hon när vi möttes! Dagens goda gärning som räcker veckan ut.
Det hände mycket på lite tid inne på Temple Bar. Två machomän, en dräggig pony 50+ och hårdans till "love is gone". Hemvägen kantades av sång och rap, "wyclef in the area (...) it don't make any difference to me"

Imorse var jag rätt sliten när klockan ringde. Jag kravlade upp ur sängen och gjorde mig redo för ännu en dag på Ikea. Nu har jag införskaffat allt (förutom min helfigursspegel som var slut, vilket innebär en till tripp dit nästa vecka) som jag tror behövs för att mitt rum ska bli fulländat. Det har verkigen varit ett projekt. Jag och mor min kämpade även med två gigantiska hyllor på 45kg/st (far kom och hjälpte oss med bil) som ska placeras i vardagsrummet. Vi vet alla vem som kommer få montera ihop skiten. Ibland tror jag att familjen tar mig som en man. Skämtar inte.

Dagens bravader har orsakat en brännande smärta i ryggen. Jag skulle inte banga på massage. Någon?

touché

Ikväll har jag och pojkarna varit på Råttatouille. Jag tyckte den var både söt och rolig, så jag är inte så bitter att jag inte fick se den andra rullen (som jag btw ska se med Cathy på måndag - troligtvis). Kortfilmen innan huvudnumret var även den klockren!
Jag blev dock seriöst förbannad när vi kommer ut ur bion och skådar snö, samt möts av en kyla som inte går att beskriva med ord. Vi halvsprang till 60, för att njuta av värmen och deras teutbud. Vistelsen var inte så lång, men mysig.

Nu eskalerar snön. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag blir ledsen på riktigt. Inte kul nånstans. Imorgon ska jag införskaffa vantar och lite underkläder, så att jag blir på bättre humör. Ta mig till ett varmt land! Värm mig iallafall.

Gimme More

Klockan ringde tidigt idag. Jag skulle åka in till stan och träffa Edwin innan grabben började jobba. Han behövde lite smakråd om vilken färg han skulle köpa till håret, och självklart ville jag hjälpa till (även ta tillfälle att leta färg till mig själv)! Jag tror resultatet blir hett! Sen gick vi och satte oss på ett café, åt lite lunch och klunkade kaffe. Efter det var han tvungen att dra, så jag fortsatte min vända på stan själv. Varför är det alltid så att man hittar saker man vill ha när ekonomin säger ifrån? En slap in the face, är vad det är.
Jag mötte Mellie och vi drog in till götgatsbacken, för att spana in affärerna där. Sen styrde våra steg till Tacobar och Stephanie. Hon är verkligen rutti på jobbet nu, med pannband och allt. Gulligt! Svängde även in på English shop och kirrade vinägerchirre av Cathy. Fetstil, I know.

Slår på Ztv och skådar Brittans nya. Strippstång, dogma och underkläder. Vilken comeback... är det bara jag eller?

Torsdag

Den okända damen, var egentligen rätt ung och inte alls lika dryg jag tyckte hon lät i telefonen. Hon och hennes rekryterarkompis var faktiskt väldigt trevliga, så nu håller jag istället tummarna för det här.

I eftermiddag har jag och Micha käkat fyra små rätter med far. Skrämmande mätt.
Efter det har jag bara legat och degat i min säng. Fick ett ryck och ville gå på bio, men alla dissade. Orsaken kan ha varit den att jag frågade om en film som skulle börja inom 45 minuter. Eller kanske mitt filmval? Biokvällen är iallafall framflyttad...

Just like a song in my heart

Radio 1's skiva har vistat sig vara en av det bästa investeringarna jag gjort. Sjukt bra covers av de bästa artisterna!

James Morrison - Come Back and Stay (Paul Young)
The Kooks - All That She Wants (Ace of Base)
Lily Allen - Don't Get Me Wrong (The Pretenders)
Stereophonics - You Sexy Thing (Hot Chocolate)
Mutya Buena - Fast Car (Tracy Chapman)
The View - Don't Look Back Into The Sun (The Libertines)
Paolo Nutini - I Must Be Love (Madness)

Och många mer! You know what to do.

För att tipsa om annan musik också, så är Like a Star - Corinne Bailey Rae galet mysig. Den går på repeat om kvällarna. Hennes röst är så originell och passar verkligen till den här sortens musik. Kuriosa: låten har även varit med i ett avsnitt av Greys. Veckans lugna favorit.

Over & Over

Igår sprang jag runt på stan med Moa. Ungen var på jakt efter en vinterjacka, som både var varm och snygg... Jag börjar tro att sådana inte görs. Nej, jag ska härda i min raring. Blir jag riktigt desperat så får jag helt enkelt sy in knapparna på kappan.

På kvällen kom Cathy för att titta på Greys och sofistikerat dricka lite vin innan Baba, i måttliga mängder. Vi lyckades, men hade väl glömt det när vi befann oss på plats för nu idag känner jag mig lite sliten och rummet snurrade 360grader när jag vaknade - genom att Micha slet upp dörren. Innan jag får men för livet, så har vi satt upp en ny regel: inget uppslitande av dörrar om Melanie har varit ute natten innan. Hon gick med på det, undrar bara hur länge det kommer hålla? Kvällen på Baba var nice. Musiken var dock en liten turn-off, om man bortser från guldkorn som Over & Over och Strokes såklart. Sällskapet var höjdpunkten!

Snart ska jag åka och sitta och berätta hur bra jag är för en okänd dam, som kommer granska mig uppifrån och ned. Jag hatar den här sortens möten!

WOHOOOO!

Min käraste P kommer hem den 17 december!!! I cant believe it. Först kunde jag inte tro det när hon skrev det till mig; "hon måste ha skrivit fel?" Men NEERÅ! Självklart tårades ögonen när jag insåg att det var sant (blödig som man är).
Jag trodde inte vi skulle ses förrän i sommar. Bästa överraskningen!

Självklart är jag överlycklig att även Em och Janne kommer hem runt det datumet också, men det var jag beredd och inställd på! Att Nate kommer hem är sjukt otippat. Nu räknar jag dagarna!

höstmys

Hösten kan vara riktigt mysig. Träden skiftar färg, ibland tittar solen fram osv... Nu känns det som att jag missar allt, eftersom att hösten börjar bli till vinter och de flesta träden har redan tappat alla löv. Jag vill vara påpälsad, ta min take-away kaffe och promenera på djurgården. Går jag själv ska ja ha fyllt min ipod med skön, lugn musik. Går jag med någon ska skrattet eka. Det första jag ska göra när jag är helt frisk är att förverkliga mina planer, så att jag iallafall får se ett rödgult träd. Jag ser verkligen fram emot det!

Happiness lies in your future, not in your past.

Allt jag behövde var en reminder och liten kommentar om hur verkligen egentligen ser ut. Nate, jag kan med säkerhet berätta att jag har släppt det...igen. Jag var även tvungen att skåda bilden igen, vilket var det avgörande ögonblicket. Inga fler återfall. Nu är det slut på emo-fasonerna.

Dagen började i Sumpan och jag håller verkligen tummarna att det gick i land. Efter det återvände jag hem och kurerade. Nu ikväll har jag fikat med Tess på Deja Vu. Vi har bestämt oss för att åka i slutet av februari istället, eftersom att vissa inte hinner spara ihop tillräckligt med cash. Vi bestämde även att vi vid nästa lön ska boka biljetten... scary shit.
Efter fikat kastade jag mig på bussen hem till Edwino. Vi klunkade te och lyssnade på bra musik. När Eric slutatde jobba, droppade även han förbi. "Melanie vilken storlek har du?" Haha, skrämmande fråga! Jag befinner mig fortfarande i chock. Dock var det av en gullig anledning, så jag har överseende. Annars hade det blivit en käftsmäll direkt. Haha!

(rubrik: min fortune från ansiktsboken)

MELROSE

Don't get me wrong

Just nu känns det som att mitt liv står still. Jag spenderar dagarna med att titta på kopiösa mängder Grey's avsnitt. Vilket jag inte har något emot, förutom det faktum att jag inte har ett val. Först trodde jag att jag hade fått en fjuttig liten förkylning, men nu har hostningarna eskalerat och det känns som att bröstkorgen kommer spricka närsomhelst. Nu får det vara nog. Det finns så mycket jag vill göra. Jag vill gå ut på onsdag, jag vill gå på bio med Mellie, jag vill dega med Juthan (även springa på stan med flickan), jag vill kolla hårfärger med Edwin och gå på arbetsintervjuer utan att ha svulna ögon och rökröst.
Jag vaknar gärna imorgon och upptäcker att jag på något mirakulöst sätt har blivit helt frisk. En stilla bön.

Förövrigt så har jag börjat acceptera läget igen och än en gång insett vad som är bäst. Jag antar att jag behövde bli kallad retard (lite väl hårt ordval va?!) och snacka ut med Juthan, för att inse fakta. Man ska leva i nuet och inte plåga sig själv genom att titta tillbaka.
I don't do sloppy seconds!

This Years Love

Ibland kommer jag på mig själv att tänka på saker som jag kanske borde glömma. Jag är i desperat behov av ett samtal med West Virgina, men ingen kontakt. Jag behöver någon som pratar vett med mig. Någon som förstår vad som pågår, men som ändå ber mig att stå emot. Tre gånger är två gånger för mycket.
Det har gått så bra... men nu är det inte lika lätt längre. Berätta än en gång varför jag gjorde valet jag gjorde? Nate, jag tror du måste simma över Atlanten och daska till mig.

(rubrik: David Grey)

Trick or Treat?

Halloweenfester hit och halloweenfester dit. Och jag har inte kunnat glänsa med min närvaro på någon (sjuk som man är). Men kanske det är bra? Jag skulle bli så matt över att behöva se en massa slutty nurses, playboy-kaniner, ängar och djävular osv... Jag tycker verkligen att det är pinsamt och jag skäms å deras vägnar. Nej, skulle jag gått på en halloweenfest hade jag klätt ut mig till något otippat. Jag hade klätt ut mig till en pruttkudde.

tack!

Fast Car

Mutya Buena's cover är väldigt bra.

"You got a fast car
But is it fast enough so we can fly away
We gotta make a decision
We leave tonight or live and die this way

I remember we were driving driving in your car
The speed so fast I felt like I was drunk
City lights lay out before us
And your arm felt nice wrapped 'round my shoulder
And I had a feeling that I belonged
And I had a feeling I could be someone, be someone, be someone"

host host host.

Spenderade jag dagen i sängen? Nejdå efter ett halv avsnitt av Grey's, ringer min chef - panikslagen - och ber mig komma på momangen. Desperat som jag är, kör jag än en gång "ignorera ignorera" min sjuka och åker till Mörby. Tillskillnad från igår, så var det kul att jobba idag. Jag är väldigt kluven om jag ska ta något av mina andra jobberbjudanden eller stanna?

Ikväll har jag and le boys kollat på Final Destination 2. Jag vet nog att de var rädda, trots att de inte låtsades om det. Mig kan dom inte lura.

Nu ska jag kolla klart på Grey's och sen sova, i hopp om att rabies hostan mirakulöst försvinner under natten.

Beyond Retro

Igår upplevde jag i särklass den värsta morgonen i mitt liv. Klockan 05.20 ringde klockan och som en grudgeliknande varelse krälade jag över mitt golv för att stänga av skiten. Jag skulle öppna på jobbet - helt själv - klockan 07.00! Jag kan meddela att jag tappade en liten bricka med cookies, jag fick inte igång kassaapparaten, jag lade hälften av alla bakelser på fel plåtar och på fel plats, och jag var inte klar när min chef kom... stressen som upplevdes var over the top! Jag var redo att låta tårarna forsa och springa därifrån. Ska jag behöva uppleva det där varje morgon, så kommer jag inte förbli mig själv länge till. Jag har seriöst börjat leta nytt jobb... Synd, för annars trivs jag.

För att bli på bättre humör, var jag tvungen att åka in till stan och investera mina stövlar (trots att ekonomin sa nej). Mellie följde med och snacket om blommor och bin fortsatte - som alltid. Haha. Sen åkte jag in till Söder och mötte upp min kära mor, för ännu mer shopping. Vi spanade även in hårfärger och det lutar åt "Nutrisse 67. Light Auburn (Ginger Spice)" Iaf något som liknar den.

På kvällen åkte jag till Kungsholmen, för att spana in Edwins nya lya. Fräscht! Vi snackade och lyssnade på musik, tills det var dags för mig att bege mig ut i kylan och kasta mig på bussen hem igen.

Idag när jag vaknade har sjukan eskalerat. När jag hostar känns det som att lungorna är på väg ut. Lunginflamation? Oavsett spenderas nog dagen i sängen, med mängder av Grey's Anatomy.