Juno.

Ikväll såg jag filmen Juno med Jess. Jag finner knappt ord på hur bra jag tyckte den var.
En underbar film från början till slut, med klockrena skämt. Sista scenen fick mitt hjärta att smälta. Sjukt söt låt.

because you love me

Kvällen har spenderats med Mellie. Äntligen. Vi träffades varje dag förut, men när båda fick ett jobb (samtidigt) så har våra vägar inte korsats så ofta. Sorgligt.

Vi satte oss på Deja Vu bland tända ljus och lugn musik och pratade på som att vi senast hade setts igår. Skvaller, Greys, Fall at you feet osv... Vi förstår varandra.
Kvällen avslutades perfekt med en chokladdröm, Celine Dion och Monteliusvägen. Kylan försvann när vi stod där uppe, såg ut över vackra Stockholm och drömde oss bort. Underbart. Vi ses snart igen.

1 år.

För två dagar sedan var det ett år sedan jag började blogga.

Black Magic Woman

Neo är den mest bedårande skapelse jag någonsin sett. Jag satt och stirrade på honom i flera timmar. Så söta små händer och fötter. Jag fick typ moderkänslor haha!



Jag och Jess drack drinkar och vin i fredags efter jobbet (bilderna är dock från en annan kväll). Galet trevligt! Synd bara att vi inte fick mötet med Prince Charming som utlovades.



I lördags sprang jag och min sötnos Sara runt på stan. Vi var tvungna att dämpa shoppingsuget. På kvällen åkte mjukiskläderna på, godiset inhandlades och filmerna hyrdes. Myskväll på högnivå.

I söndags lekte jag med Erik och Nate (som har flyttat hem!). Kvällen spenderades hemma hos Edwin framför tv:n med Guitar Hero och Singstar. Höll på att flippa ett tag, men jag lyckades och tillslut visade jag vart skåpet skulle stå med Reptilia och Everybodys changing.

Heath Ledger.

Jag saknar ord. Overkligt och sorgligt. Ett tänt ljus och Brokeback väntar, så fort Em kommer hem.

My number one

I söndagskväll vankades galen singstarkväll hos Juthan. Alla var on fire med schlagerlåtarna! Tro det eller ej så överraskade killarna, och kvällen slutade oavgjord.

Igår fikade jag med Cathy och killarna. Edwin langade skämten och resten skrattade åt och inte med honom. You crack me upp! "...trekant. Aj, den är vass"

Efter jobbet idag, gick jag direkt hem och däckade som en strandad val. Jag vaknade när en glad Cathy ringde och delade med sig av nyheten att hon införskaffat hårfärg, så jag lunkade över och hjälpte flickan. Vi hann även med en kopp te och tjejsnack.

Nu ska jag krypa ner under täcket och titta på Bridget Jones. Lovely.
.

I never knew just what it was about this old coffee shop I loved so much

Dagarna rullar på. I onsdags och lördags satt jag med trevligt sällskap på olika barer, samtalade och drack öl.

Igår var jag i Vaxholm, hemma hos Jess. Kvällen innehöll hemmagjord pizza med fetaost, coladryck, chirre och dirre. Det nya livet didn't last long. Kvällen innefattade även två filmer, varav en fokuserade på Hugh Grants juckande höfter. Väldans trevligt!
Vägen hem var dock lång och ensam. Mitt enda sällskap var min musik och tankarna. Det som fick mig att komma ur dvalan några gånger var Polacktorp och Nibble.
Ibland avundas jag kidsen som lever livet, utan några beskymmer. Inga beslut att fatta. Inga problem att lösa. Känslor, men inte just De känslorna. Dock avundas jag dem inte just eftersom att de inte upplever de ovannämnda än. Man växer av det. Man mognar. Man lever.
Resterande av kvällen spenderades under täcket, tittandes på Greys med en fräsch smoothie och Oreos. Behövligt. Underbart. Perfekt.

Idag har jag fikat med Janne på Agueli. EFter det gjorde vi ett spontandropp hemma hos raringen Hanna, tog en promenad hem via Montelius och avslutade med en bedårande lunch och slutligen en välbehövd nap.

Efter det har jag tittat på Greys och sagt adjö till min älskade Primrose. Som tur är kommer hon hem innan jag flyr landet, så det var inte tårfyllt... mer skratt och ett "vi ses!".

Lugnet efter stormen

Efter mitt lilla emotionella breakdown tidigare idag, gick jag och lade mig och bestämde innan att när jag vaknade skulle jag köra ignorera ignorera. Vilket jag gjorde. Fixade till sminket, satte upp rufset i en knut rakt på skallen och begav mig hem till min kära vän Em - som fyller hela 20år imorgon, vilket firades ikväll med familj och vänner. God mat, gott vin, fint tal och mycket skratt. En bedårande trevlig kväll! Enda tecknet på den otrevlig incidenten tidigare idag, var spindelbens ögonfransarna, som jag inte lyckades rädda. Annars var humöret genuint på topp! Nothing can hold me down, när det gäller att fira en av mina vildaste vänner. Hon är verkligen värd det bästa.

"Suck it in och bit ihop"

Det är så himla svårt att hålla modet uppe, när något alltid ska bryta ner det lilla hopp man har. Rent av krossa drömmen. Jag tänker dock inte ge vika den här gången. Med eller utan hjälp så ska målet, planen uppfyllas. Jag begår inte mitt livs största misstag. Jag gör det dock om jag INTE försöker. Innan man ber någon att kolla i spegeln, bör man ta en noga granskning av sig själv först. Annars kan man få höra sanningen om sig själv också, vilket resulterar i gråt från båda hållen. Det är väldigt svårt att tro på sig själv, när andra bara skakar på huvudet. Som tur är har jag min älskade mor och syster vid min sida. Utan dom, hade jag begravt drömmen.

"Suck it in och bit ihop" - Ibland är det inte så lätt. Jag vägrar dock ge upp.

Find a penny, pick it up, all day long you'll have goodluck

Gårdagen slutade med ett glas vin eller två i Gamla stan. Jag och Em tog en promenad i kvällsmörknet och diskuterade allt mellan himmel och jord, därefter mötte vi upp Edwin och Victor. Fabian lyckades även hitta oss. Väldans mysigt! Efter någon timme ser jag att en gestalt står och stirrar på mig från andra sidan rummet. När jag tittade noga insåg jag att det var Lovisa! Otippat, men Wohoo verkligen long time no see.

Påväg hem märker jag att det fattas något runt min hals. Jag har tappat mitt ur! Den vackra skapelsen som jag bär runt halsen varje dag. Fan fan fan. Vi försökte desperat hitta den, men förgäves... gone forever. Typiskt min otur. Karma. Jag måste ha varit Jack the Ripper i mitt förra liv.
Synd att jag hittade min lucky penny efter allt drama. Otur (igen) eller ett tecken på ljusare tider?

Enchanted

Jag kom nyss hem från en mysig biovistelse med Cathy. Eftersom att vi båda är svaga för töntiga, gärna förutsägbara komedier, så tyckte vi att Förtrollad var det enda rätta valet. Liksom när vi såg Hairspray satt vi där än en gång fnittrandes med handen på hjärtat. Skillnaden nu var att vi även dreglade. Patrick Dempsey är verkligen en dröm. Bangar inte någonstans.

Eftersom att gatuvägen tyvärr inte var ett alternativ denna afton när jag skulle hem, bestämde jag mig efter ett noga övervägande att ta grindsvägen in till gården, för att därifrån sedan använda nyckeln in till porten. Detta beslut innefattar dock avancerad klättring; över den höga grinden, in på gården. Nej, jag har ingen nyckel. Kjolen slets- och armarna kavlades upp och sen var jag redo. Jag tog sats och började klättra, likt spindelmannen. Cathy stod nedanför och skrattade nervöst. Precis när jag har slängt över benet och har den lätta biten kvar, hör jag någon komma ut ur en port. Jag kastade mig snabbt ner, tillbaka till den sidan jag började ifrån, för att sedan rodna och titta ner i marken. Typiskt. Man brukar aldrig skåda en själ på gården, men just ikväll skulle två langa sig ut. Dom hade säkert inte märkt något om inte Cathys skratt hade eskalerat. Pinsamt.
Nästa gång ringer jag nog syrran så att hon får komma ner och öppna...

All I Have To Give

Jag var en aning bitter häromdagen. Sliten och bitter. Sorry ' bout that (tänk en grov amerikansk brytning, ett finger som tvinnar håret och och ett slafsandes tuggummi).

Gårdagen började med frukost hos Janne. När jag kom hade ungen förberett med scrambled eggs, frukt, lussete och yoghurt. En underbar start på dagen.
På kvällen hjulade Em över för lite filmmys. Vi såg den härliga filmen About a Boy, samtidigt som faktan langades fram. Tjejsnack aka skitsnack i all ära. Ett perfekt slut på dagen.

Nu sitter jag och drömmer mig bort till Backstreet boys och Boys II Men. Jag saknar Primrose.
Ikväll ska jag och Cathy på bio och sedan kanske ta en öl någonstans. Inte riktigt redo för något extravagant. Det är ju trots allt ännu en dag på jobbet imorgon...

tillåt mig att klaga.

Hell week, och den har bara börjat. Vi är grovt underbemannade nu. Ledighet, sjukdom och hemma med sjukt barn tar död på oss som faktiskt jobbar. På måndagar brukar vi vara fem personer på jobbet. I måndags var vi lite lätt två. Jag och min chef. Behöver inte säga mer än att jag skulle ha slutat 15.00, men var inte hemma förrän 18.30. Kaos!

Nu har situationen blivit lite (notera; lite) bättre. Min chef har tagit in två vikarier från två andra Pressbyråer för att underlätta lite (notera än en gång; lite). Så för tillfället är vi endast en man (kvinna) kort.

Det här med att jobba sex dagar i veckan (seriös heltid och lite mer) som jag har gjort den senaste tiden, har dock börjat ta ut sin rätt. Sömnbrist. Hes. Seg. Tårögd. Snorig. Jag känner mig döende. - KUL.

Nu ska jag sova.

The magical world of Disney on ice

Dagarna som gått har innefattat filmmys, singstar och galen shopping. Det har även hunnits med en trevlig irlänsk kväll på Limerick, som bjöd på trubadur, vinägerchips, whiskeydrinkar och en väldigt skrämmande spåkärring.

Idag har jag varit på en väldigt trevlig fika, shoppat (ännu mer) och bäst av allt; varit på Disney on Ice med Janne! Det var vi två, soon to be 20åringar, och massa kids. Nostalgin flödade under hela föreställningen. En tår var nära att fällas när Skönheten och Odjuret entrade isen (min all time favourite) och pulsen ökade när hete Aladdin körde sina moves. Jarå, även Abo! Jag gick varje år när jag var liten, och jag är beredd att göra det till en tradition igen. Det är verkligen magiskt. Jag älskar Disney och jag skäms inte.

Imorgon börjar mitt nya liv. Pressbyrån har gjort mig till en gåttaråtta, vilket är helt oacceptabelt! Det är dags att sätta punkt för den feta stilen ett tag framöver. Min sista Dumle är uppäten. Nu kör vi. Men för säkerhetsskull (jag kan vara rätt svag); ser ni att jag är påväg att ge vika - ger jag er här och nu tillåtelse att nita.

2007.

Året då allt hände.
Den 7 juni, en underbart solig dag, tog jag studenten. Den bästa dagen i mitt liv!Fylld med lycka, skratt och fest.
Den 13 juni var dagen då jag började mitt slitarbete på Gröna lund. Jobbet innefattade en galen Gunilla, ponchos, 12timmars pass, men även många nya vänner (som introducerade mig för Connection och min första gayklubb upplevelse).
Något som fick mig att växa och känna på hur saknad verkligen känns, var när många av mina närmaste vänner flyttade från huvudstaden. Under hösten kände jag mig stundtals väldigt ensam, men till min undsättning kom mina pojkar. Som jag är evigt tacksam.
Jag och Nate åkte till London i februari för att se Keane live en andra gång. Front row, chirre och mjölkdryck och vild shopping. Jag blev förälskad i staden och var rent av förbannad att vi skulle åka därifrån. Under sommaren åkte jag, Em, Emma Curly och Janne till Göteborg, Way Out West och tittade på bra musik. Regina Spektor, Albert Hammond Jr, Hives, CocoRosie, Manu Chao, Kanye West, Shout Out Louds m.m. I november gick jag och Hanna till Debaser och tittade på CocoRosie än en gång. Året har erbjudit mycket het musik och jag har insett att det är musik jag vill leva och arbeta med. Det finns inget bättre. Det är mitt kall. Och jag kan tacka Nate för det.
2007 bjöd på tre sjukt roliga resor. London x2 och skidresan till Bydalen med alla treor. Något som var lite bittert var dock att jag inte fick njuta av solen i ett varmt land (minns fortfarande Santorini 07).
I mitten av maj fick jag grova smärtor i magen, vilket senare visade sig vara en brusten blindtarm och en akut operation ägde rum. Min vanliga otur, lagom till alla studentskivor. Dock behöll jag hajpen och hade the best time of my life.
Efter att ha spelat basket halva mitt liv och slutat med det för några år sedan, började jag och Sara coacha ett flicklag. När vi tog studenten insåg vi att vi inte kommer ha tid för det längre och det hade inte varit rättvist mot flickorna om vi hade fortsatt, så vi slutade.
2007 var även året då kärleken bokstavligen slog till, vilket var en känsla som tog mig med storm och som gjorde mig rädd.

Året var fyllt av både skratt och gråt. Året var fyllt av minnen. 2007 var ett sjukt bra år och jag hoppas att 2008 blir lika bra eller bättre. Självständighets året.

Nyårsafton.

På dagen jobbade jag, och fick uppleva mitt livs längsta två timmar i butiken själv. Sjukt kissnödig och ingen möjlighet att gå på toaletten, med risk att missa en kund. Det kändes rätt bittert i efterhand eftersom att de två timmarna endast innehöll fem personer som ville köpa expressen eller en grillad korv. Dock svävade jag på moln när jag äntligen fick låsa in mig och lätta på trycket. Haha!

Kvällen började med en trevlig middag hos Em. Pestosåsen var delicious! Ur högtalarna langades Piece of me på repeat och förfesten var ett faktum. Galet kul. På tolvslaget befann vi oss på en äng i Norra Ängby och sköt rakter. (Uppdatering: Har nyss fått veta att vi befann oss på en parallellgata till Snorrevägen!) Vad hände sen? Den bästa förklaringen är att det spårade. Vin, Champagne och drinkar med färgglada paraplyer hade sin inverkan. Dans, gapskratt, gråt och kisspauser blev resultatet.

För min del blev det ett lyckat nyår! Idag är jag rätt sliten och mina fötter pulserar på ett obehagligt sätt av alla moves på dansgolvet. Nu ska jag lägga mig under mitt duntäcke, titta på säsong tre av Greys och vräka i mig Dumle.

Gott nytt år!