Happy Christmas

Sjukt mycket har hänt de senaste dagarna. Därav kass uppdatering och bibellångt inlägg. Alla mina älskade vänner har kommit tillbaka från olika delar av världen, så jag har försökt att spendera all min lediga tid med dem. Det var en väldigt speciell känsla som fyllde mig när jag träffade Janne. Vi gick från daglig kontakt i ett flertal år, till att inte ha någon som helst kontakt på över tre månader, till att helt plötsligt stå framför varandra igen. Ren lycka.

Annars har jag jobbat och inväntat att lönen skulle komma. I helgen krigade jag mig fram på stan för att införskaffa alla julklappar. Under julen förvandlas seriöst de flesta människor till djur som letar en partner under parningstid. Rutti hade jag dock skrivit en lista på allt jag skulle köpa och vägrade titta åt något annat, så min julshopping gick relativt smärtfritt.

Igår (den 23 dec) ringer min mobil precis efter att jag vaknat. "Hej det är Edwin (...) Jag och Eric är utanför dig och tänkte komma upp en snabbis" Jag kastade på mig de närmaste plaggen och försökte desperat få bort mascararesterna under ögonen, förgäves. Jag befann mig på toaletten när mor min släppte in killarna, så när jag var redo att visa mitt slitna jag, satt de i vardagsrummet. Vi samtalade och åt julgodis ett tag, tills meningen "du kanske ska gå till ditt rum" uttalas. Jag springer som ett barn till mitt rum, sliter upp dörren och kollar ner på golvet. Allt jag såg var min röra som jag planerat att städa undan senare under dagen. Sen blickade jag upp på sängen, och där finner jag en GITARRVÄSKA! Jaw drop. Jag stod bara och stirrade till jag faktiskt insåg att jag hade fått en gitarr. Jag fick en gitarr av mina pojkar i julklapp. Sickie! Den är perfekt. Svartlackad med små röda detaljer runt "hålet" (haha jag har ingen aning om vad det kallas?). Min nya kärlek; Manuel. Jag är fortfarande i chock och kan knappt beskriva med ord hur tacksam jag är. Rörd. Tack!

På kvällen gick jag hem till Primrose och sa adjö. Jag hade förstått det som att hon skulle åka till Namibia med sin mor på semester, för att sedan därifrån direkt åka till Sydafrika och stanna i tre månader. Jag var förberedd på ett tårfyllt avsked, eftersom att jag har lämnat landet när hon kommer hem. Dock fick jag höra den goda nyheten att ungen faktiskt kommer hem i två (hela) dagar innan hon åker iväg igen, vilket innebär att vi snart ses igen! Vi vräkte i oss glass med chokladsås, skvallrade och lyssnade på Spice Girls Greatest Hits. Det är bara vi som förstår. Efter det sprang jag runt som tomten själv och delade ut massa klappar till vännerna. Tack så hjärtligt för alla fina paket! Jag och Juthan avslutade kvällen med en fastfoodfika och kall vinterpromenad.

Idag jobbade jag, vilket resulterade i att jag missade både "Kalle Anka" och "Kan du vissla Johanna?". Mina två måsten. Dock har min afton varit helt underbart mysig. Vi har vräkt i oss mat, druckit glögg, öppnat klapparna och tittat på film. Det jag tycker är bäst med julen är att det verkligen är en högtid för familjen. Jag fick massor med fint, bl.a tredje säsongen på Greys. Maraton nästa.

Nafytown

Nate har kommit hem! Hon andas den svenska (kalla) luften och glänser med sin närvaro. I måndagskväll efter jobbet åkte jag direkt till henne för att hälsa henne välkommen, som vi planerat. Finner dock ungen i ett komaliknande tillstånd - helt jetlaggad, "vi träffas imorrn istället".
Dagen efter hängde vi hemma hos henne, cathing up med en stor kopp te. Faktan langades fram! Primrose kom och gjorde oss sällskap. Gapskratt. Jag jublar för att Nafy är hemma och spenderar all min lediga tid med henne. Jag gråter för att Prim snart åker och vill umgås med henne all ledig tid också. Kommande dagar kommer även alla andra vilda hem, och de vill jag också leka med! Samtidigt jobbar jag heltid. Tiden räcker inte till. Jag räcker inte till. Nästan ingen sömn, ständigt i rörelse.. trots detta är jag inte deprimerad. Jag är överlycklig och hög på koffein! Kaffe- och energidryckskonsumtionen har nått en ny nivå.
Ikväll vanskas utgång! Imorgon börjar jag jobba 07.00 och klockan ställs på 05.00. Mycket intressant.

Wonderwall

Jag tror jag och gitarren är menade för varandra. Gårdagens lektion gick strålande och jag lärde mig både introt till White Stripes - Seven Nation Army och typ hela Wonderwall. Naturbegåvning om jag får säga det själv! Nu vill jag köpa en gitarr så att jag kan bevara det lilla jag kan, samt lära mig ännu mer på egen hand.
Förutom gitarrlektionen, kollade vi på film och värkte i oss naturgodis. Vi pimpade även Gösta. Jag är hjärtligt tacksam, Edwin!

Tredje advent.

Idag har jag och Jessica från jobbet, varit på Skansens julmarknad. Vi drack mängder av glögg och tittade på de djuren som vågade trotsa kylan - som har nått en helt ny nivå! När vi kom till stallet och jag lite lätt berättar om händelsen som gjort att jag har problem med hästar och därför gärna håller mig på avstånd, hör vi att något kommer galopperandes med snabba steg. En svart häst har rymt och är redo att fly. Mitt hjärta tog ett skutt och stannade någonstans i halsgropen. Djuret blev dock snabbt infångad, men det var ändå en traumatisk upplevelse. Min andra.

När vi hade fått nog av kylan och julmusiken, åkte vi in till stan, fikade och kollade runt. Eftersom att lönen inte kommer förrän på fredag, kunde jag bara fönstershoppa och planera vilka inköp som ska göras. Jessica shoppade dock loss.

Nu ska jag strax ta bussen hem till Eddie. Jag har fått en uppenbarelse att jag vill lära mig spela gitarr, så han ska lära mig. Vare sig han vill det eller ej Haha!

JAG HAR HITTAT...

mina lackheels! Måste lära mig att ha bättre koll på mina grejer... hm.

Jag har även hittat ett par nya i en alldeles perfekt nyans av röd med guldspännen. Hoppas de finns kvar när lönen anländer! Då blir det en införskaffning direkt.

Bedårande!

Vilken liv jag lever

Igår var det en kvinna som sprutade senap på mig på jobbet. Alltså hur är det möjligt? Jag står och fyller på korv (som att inte det var tillräckligt äckligt), och känner plötsligt att jag får en kalldroppe på pannan. Jag tittar upp på en lätt förskräckt kärring, "Oj hehe lite senap". Mina läppar knips ihop till ett snabbt leende, ögonbrynen höjs, jag vänder på klacken och springer in på kontoret. Där inne orkar jag inte låtsas vara den servicekunniga expediten, utan lackar satan. Medan Kicki skrattar.

Efter det åkte jag in till stan och träffasde Edwin. Vi kollade på NKs julskyltning och sprang runt i olika affärer för att spana julklappar. Efter någon timme kom Eric och gjorde oss sällskap.
På kvällen kom gravidmagen fram med hjälp av Ben & Jerry's, en stor godispåse, julmust och en amerikansk komedi. Min akrobatiska sida gjordes sig även tillkänna och med genomtänkta finter och snabba ben vann jag en vild kamp mellan mig och Cathy Haha!

Idag har jag och Erik sprungit runt på stan, ätit munkar, nästan blivit gripna på Rio (skrämmande affär som jag annars aldrig skulle sätta min fot i, men vad gör man inte för den perfekta julklappen?) och beskådat getbajs på city's gator. Efter det åkte jag och mötte upp Cathy när hon slutat jobba. Hon gav mig hårfärg som födelsedagspresent och idag införskaffade vi den, samt färgade mitt hår. Det är inte så stor skillnad från det jag hade innan projektet, men utväxten är iallafall borta! Nya färgen har det simpla namnet: Kastanj.

Ikväll ska jag bara ligga däckad på min säng, kolla på tv och låta sömnen smyga sig på. Lovely!

Neo.

Idag den 14 december 2007 klockan 16.50 föddes min tredje brorson, Neo.
Nu har Kevin och Jim en liten lillebror. Jag längtar tills jag får se lillpyret. Jag längtar tills jag får se alla tre. Stolt faster och stolt syster. Grattis Stefan och Mika!

One wasted hour

Jag har aldrig sett "Bonde söker fru" och jag har aldrig känt att jag vill se det heller. Idag gjorde jag dock det i brist på annat. Det här är mina tankar efter mitt första och sista avsnitt av dokusåpan:

Fredrik verkar vara världens tönt. Hela hans appearance utstrålar osäkerhet och hans röst och sätt att tala är pricken över i:et som bekräftar det hela. Tjejen som han valt är hans motsats. Somliga säger att motsater dras till varandra och andra vill vara med likasinnade. Det här var dock löjligt. Dag och natt. Det roligaste var nog ändå att se när nörden went wild när han körde den där bilsaken på stranden. Då blev han en helt ny människa. Killar och deras intresse för bilar är ett mysterium, som jag nog aldrig kommer lösa eller förstå.

Sedan blev jag livrädd över Jessica 21 (eller vad hon hette). "Menyn stod på ett annat land... Ja det här landet (Portugal!). (...) Sen stod det på engelska och då blev det lättare att förstå. Typ fish är ju fisk och jag tog en köttbit" Ungen kan ju omöjligt vara så blåst? Skrämmande var det iallafall och allt jag kunde göra var att gapa oförstående.

Det enda par som verkade vettigt och inte ansträngt, var tjejbonden och hennes man. De får min röst. Där verkade känslorna faktiskt vara äkta och inte påtvingade.

Det sista som slog mig var att jag själv skulle lacka och tycka det var orättvist om jag fick åka till Island, medan resterande par fick uppleva solen på Cypern, Florens och Lissabon. Men that's just me.
Nej, "Bonde söker fru" var inte ett program i min smak. Tacka vet jag "Sex and the City" och "Grey's anatomy"!

En helt ny värld ifrån ett annat perspektiv

Lucia. En dag för Pressbyrån som innebär massbak av lussebullar och Expressens extrabilaga. Behöver jag lyssna på nå mer på Peter Jöbak och Carola, storknar jag. Skivorna har gått på repeat hela dagen, för att "ge kunderna lite luciastämning". I mitten av Jöbackskivan hör jag en melodi som känns bekant och efter en sekund eller två, noterar jag att det är Hallelujah på svenska! Jag höll på att spy och var tvungen att ursäkta mig, för att slita ut kontakten och få tyst på fanskapet. Jag vet att Buckleys version (som är ett mästerverk) är en cover - fast man gör inte en remake på svenska! Helt olagligt. Dock kommer Peter Jöback alltid ha en plats i mitt hjärta, som Aladdins röst.

Annars kan jag meddela att he's back! Var rädd att jag hade sett honom för sista gången, men nejdå, idag kom han in för sin dagliga dos Göteborgs Rapé Portion. Sen fick jag även en utskällning av en taxichafför (som brukar komma in varje dag) för att jag konstaterade att det faktiskt var en blå Blend han fick. Vet inte riktigt vad hans problem är, men igår muckade han även gräl med Kerstin 64. Hon var dock redo att göra upp utanför, så han sprang iväg med svansen mellan benen. Min idol.

Dagens...

Jag måste nog börja skriva "dagens jobbupplevelse", för varje dag är inte den andra lik. Dagen började med att jag blev bakansvarig, vilket resulterade i ett antal brännmärken. Vad tänker folk med när dom ser att jag står med tre varma plåtar, men ändå försöker klämma sig förbi för att bara "ta en kanelbulle lite snabbt"? Om blickar ändå kunde mörda... åtminstone ge en slap.
Dagens resterande timmar stod jag i kassan. Självklart fick jag en grov hostattack, när kön var som längst. Revbenen var nära att komma ut genom bröstet. Om inte det var nog pinsamt, så försökte jag dämpa hostandet med ett glas vatten... Som jag naturligtvis råkar hälla över hela mig och golvet! Thank God att min tröja är blå och inte vit. Annars hade kunderna verkligen fått valuta för pengarna, om det även fått skåda en wet t-shirt contest. Kicki börjar gapskratta i kassan bredvid och jag kastar mig snabbt ner på golvet för att undvika alla roade blickar, och där satt jag - länge. Fy fan.

Efter jag stängt sprang jag till tuben för att hinna med tåget. Förgäves. Under de 7 minuter jag var tvungen att vänta, hann Jama från Marocko ta kontakt.
"Vill du bli min kompis? Ta mitt nummer!"
"Ehm alltså..."
"Ta mitt nummer!"
"... Jag har pojkvän"
"Neeeej, du krossar mitt hjärta. Han kanske inte bryr sig. Ta mitt nummer"
Tåget kom och jag kastade mig på! Varför drabbas jag av Jamas? Förlåt men det är nästan förolämpande.

Safra.

Igår fikade jag och Sara på Deja Vu. Vi intog en soffa med en varsin varmchoklad, omringade av tända ljus och pratade på i timmar. Uppdaterade varandra om vad som sker i våra liv. Sara säger alltid de rätta sakerna och får mig alltid att le. Vi tog även tillfället i akt att skratta högt åt alla ponytailsen som har intagit caféet. Vi må inte ses så ofta (eftersom att gudarna tydligen inte tillåter det), men när vi gör det så är det the best time ever. Vi tar verkligen vara på de tillfällen vi umgås. En kär vän.

Idag fick jag min chef att sitta med mig på golvet och kräva i soporna, efter ett viktigt kvitto jag lyckats ha bort. Jag var inte säker på om jag hade slängt det eller ej, men jag var tvärsäker att jag inte hade tagit med mig det in på kontoret. När vi hade krävt oss enda ner till gårdagens fettpapper från rengöringen av korvgrillen, gav vi upp. Var hittade vi kvittohelvetet? På kontoret. Jag blir så himla matt på mig själv. Jag hade även en diff på -800 kr. What the? Även det löste sig, också denna gång av min chef. Båda var övertrötta så vi kunde bara skratta. Nej, det var inte riktigt min dag idag. Jag skyller dock allt på tiden 04.30.
Dagen innefattade även en seriös magväska i svart skinn.

I'm done waiting!

"Hej det är Anna" Jag trodde inte mina öron. Hon lät så nära. Känslan att prata med henne var något helt annat. Lycka. Samtalet kantades av gapskratt, och vi båda konstaterade att det krävs en all nighter där all fakta langas fram när hon kommer hem - nästa vecka! I cant believe it.

Nästa vecka inträffar det jag har väntat på så länge. Mina vänner kommer hem; Anna, Nate, Emma, Emma Curly, Becca, Juthan. Saknaden har varit något utöver det vanliga och nu kommer dom hem! Oh my god! Jag blir helt sprallig och redo att skrika högt och jubla. Även göra volter och hjula, fast det kan jag tyvärr inte... försöker jag så bryter jag nog mer än två händer den här gången. I mina tankar är jag dock huvudnumret i Cirque de Soleil. Jag tar emot er med öppna armar. Först ut; Nate!

adventsbak

Det är onödigt för mig att upprepa det som Edwin redan har skrivit så bra, så istället för en skriflig beskrivning kommer här några bilder som togs igår.

love actually

Edwin på luren! eftersom min blogg är bortagen så tänkte jag hoppa in här och göra ett inlägg. Pepparkaksbak och pepparkakshus bak, kan det bli mysigare:) kvällen började med planeringen av hur vi skulle bygga huset, med mel och prim vi spisen och eric med förklädet i högsta hugg inleddes det hela. Sockrets skulle "stekas" och sedan användas till att klistra ihop huset. Byggandet fortsattas och efter tag var det färdigbyggt. Huset blev tllslut jättebra, ( med hjälp av lite florsocker:P) Efter att vi hade färdigställt huset var det pepparkaksbak på schemat. Degen som vi hade köpt ( skulle ta för lång tid för att baka själva) kavlade vi ut och gjorde den redo för några stjärnor, gubbar och andra roliga figurer. In i ungnen och efter 4 minuter var plåtarna färdiga. Blev ett rätt bra resultat där dem flesta av pepparkakorna blev gräddade. Efter dessa strapatser var vi alla hungriga och därför blev det en liten tripp till burger king, där en doggybag bars hem, även lite grekisk mat. Filmen love actually började klockan åtta så därför tog vi maten på språnget hem. Efter maten kom emmy hit och nu sitter vi och ser på love actually som innefattar alldeles för mycket reklam. Men slutliten, ska inte snackade på för mycket här. Det har iaf vart en supermysig kväll!:) hejsvejs på er

"mel the bell can pee as hell"

(Uppdatering) En trevlig vinkväll hemma hos Cathy som bl.a inkluderade mästerverket "Donnie Darco", resulterade i ett antal toalettbesök inom loppet av ett par timmar. Men eftersom att det är känt att jag har en kärringblåsa, så kunde Edwin endast kläcka ur sig rubriken ovan. Verkligheten förklaras på ett utomordentligt sätt.
Kvällen innefattade även en del tankar... bl.a om det går att kissa på sig som död, om det visar sig att blåsan var fylld när hemskheten inträffade? Jag menar det finns ju inget levande som kontroller de muskler(?) som får en att hålla tätt... eller? Ganska random, men intressant.

EFTERLYSES!

Var fan är mina lackheels?!

the ha ha wall

Min stalker kom inte in idag. Han som alltid ställer sig i min kö, även om den andra är tom. Han som alltid köper en chokladbit och dricka vid första besöket, och som vid det andra besöket nästintill jämt slår till på en Götebors rapé och tuggummi. Idag kom han inte in. Lite tråkigt. Det har blivit en daglig rutin, "nämen hej... igen". Jag fick dock min dagliga dos gapskratt. Denna gången från en förvirrad transvestit. Han (hon?) och jag förstod inte riktigt varandra, vilket resulterade i en lång, tyst utstirrning. Man hade seriöst kunnat höra en nål falla. Vi skildes dock åt med ett varsitt leende.

Varje dag är fyllda med skämt. Det går inte att räkna alla vita prasselbyxor (nej Nate det är inte läge att kommentera mina forna misstag), alla män i kostym som generat ska köpa en "herrtidning" och som sagt alla vanställda tassar jag får handskas med m.m.
Något som också är rutin är att jag tappar något dagligen. Ett bröd hit, en chokladbit dit och vatten överallt. Idag ville jag dock förhindra att moppen skulle fram, vilket resulterade i skållande kaffe över hela handen - framför en fylld butik. Värt att notera är att jag trots det klarade mitt mål. Ingen mopp. Positivt tänkande och ignorerad smärta.

Min tjänst att gått från 75% till (typ) heltid (förutom en vecka i månaden)!
Så mina typiska "Melanie misstag" hindrar iallafall inte jobbet. WOHOO Nu ska jag fira med lite Libertines och snart... välbehövd sömn.

Syskonkärlek

Det finns inte en chans i helvete att det här inlägget kommer bli normalt, eftersom att Micha våldtar Milhouse och får honom att dansa dirty till pussycat dolls - samtidigt som jag får honom uppkörd i ansiktet.

Skrev tidigare att jag skulle slänga mig i sängen direkt efter jobbet. Oj vad fel jag hade. Den främsta anledningen är att jag jobbade över 3 1/2 timmar och kom hem för inte så länge sedan. Jag är överspeedad och hög på koffeinintag. Onsdagar är lika med kaos på jobbet. Lika bra att vänja sig. Snart är jag härdad.

På väg hem satt jag framför en man med gardiner som byxor, ifyllda ögonbryn och gigantiska ringar på fingrarna. Han satt och stirrade och rörde vid mina knän hela tiden, på ett "oops jag råkade komma åt dig" sätt. Grejen var dock att varje gång det hände så blinkade han åt mig. Jag höjde äcklat ögonbrynen varje gång. Sen satt han och tappade med fötterna hela vägen från centralen till mariatorget, som att han hörde en inre musik. Vissa människor alltså... Ibland finner jag inga ord.

Milhouse dans har övergått till långsamma moves och pojkbandsrörelser till en sliskig ballad. Ska strax ta igen lite sömn, men först ska jag umgås med syrran.

Here comes the sun

Ur högtalarna spelas The Beatles. Jag befinner mig i en dimma omkretsad av deras vackra melodier. Men ett brännmärke på min hand efter gårdagens jobb, lovar jag mig själv att dagens prestation kommer vara så mycket bättre. Jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv. När jag kommer hem ikväll, blir det nog sängen direkt.
Nu måste jag ta det på löpet till tuben. I'm off to work.

Desperat?

You can't stop my happiness

Jag vaknade 04.30 idag. Inga ord. Började jobba 06.15 till 15.00 och allt gick åt helvete. Synden straffade mig själv, efter gårdagens skryt I guess. Jag stod i kassan från att vi öppnade till jag gick därifrån. Sjukt uttråkad och degig i hjärnan. Jag hade aldrig klarat av ett jobb med bara kassatjänst. Förstår inte hur vännerna klarar av det. All cred till er! Aja.

Ikväll har jag och Cathy varit på bio. Som ett gammalt gift par satt vi med handen på hjärtat och tittade på Hairspray. Sjukt söt film! Töntig och förutsägbar. En sann feel good movie. Jag svävar fortfarande på moln.
Ett perfekt slut på en dag som började med ett helvete.

"No! Get it away from me! Give me your other hand"

Jag sov inte en blund inatt. Det gick bara inte. Jag mådde illa och var nervös.
Jag hällde i mig kaffe på jobbet vid varje tillfälle jag fick, för att hålla mig på benen. Idag var en stor dag. Och det var antagligen därför jag inte kunde sova. Jag skulle stänga själv för första gången... och det gick skitbra! Haha fett stolt (här hade en smiley passat in). Jag har även fått en egen nyckel, vilket innebär att chefen litar på mig. Wohoo! Aarå det är fult att skryta, men jag är för glad för att give a crap.

Ni vet "take my strong hand" handen i Scary Movie 2? Jag handskas (notera ordval) men sådana varje dag. Jag skämtar inte. Förlåt men it creeps me out, samtidigt som att jag nästan blir full i skratt. Scener från filmen kommer upp i huvudet. Jag biter mig i läppen, ler och säger "var det bra så?". Gapskrattet kommer inte förrän jag är hemma.

första advent och julmys

Jag kom nyss hem från adventsfika hos Emmy. Det var hur mysigt som helst! Hon hade bakat allt från kladdkaka till de godaste kardemumma/saffransbullar och pepparkaksskorpor jag någonsin ätit. Till det serverades självklart glögg och julte med vitchoklad. Jag dog av gulligheten att hon även hade gjort en härlig julmix på datorn. Jag har haft lite "grinch"känslor inför julen, men Emmy lyckades få mig på andra tankar. Så himla söt. Tack för en underbar kväll!

Hallelujah

Jag har skrivit det förut, men det kan inte sägas för många gånger.
Vinner inte Amanda Idol, är det något fel på det svenska folket. Shit vilken talang! Ryser.

Damp.

PAAAAAAAAAAANIK! Jag klippte håret för att det var för slitet och långt, så att jag nästan inte klarade av att ha det utsläppt. Nu är det för kort och fult att jag ändå måste ha det uppsatt! Lockarna är borta. Det ser tunt ut när jag har plattat det. What the? Det är en lose - lose situation. Jag lackar.

Nothing’s greater than the rush that comes with your embrace

Den här perioden då många vänner inte har funnits till, har jag på något sätt växt. Jag är överdrivet sällskapssjuk. Iallafall var jag det. Nu har jag lärt mig att det inte är så farligt att vara själv. Man klarar sig ändå. Bara man vågar. Ibland är det tillochmed skönt att vara själv, med musik och tankar. Något som jag förut hade väldigt svårt att erkänna.

Idag har varit en sådan dag då jag bara velat vara själv. Jag sov ut och tog ett långt bad. Sedan gick jag en promenad runt hela söder, med endast min musik som sällskap. Uppe på Monteliusvägen tog jag en paus och bara njöt av utsikten. Själv. Ljuvligt.

Det enda sociala umgänge jag tagit del av idag var hos frisören. "Vad ska du göra ikväll då?" "Abolut ingenting". Hon nickade beklagande, som att det var världens undergång. Jag log. Ikväll ska jag "bara" dricka en massa te, äta popcorn och kolla på film. Umgås med mig själv. Du kanske tycker det låter deprimerande. Du kanske tycker det låter sorgligt. Prova. Det är väldigt givande.
Jag tycker det låter skönt.

can't wait.

17 dagar: Nate
18 dagar: Emma Curly
19 dagar: Em, Becca och Juthan
21 dagar: Janne och Sofie

lets talk about sex

Gårdagen spenderades med Cathy. Vi hjälpte min julgalna familj att ta fram alla julsaker (tre överfulla kartonger) från källaren, sen promenerade vi till götgatsbacken och kollade affärer. Jag kan meddela att mitt ha begär har nått en helt ny nivå! Överallt hittade jag något som skulle hänga fint på min klädstång, men nej nej... tårögd kom jag hem tomhänt.
När vi fikade på deja efter maten, konstaterade hon bestämt att mitt hår aldrig har varit slitnare (tack)... så idag bokade jag tid för klippning. Nej, men det är verkligen dags att kapa skiten. It's been a while. Ibland behöver man bara få en liten knuff för att inse allvaret haha! Sedan eskalerade samtalet som det alltid gör när det gäller oss. 13års vänskap har resluterat i att inga samtalsämnen är too much eller pinsamma. Annat kanske de som råkar höra våra samtal tycker.

Senare på kvällen fikade jag återigen, fast med Edwin och Eric. Otippat kom även våra samtal in på intressanta ämnen. Haha!

När jag kom hem och öppnade dörren hade lägenheten förvandlats till tomtensverkstad. Mor och syster är så söta! Mitt rum förblir dock neutralt.

thoughts about music and associations

Antalet bra låtar går inte att räkna. Annat är det med låtar som verkligen berör. Sedan finns det låtar som man förknippar med något eller någon. Dessa behöver möjligtvis inte vara bra. Santorini kommer jag alltid förknippa med "World hold on" och finalen i Göteborg med "Area codes (I've got hoes). Låtar som på något sätt blir bra, eftersom att de förknippas med minnesvärda händelser. Varje gång jag hör "Jump on it", tänker jag på Janne och hur vi med stenansikten kör låtens moves i henns rum och "Sexy back" får mig jämt att tänka på Em och hennen Parkez17 (youtube) imitationer.
Sen finns det även de låtar som man först gillade, men som sedan förpestas med minnen som man helst vill släppa. Minnen som kanske till en början var bra, men som sedan blev något annat. Reultatet blir att en bra låt tyvärr har gått i spillror. Det bästa är väl att försöka få låten att bli förknippad med något annat, eller kanske köra ignorera ignorera... men det är inte så lätt i det läget. Hjälp?

hit och dit och fram och tillbaka

Jag har aldrig varit så stressad i hela mitt liv. Jag som tyckte att öppningen på konditoriet var en upplevelse... Det här var en helt annan grad. När jag kom till jobbet hade två leveranser redan kommit (djupfryst och godis). Allt skulle ut i butiken, samtidigt som att nytt bröd/bullar skulle bakas + att jag skulle räkna en kassa. Jag hann inte ens röra kassan, innan leverans två och tre kom med bullar/bröd och drycker. Bullarna blev klara, mjölken tog slut, mer bullar skulle in i ugnen, telefonen ringde... Så där fortsatte det hela morgonen. Så fort jag hade räknat och loggat in min kassa var jag tvungen att (plus allt det andra som skulle göras) börja ta emot kunder, eftersom att kön var påväg ut ur affären. Jag trodde att det skulle lugna ner sig under dagen, men nej nej. Jag jobbade över en timme. Behöver jag säga mer?
Mina underarmar ser ut som offer till ett rakblad, efter alla kartonger jag har rivit upp. Mina knän är blåa efter att jag krälat på golvet när jag fyllde alla kylar och när jag skurade, vilket jag var tvungen att göra eftersom att jag lite lätt tappade en hel plåt toscabullar - framför värsta kön. Mannen i mig kom fram och allt jag kunde göra var att pusta och frusta. Folk blev seriöst rädda, men jag körde ignorera ignorera och fortsatte att göra hundra saker samtidigt.

Alltså trots att det var galet stressigt och att jag knappt kan stå nu efter, så var det en bra dag på jobbet. Lärorik och tidsfördrivande. Jag trivs verkligen.

Across the Universe

Idag har jag och Eric krigat med att montera nya hyllor till vardagsrummet. Allt såg ut att gå som smort med skruvdragare och teamwork, men när vi var nära slutet så noterade vi att en skiva satt uppochner. Den är skön. Jävla IKEAskit (förlåt Emma).
Efter att vi tagit en paus med pepparkakor och det var dags att börja montera ihop hylla nummer två, kom Edwin till undsättning. Jag och Eric skröt lite lätt om att vi nu är mästare och att hylla nummer två inte skulle bli något problem. Man kan säga att synden straffade sig själv. Nu är iallafall båda hyllorna på plats och mamma är glad som en sol. Vi belönade oss med en middag på O'Pizzicato, sen gick vi hem, åt mor mins berömda morotskaka och skypade med Nate.

När jag städade lite (notera lite) på mitt skrivbord, så hittade jag min biljett från Across the Universe. Filmen jag, Emma och Eric såg i London. Jag blir fortfarande varm inombords när jag tänker på hur bra den var och hur bra de hade format filmen med hjälp av Beatleslåtarna, så nu ikväll har jag laddat ner soundtracket - som spelas på repeat. All you need is love.

Just another ordinary day

Jag måste erkänna att jag har börjat tröttna på det här. Det är typ ett projekt att försöka komma på vad jag ska skriva om dag ut och dag in.

Det mest intressanta och mest skrämmande som hände idag var att mitt öga dränktes av korvvatten. Detta trots att glajjorna var på. "En wienerkorv tack" Jag grabbade tag i tången, tog fram brödet och när det såg ut som att jag hade lyckats och att korven snart var på plats... händer det. Allt gick i slowmotion. Jag tappar greppet, korven störtar mot vattenbadet och splashet letar sig in bakom glaset. Grovt äcklad (I don't do korv) och nära gråten, var jag tvungen att le och börja om "Hal rackare! Ketchup och senap tar du själv". Ärrad för livet.

Annars har Cathy pulled a Cathy igen och jag har än en gång siat om hennes framtid. Som sagt; You gotta love her.

Hi, it's John... whatever.

Idag var det dags för lite julklapps shopping med mor. Vi kirrade bl.a klappar till barnbarn 3 to come, Micha och mig. Jag har även spottat lite saker som måste investeras till nära och kära... frågan är bara; när? var? hur? Ett mysterium som ska lösas inom kort.

Nu ikväll har jag och Prim vräkt i oss den doftande vännen, som jag glatt har introducerat och som hon tog emot med öppna armar. Efter det droppade Edwin och Victor in för att titta på Wedding Craschers. Den filmen dödar mig! Att se den är som ett redigt gympass, som resulterar i magmuskler (I wish). Inom de närmaste dagarna ska jag och rosen även se en viss Scary Movie 2 och Zoolander. Efter det kommer tvättbrädan vara ett faktum.
Det finns inga andra filmer (förutom Napoleon) som symboliserar min humor på ett bättre sätt. Jag har svårt att förstå folk som inte instämmer. Svårt att acceptera.

Vince Vaughn, Will Ferrell, Owen Wilson och Jon Herder är mina hjältar.

"Buisiness up front, party in the back"

Det blev en lugn kväll igår med Cathy, Edwin, Alex, Eric, Victor och Fabian.

Nostalgin har flödat de senaste dagarna och idag fortsatte det med att jag och Micha kollade på ännu en Disneyfilm - Oliver och gänget. Så söt.

Ikväll har jag, Edwin, Victor och Alex varit på Heron och bio - 1408. Filmen var till en början väldigt lovande, men eskalerade till något överdrivet tyvärr. Annars skådade vi en överviktig mullet som intensivt boxades med ett arkadspel. 5 minter senare var han aktiv på "dancing stage"spelet. Med ingen rytm i kroppen tycker jag ändå att hälften pony, hälften kort klarade sig riktigt bra. Synd bara att mästaren bredvid glänste med sin närvaro. Han var också ett skämt i sig, eftersom att grabben hade bunkrat upp med powerade och handdukar. Grovt överseriös. Anblicken av båda gjorde iallafall att jag var tvungen att bita mig i läppen många gånger, för att hindra mig själv från gapskratt.

Efter tog vi bilen till O.K och hämtade upp Eric från jobbet. Sedan åkte vi till Alex och hade det mysigt, med bra musik, tända ljus, julmust och bordspel... ett perfekt slut på lördagskvällen.

Delad.

Halva jag är glad och halva jag är ledsen. Det är en väldigt skum känsla. Idag på jobbet skrev jag på mitt anställningsbevis, vilket säger att mitt vikariat går ut den 17 mars. Är det bara jag eller är det inte meningen att jag ska flytta i slutet av februari? Grejen är att jag verkligen behöver avsluta det här jobbet korrekt, utan att behöva säga upp mig... för att sedan ha chansen för jobb när jag kommer tillbaka. Så jag blir ledsen över att behöva flytta fram flytten ännu en gång. Det känns som att det hela tiden ska komma något emellan, som att det inte är menat. Sedan blir jag även ledsen för att man med lätt matematik kan konstatera att jag missar den svenska sommaren... aja. Jag är iallafall glad över att jag nu har ett stabilt jobb - jag trivs med - med bra lön. Nu gäller det bara att inte spendera och ge efter mitt shoppingbegär (som är värre än någonsin!). Allt måste sparas!

Eric frågade mig varför jag vill flytta och jag kom på att jag aldrig riktigt har förklarat min dröm.
När jag fyllde 15år åkte jag och pappa till Madrid för att se Real Madrid spela live. Jag blev förälskad och bestämde redan då att jag en dag skulle bo i staden. Jag har chilenskt påbrå, men kan tyvärr inte flytande spanska. Jämt när jag har träffat mina släktingar från den chilenska delen av familjen, har jag känt mig lite utanför. Jag anser att man lär sig bättre genom att praktisera, och vart gör man inte det bäst än i ett spansktalande land? Chile känns lite väl långt bort och som sagt jag älskar Madrid. Jag känner även att jag måste komma härifrån för att kunna uppskatta Stockholm bättre, för just nu har jag tröttnat. En sista förklaring till varför jag vill iväg är att jag vill göra något som lär mig att ta ansvar och klara mig själv, så att jag kan utvecklas som person och inte hela tiden förlita mig på andra...

I'm not in love. I just wanna be touched.

Efter en felringning av mor klockan sju imorse (på min enda lediga dag!), somnade jag om och vaknade lite lätt runt 11.30 snåret av att Juthan glatt ringde. Vi uppdaterade varandra och bestämde att vi i helgen ska ha en het dejt, innan ungen åker iväg till Thailand i tre härliga veckor - utan mig. En aning bitter.

Sen åkte jag in till stan och träffade Erik. Vi skulle egentligen springa runt på stan, men planerna ändrades oväntat och istället blev det ett häng på tuben. Vi utforskade nya marker, skvallrade och skrattade. Det enda rätta.

Nu ikväll åkte jag och min andre hälft Prim till Edwin, för att kolla på tv och dricka te. Till rosens stora förtjusning fanns det även pepparkakor. Vi blev en aning nostalgiska och sista delen av kvällen spenderades framför youtube och massa 90tals videos. Vi växte verkligen upp i den bästa eran med trallvänliga låtar och härliga mcdonalds M frisyrer! Åhh.

(rubrik: i bilen hem spelades kate nash... hennes kaxiga/ärliga texter tilltalar mig)

It's time to start counting the days!

om 26 dagar kommer nate hem
om 28 dagar kommer emma och juthan hem
om 30 dagar kommer janne och sofie hem
om 67 dagar kommer al hem
runt de första datumen kommer även emma curly och becca förhoppningsvis hem

en massa kära återseendet väntar, dock även ett sorgligt adjö...
om 34 dagar åker prim

Can't let go

"melanie!!
jag har hittat hostens tva vackraste latar. plus att jag tror att en av dom ar skriven till dig. serri."

Nate har alltid (utan överdrift) rätt. Låten går på repeat och medan jag lyssnar och drömmer mig bort till Landon Piggs vackra stämma, äter jag chokladglass och bara njuter. Coffee Shop spelas även flitigt. En underbar måndagskväll.

9 to 5

Idag var min första dag som hårt arbetande kvinna. Äntligen lite rutin i vardagen! Jag har inte vågat säga vad mitt nya jobb är, eftersom att det på konditoriet visade sig vara en riktig turn-off... och jag ville inte jinxa det här jobbet. Nu är det dock helt klart. Hädanefter hittar ni mig på pressbyrån, danderyds sjukhus. Oh yes, thank the lord för handelsavtal.

Första arbetspasset var en väldigt lärorik och intressant upplevelse, som har lämnat stora rivmärken på mina underarmar ("du får förvänta dig ärr som kan få folk att tro att du skadar dig själv" - kul.) Jag har gjort allt från att fronta, packa upp varor, bakat, till att stå i kassan. Det enda problemet var mitt revben som gjorde sjukt ont i vissa lägen, som jag helt enkelt fick ignorera... dock kände jag ibland för att klämma fram en tår. Jag fattar inte vad som har hänt. Flera dagar med ren smärta. Fast no way att det ska hindra mig från att äntligen få jobba! Och att gå och kolla upp skiten finns inte, eftersom att förra gången slutade med operation. Karma. Frågan är vad jag gjorde i mitt förra liv?

Hursomhelst så tror jag att jag kommer trivas! Gamla som unga jobbar i butiken, och det alla har gemensamt är en klockren humor. AARÅÅ.

so freaking bored

Det har inte hänt så mycket under helgen som gått. I fredags invigde jag och killarna Edwins flashiga tv, med en tyvärr rutten film - death proof. Bortsett från det var det så mysigt så, med musik och rumpdans.
I lördags var det egentligen planerat att jag och Eric skulle montera möbler, men planerna ändrades och vi gick på promenad istället och träffade rosen. Efter det tog mitt sociala liv den här helgen slut. Jag har spenderat resterande tid hemma, instängd på mitt rum, i mjukiskläder och gjort en mängd utbildningar på nätet (inför mitt nya jobb). För att inte dö av tristess har jag kollat på de söta filmerna "en kärleks historia", "pretty in pink" och reprisen av Greys. Lovely.

Nostalgi

När man var liten sjöng man ju bara med utan att veta innebörden med texterna.

"Be a little bit wiser baby, put it on, put it on
'cause tonight is the night when 2 become 1" (Spice Girls - 2 become 1)

"I wanna li li li lick you from your head to your toes
and I wanna move from the bed down to the down to the to the floor" (Ludacris - What's your fantasy)

Så... när jag var runt åtta år sjöng jag glatt ut budskapet "use a condom". Fyra år senare lät det helt annorlunda. Haha!

Come back and Stay

Trots att jag inte hade en droppe alkohol i mig, luktade jag som en alkis. Kvällen på Baba var väldigt trevlig och blöt (efter en liten incident med en kär vän och öl). Det blev en hyfsat tidigt kväll, fast trots det så vaknade jag inte förrän klockan 14 imorse. Jag hade alltså nästa sovit i 12 seriösa timmar... men jag klagar inte.

Dagen har spenderats på stan med Mellie. Hon införskaffade sjukt snygga skor och en het jacka... Vad köpte jag? Inget. Den är kul.

Idag slog det mig hur mycket jag saknar mina girls. Det är sjukt. Det känns nästan som att en viss del av mig saknas och jag blir inte hel förrän ni har kommit hem. Okej, missförstå mig inte nu! De vänner som fortfarande är i huvudstaden förgyller min vardag och räddar mig från att gå under. Kärlek. Men aa... saknad.

Idag har inte varit en bra dag.

Mitt rum looks like crap. Det är inte ens kul. Jag har kämpat hela dagen med att föra över kläder från min klädstång, till min nya (som visade sig vara apful!) hylla och reslutatet är inte alls som jag tänkte att det skulle bli. Upprörd!

Sen som ännu en slap in the face upptäckte jag att jag inte kommer kunna jobba på två ställen i jul, vilket innebär att jag får neka marknaden = mindre pengar. Vissa kan tycka att jag är girig, men sanningen är den att jag bara vill förverkliga min dröm och för att göra det måste jag spara pengar. Mitt nya jobb (!) kommer dock föra in lite mer på mitt konto, än vad det förra (som jag sa upp mig ifrån) gjorde...

Ikväll ska jag ut och dansa bort mina sorger. Men innan det; Greys.

Beauty and the Beast

Dagen har spenderats i mjukisbyxor, glasögon och knut mitt på skallen. Det bästa jag vet att göra nu i vintertider (när kylan har tagit över) är att mysa under en filt, men en kopp vinterlunden och titta på någon klassisk disneyfilm, som t.ex Skönheten och Odjuret... Och det är exakt vad jag har gjort idag. Jag och Mellie drömde oss bort och njöt av den vackra berättelsen.

"Rörda av en ton
I en melodi
Kan två hjärtan slå
Så att båda två
Känner harmoni
Som om sagans värld
Blivit verklighet
Främling blivit vän
Vad ska hända sen
Ingen av dom vet

Skönheten är hon
Odjuret är han
Men så mycket mer
Än vad ögat ser
Ser dom hos varann"

Man blir ju bara för rörd. Så fint!

COCOROSIE

in i dimman

Jag kom nyss hem från att ha spenderat en underbar kväll med Hanna på Debaser Medis. Vi drack lite öl och tog igen lost time, sen var det dags för det vi har väntat på i två månader - Cocorosie! Konserten var helt underbar! Dom är sjukligt musikaliska, med allt från rap, opera och melodier. Vi stod där och lät oss sjunka in i en dvala av olika färger och klipp. Otroliga kontraster till sången. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... jag är bara så glad. Saknade dock Emma vid min sida... speciellt under sista låten; by your side.
Jag filmade och tog en mängd bilder, som jag publicerar imorgon.

Annars idag har jag, Edwin och Eric promenerat på djurgården. Mys.
Sen när vi kände att kylan började kripa tag i oss, tog vi bussen hem till mig, drack lite te och körde singstar.

my hands are cold but my heart's on fire

Förlåt, men jag kan inte sluta klaga. Varje gång jag går ut är jag nära gråten. Jag vågar inte ens tänka på att det kommer bli 20- till. Trodde jag skulle kunna härda med min raring till jacka, men vem försöker jag lura? Som Mellie en gång uttryckte det med en lätt norrländskdialekt "kylan biter tag i lårbensmuskeln och vrider om". Minst sagt. Man blir helt jävla handlingsförlamad där ute. När jag insåg mitt öde om jag fortsätter med min jacka, så tog jag fram min kreativa sida och sydde om kappan. Jag ger upp.
Okej, nu har jag klagat klart... för idag.

Jag zappar lite lätt på tv:n och Ztv dyker upp. Jag ser en video med lergubbar och jag hör en sång som gjorde mitt hjärta alldeles varmt. Jag kände direkt igen rösten och soundet. Keane. They're back! Den här gången för War Child, men snart måste dom släppa nytt. Jag längtar. Låten som gav mig hopp heter iaf The Night Sky.
Sedan gav Nate mig även den underbara nyheten att Death Cab och Postal ska släppa nytt i vår! Ååhh.

Absolut Bangkok

Igår droppade Edwin förbi, för att jag skulle hjälpa honom with a hairthing(resultatet blev hett!), sen åkte vi till ringen för lite underklädesshopping. Tyvärr inte till mig.

På kvällen åkte jag till Wokhouse för att fira min älskade Sara, som har fyllt år! Jag, Sara, Ylva, Madde, Jenkan och Emelie vräkte i oss mat och drack massa färgglada drinkar. Sjukt trevligt! När det var dags att gå vidare mot stureplan, sa jag adjö eftersom att jag skulle upp tidigt imorse. Eftersom att Cathy var på Harry B James, så tänkte vi samåka hem. Vi möttes upp och hon konstaterade snabbt att hon var hungig, så vi tog vägen hem via medis. Jag måste erkänna att även den nya pakten är bruten. Jag skäms. What's up med den nya fettigastilen? Livrädd.
Edwin som otippat var på götgatsbacken kom förbi och gjorde oss sällskap, samt kom med förslaget att följa med till Temple Bar och träffa Fabbe och Tobbe. Vi bangade inte. På väg dit hittade jag en mobiltelefon övergiven mitt på gatan. Efter några okända samtal ("hej är du nära vän med ägaren till den här mobilen?"), fann jag tjejen med rosa tights. Jag blev lika glad som hon när vi möttes! Dagens goda gärning som räcker veckan ut.
Det hände mycket på lite tid inne på Temple Bar. Två machomän, en dräggig pony 50+ och hårdans till "love is gone". Hemvägen kantades av sång och rap, "wyclef in the area (...) it don't make any difference to me"

Imorse var jag rätt sliten när klockan ringde. Jag kravlade upp ur sängen och gjorde mig redo för ännu en dag på Ikea. Nu har jag införskaffat allt (förutom min helfigursspegel som var slut, vilket innebär en till tripp dit nästa vecka) som jag tror behövs för att mitt rum ska bli fulländat. Det har verkigen varit ett projekt. Jag och mor min kämpade även med två gigantiska hyllor på 45kg/st (far kom och hjälpte oss med bil) som ska placeras i vardagsrummet. Vi vet alla vem som kommer få montera ihop skiten. Ibland tror jag att familjen tar mig som en man. Skämtar inte.

Dagens bravader har orsakat en brännande smärta i ryggen. Jag skulle inte banga på massage. Någon?

touché

Ikväll har jag och pojkarna varit på Råttatouille. Jag tyckte den var både söt och rolig, så jag är inte så bitter att jag inte fick se den andra rullen (som jag btw ska se med Cathy på måndag - troligtvis). Kortfilmen innan huvudnumret var även den klockren!
Jag blev dock seriöst förbannad när vi kommer ut ur bion och skådar snö, samt möts av en kyla som inte går att beskriva med ord. Vi halvsprang till 60, för att njuta av värmen och deras teutbud. Vistelsen var inte så lång, men mysig.

Nu eskalerar snön. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag blir ledsen på riktigt. Inte kul nånstans. Imorgon ska jag införskaffa vantar och lite underkläder, så att jag blir på bättre humör. Ta mig till ett varmt land! Värm mig iallafall.

Gimme More

Klockan ringde tidigt idag. Jag skulle åka in till stan och träffa Edwin innan grabben började jobba. Han behövde lite smakråd om vilken färg han skulle köpa till håret, och självklart ville jag hjälpa till (även ta tillfälle att leta färg till mig själv)! Jag tror resultatet blir hett! Sen gick vi och satte oss på ett café, åt lite lunch och klunkade kaffe. Efter det var han tvungen att dra, så jag fortsatte min vända på stan själv. Varför är det alltid så att man hittar saker man vill ha när ekonomin säger ifrån? En slap in the face, är vad det är.
Jag mötte Mellie och vi drog in till götgatsbacken, för att spana in affärerna där. Sen styrde våra steg till Tacobar och Stephanie. Hon är verkligen rutti på jobbet nu, med pannband och allt. Gulligt! Svängde även in på English shop och kirrade vinägerchirre av Cathy. Fetstil, I know.

Slår på Ztv och skådar Brittans nya. Strippstång, dogma och underkläder. Vilken comeback... är det bara jag eller?

Torsdag

Den okända damen, var egentligen rätt ung och inte alls lika dryg jag tyckte hon lät i telefonen. Hon och hennes rekryterarkompis var faktiskt väldigt trevliga, så nu håller jag istället tummarna för det här.

I eftermiddag har jag och Micha käkat fyra små rätter med far. Skrämmande mätt.
Efter det har jag bara legat och degat i min säng. Fick ett ryck och ville gå på bio, men alla dissade. Orsaken kan ha varit den att jag frågade om en film som skulle börja inom 45 minuter. Eller kanske mitt filmval? Biokvällen är iallafall framflyttad...

Just like a song in my heart

Radio 1's skiva har vistat sig vara en av det bästa investeringarna jag gjort. Sjukt bra covers av de bästa artisterna!

James Morrison - Come Back and Stay (Paul Young)
The Kooks - All That She Wants (Ace of Base)
Lily Allen - Don't Get Me Wrong (The Pretenders)
Stereophonics - You Sexy Thing (Hot Chocolate)
Mutya Buena - Fast Car (Tracy Chapman)
The View - Don't Look Back Into The Sun (The Libertines)
Paolo Nutini - I Must Be Love (Madness)

Och många mer! You know what to do.

För att tipsa om annan musik också, så är Like a Star - Corinne Bailey Rae galet mysig. Den går på repeat om kvällarna. Hennes röst är så originell och passar verkligen till den här sortens musik. Kuriosa: låten har även varit med i ett avsnitt av Greys. Veckans lugna favorit.

Over & Over

Igår sprang jag runt på stan med Moa. Ungen var på jakt efter en vinterjacka, som både var varm och snygg... Jag börjar tro att sådana inte görs. Nej, jag ska härda i min raring. Blir jag riktigt desperat så får jag helt enkelt sy in knapparna på kappan.

På kvällen kom Cathy för att titta på Greys och sofistikerat dricka lite vin innan Baba, i måttliga mängder. Vi lyckades, men hade väl glömt det när vi befann oss på plats för nu idag känner jag mig lite sliten och rummet snurrade 360grader när jag vaknade - genom att Micha slet upp dörren. Innan jag får men för livet, så har vi satt upp en ny regel: inget uppslitande av dörrar om Melanie har varit ute natten innan. Hon gick med på det, undrar bara hur länge det kommer hålla? Kvällen på Baba var nice. Musiken var dock en liten turn-off, om man bortser från guldkorn som Over & Over och Strokes såklart. Sällskapet var höjdpunkten!

Snart ska jag åka och sitta och berätta hur bra jag är för en okänd dam, som kommer granska mig uppifrån och ned. Jag hatar den här sortens möten!

WOHOOOO!

Min käraste P kommer hem den 17 december!!! I cant believe it. Först kunde jag inte tro det när hon skrev det till mig; "hon måste ha skrivit fel?" Men NEERÅ! Självklart tårades ögonen när jag insåg att det var sant (blödig som man är).
Jag trodde inte vi skulle ses förrän i sommar. Bästa överraskningen!

Självklart är jag överlycklig att även Em och Janne kommer hem runt det datumet också, men det var jag beredd och inställd på! Att Nate kommer hem är sjukt otippat. Nu räknar jag dagarna!

höstmys

Hösten kan vara riktigt mysig. Träden skiftar färg, ibland tittar solen fram osv... Nu känns det som att jag missar allt, eftersom att hösten börjar bli till vinter och de flesta träden har redan tappat alla löv. Jag vill vara påpälsad, ta min take-away kaffe och promenera på djurgården. Går jag själv ska ja ha fyllt min ipod med skön, lugn musik. Går jag med någon ska skrattet eka. Det första jag ska göra när jag är helt frisk är att förverkliga mina planer, så att jag iallafall får se ett rödgult träd. Jag ser verkligen fram emot det!

Happiness lies in your future, not in your past.

Allt jag behövde var en reminder och liten kommentar om hur verkligen egentligen ser ut. Nate, jag kan med säkerhet berätta att jag har släppt det...igen. Jag var även tvungen att skåda bilden igen, vilket var det avgörande ögonblicket. Inga fler återfall. Nu är det slut på emo-fasonerna.

Dagen började i Sumpan och jag håller verkligen tummarna att det gick i land. Efter det återvände jag hem och kurerade. Nu ikväll har jag fikat med Tess på Deja Vu. Vi har bestämt oss för att åka i slutet av februari istället, eftersom att vissa inte hinner spara ihop tillräckligt med cash. Vi bestämde även att vi vid nästa lön ska boka biljetten... scary shit.
Efter fikat kastade jag mig på bussen hem till Edwino. Vi klunkade te och lyssnade på bra musik. När Eric slutatde jobba, droppade även han förbi. "Melanie vilken storlek har du?" Haha, skrämmande fråga! Jag befinner mig fortfarande i chock. Dock var det av en gullig anledning, så jag har överseende. Annars hade det blivit en käftsmäll direkt. Haha!

(rubrik: min fortune från ansiktsboken)

MELROSE

Don't get me wrong

Just nu känns det som att mitt liv står still. Jag spenderar dagarna med att titta på kopiösa mängder Grey's avsnitt. Vilket jag inte har något emot, förutom det faktum att jag inte har ett val. Först trodde jag att jag hade fått en fjuttig liten förkylning, men nu har hostningarna eskalerat och det känns som att bröstkorgen kommer spricka närsomhelst. Nu får det vara nog. Det finns så mycket jag vill göra. Jag vill gå ut på onsdag, jag vill gå på bio med Mellie, jag vill dega med Juthan (även springa på stan med flickan), jag vill kolla hårfärger med Edwin och gå på arbetsintervjuer utan att ha svulna ögon och rökröst.
Jag vaknar gärna imorgon och upptäcker att jag på något mirakulöst sätt har blivit helt frisk. En stilla bön.

Förövrigt så har jag börjat acceptera läget igen och än en gång insett vad som är bäst. Jag antar att jag behövde bli kallad retard (lite väl hårt ordval va?!) och snacka ut med Juthan, för att inse fakta. Man ska leva i nuet och inte plåga sig själv genom att titta tillbaka.
I don't do sloppy seconds!

This Years Love

Ibland kommer jag på mig själv att tänka på saker som jag kanske borde glömma. Jag är i desperat behov av ett samtal med West Virgina, men ingen kontakt. Jag behöver någon som pratar vett med mig. Någon som förstår vad som pågår, men som ändå ber mig att stå emot. Tre gånger är två gånger för mycket.
Det har gått så bra... men nu är det inte lika lätt längre. Berätta än en gång varför jag gjorde valet jag gjorde? Nate, jag tror du måste simma över Atlanten och daska till mig.

(rubrik: David Grey)

Trick or Treat?

Halloweenfester hit och halloweenfester dit. Och jag har inte kunnat glänsa med min närvaro på någon (sjuk som man är). Men kanske det är bra? Jag skulle bli så matt över att behöva se en massa slutty nurses, playboy-kaniner, ängar och djävular osv... Jag tycker verkligen att det är pinsamt och jag skäms å deras vägnar. Nej, skulle jag gått på en halloweenfest hade jag klätt ut mig till något otippat. Jag hade klätt ut mig till en pruttkudde.

tack!

Fast Car

Mutya Buena's cover är väldigt bra.

"You got a fast car
But is it fast enough so we can fly away
We gotta make a decision
We leave tonight or live and die this way

I remember we were driving driving in your car
The speed so fast I felt like I was drunk
City lights lay out before us
And your arm felt nice wrapped 'round my shoulder
And I had a feeling that I belonged
And I had a feeling I could be someone, be someone, be someone"

host host host.

Spenderade jag dagen i sängen? Nejdå efter ett halv avsnitt av Grey's, ringer min chef - panikslagen - och ber mig komma på momangen. Desperat som jag är, kör jag än en gång "ignorera ignorera" min sjuka och åker till Mörby. Tillskillnad från igår, så var det kul att jobba idag. Jag är väldigt kluven om jag ska ta något av mina andra jobberbjudanden eller stanna?

Ikväll har jag and le boys kollat på Final Destination 2. Jag vet nog att de var rädda, trots att de inte låtsades om det. Mig kan dom inte lura.

Nu ska jag kolla klart på Grey's och sen sova, i hopp om att rabies hostan mirakulöst försvinner under natten.

Beyond Retro

Igår upplevde jag i särklass den värsta morgonen i mitt liv. Klockan 05.20 ringde klockan och som en grudgeliknande varelse krälade jag över mitt golv för att stänga av skiten. Jag skulle öppna på jobbet - helt själv - klockan 07.00! Jag kan meddela att jag tappade en liten bricka med cookies, jag fick inte igång kassaapparaten, jag lade hälften av alla bakelser på fel plåtar och på fel plats, och jag var inte klar när min chef kom... stressen som upplevdes var over the top! Jag var redo att låta tårarna forsa och springa därifrån. Ska jag behöva uppleva det där varje morgon, så kommer jag inte förbli mig själv länge till. Jag har seriöst börjat leta nytt jobb... Synd, för annars trivs jag.

För att bli på bättre humör, var jag tvungen att åka in till stan och investera mina stövlar (trots att ekonomin sa nej). Mellie följde med och snacket om blommor och bin fortsatte - som alltid. Haha. Sen åkte jag in till Söder och mötte upp min kära mor, för ännu mer shopping. Vi spanade även in hårfärger och det lutar åt "Nutrisse 67. Light Auburn (Ginger Spice)" Iaf något som liknar den.

På kvällen åkte jag till Kungsholmen, för att spana in Edwins nya lya. Fräscht! Vi snackade och lyssnade på musik, tills det var dags för mig att bege mig ut i kylan och kasta mig på bussen hem igen.

Idag när jag vaknade har sjukan eskalerat. När jag hostar känns det som att lungorna är på väg ut. Lunginflamation? Oavsett spenderas nog dagen i sängen, med mängder av Grey's Anatomy.

The new Me

Något måste göras och häromdagen fick jag en uppenbarelse. Jag ska kapa håret a la Nicole Richie och färga håret a la Kate Walsh. Det känns rätt! Det jobbiga är dock att behöva styla håret varje freaking dag, men det är det värt. Nu måste jag ta mod till mig, införskaffa lite cash och satsa. Vad säger ni? Should I go for it?

I knew the pathway like the back of my hand

Idag vaknade jag av ett sms från Juthan "Jag är uppe med tuppen. Ring mig!". Det jobbiga var dock att inte jag hade vaknat av samma tupp, utan befann mig i djup sömn. Men no hard feelings Haha

Idag har vi sprungit runt på stan och ungen shoppade loss som vanligt. Jag behärskade dock mitt behov, eftersom att jag måste tänka framåt - nästa månad. Jag är seriöst rädd över vad som kommer hända. I sista affären fann jag dock mina stövlar, som jag har letat och fantiserat om, men som jag aldrig har funnit in real life... och självklart blev jag förälskad, så det blir nog en investering inom de närmaste dagarna ändå. Kan jag bara lägga av med spenderandet? Iofs så behöver jag ett par rejäla skor i vinter, eftersom att jag säkert kommer använda skinnjackan hela tiden. Kompensation.
Efter att vi vräkt i oss mat och kollat i lite mer affärer, var det dags för mig att åka till jobbet och lära mig att stänga. Fy fan vad mycket man måste städa och fixa innan vi får gå hem. Och jag som tyckte att det var ett projekt att öppna... som jag förövrigt ska göra själv imorgon. Det går nog bra. Det måste gå bra. Annars ringer jag någon stackars vän i panik.

Kvällen ska spenderas närbäddad i min säng, iförd mjukiskläder och duntofflor. Grey's Anatomy!

Värm mig.

"jag vill sväva på moln, istället för att ligga här och snora."
"mm jag me"
"vad ska vi göra?"
"haha lägga oss och glömma att vi finns"
"men jag vill finnas"
"mm..."

Kylan gör oss tragiska. Inte ok.

I see you still look like a fifteen year old girl, but not hot.

För att muntra upp mig själv efter chocken om att jag ska öppna själv och för att ignorera det faktum att jag är sjuk, begav sig jag och Juthan till okänd mark för att shoppa lite. Skärholmen Centrum. När allt är klart så blir nog stället på topp, med ett bra utbud av affärer. Självklart investerades en heldel, eftersom att vi två tillsammans alltid lyckas väcka varandras shoppingdemoner. Med mig hem hade jag en klänning, en ring, en eyeliner, en kedja till mitt ur (som jag köpte i London), ett skärp och framförallt Magnetism - min doft! Juthan lyckades typ köpa dubbelt av allt jag nämnde haha!

Nu ikväll har vi fikat på Deja Vu med Edwin och Eric. Cathy droppade förbi och även Sandra, som såg oss genom fönstret på väg hem från skolan. Rolig slump!
Efter gick jag, Cathy, Edwin och Eric hem till mig och tittade på Blades of Glory. Vissa skämt cracks me up! Jon Heder och Will Ferrell i all ära!

(rubrik: citat från blades of glory)

Just Dance

Nu efter London har jag gått och blivit dödligt förkyld. Det började i söndags och för varje minut som gick blev min näsa snorigare och ögonen rinnigare. Väldigt intressant. Hela söndagen spenderades hemma med rosen, och senare på kvällen kom Eric. Filmkväll. Synd dock att ungen får en p-bot eftersom att tydligen så var det städgata, vilket jag absolut inte hade någon aning om.

Igår var jag hemma i samma slitna skick. Jag låg nedbäddad och såg hela säsong ett av Grey's Anatomy (min bedårande present från killarna och mellie!). Enda kontakten med världen utanför min dörr fick jag när Edwin droppade förbi för att hämta sin väska.

På kvällen kom min älskade familj hem. Massa kramar, lite mer sång, presenter och uppdateringar från London och Hälsingland. Sen var jag tvungen att sova... för jaha okej, min chef ringde och ville att jag ska komma in och se hur man öppnar klockan 07.15!

Jag trodde det var ett skämt när klockan ringde imorse, men nej nej. Fortfarande galet förkyld satte jag mig på tuben mot Mörby c. När genomgången var klar, kläcker chefen ur sig att jag ska öppna SJÄLV på torsdag. Går det inte lite väl fort fram? Livrädd.

Napoleon Dynamite är min idol. Titta och njut. Klockrena moves.

That's what friends are for

Jag firade tolvslaget i London, och när jag kom hem väntade mer firande.
Jag blir rörd av gulligheten. Det ringer på min dörr och där står min älskade ros, Edwin, Eric, Victor och Alex - redo med matkassarna! Paella stod på menyn. "Vi tänkte på spanskt tema, eftersom att du åker". En tår. Cathy och Juthan kom även och gjorde oss sällskap. Det var verkligen team-work i köket och resultatet blev sjukt gott! Efter maten när de flesta började känna sig lite på lyset, delade vi upp oss i lag för att sedan köra singstar. Klockren party-starter! Soulhänderna och divafasonerna kom fram. Nicole kom senare och fullbordade tjejlaget, som ägde. In your face boys.

När tiden började rinna iväg, drog vi iväg till Soundclash. Där möttes vi av ett rökfyllt rum och "my humps". Vi stannade i 30 minuter. Inte okej någonstans. Efter det drog vi till Soft. Kvällen blev galet lyckad! Mellie kom och glänste med sin närvaro och alla var on fire på dansgolvet!

Firandet av min dag blev så mycket bättre än förväntat. Tack så hjärtligt för allt - maten, presenterna och sällskapet! I love you guys.
(Bilder från kvällen langas upp senare.)

En skål till de som inte kunde närvara. Vi får ta igen allt, när alla har återvänt! Tack än en gång!

She moves in her own way

I lördags återvände jag från en helt underbar resa till London. Fyra dagar fyllda med shopping, Starbucks, festande och framförallt fyra dagar fyllda med Em.

Dag 1
Vi anländer till Stansted på morgonkvisten och kastar oss på expressen direkt. Emma mötte upp oss vid Bayswater och eskorterade oss till vårt Hostel. När vi hade langat våra saker i 20bäddsrummet (notera antalet främlingar som bodde med oss!), begav vi oss iväg för att käka och bekanta oss med området. Vi såg bl.a "den blå dörren" från Notting Hill (som egentligen är svart) och så tog vi en solig promenad i Hyde Park. På kvällen gick vi och satte oss på en av de lokala pubarna, sedan gick vi hem till Em och tittade på tv. Mys.
Allt var perfekt, tills vi återvände till hostlet. Drama på hög nivå! En översocial engelsman (med svarta sopsäckar som bagage) säger till två tjejer att en säng är ledig, men på natten kommer ägaren tillbaka. Han blir jätteupprörd och engelsmannen försöker förklara läget och ber om ursäkt. En ursäkt som inte ville godtas. Engelsmannen lackar och skriker "Come on! You're crying like a baby all the time!" Tystnad. Det slutar med att tjejen som hade haffat den upptagna sängen får byta till engelsmannens säng (eftersom att det visar sig att han inte ens betalar för en säng, utan faktiskt crashar), medan han tar sina sopsäckar och byter till ett annat rum. Ägaren till första sängen är fortfarande upprörd och vill ha nya sängkläder - vilket han får - men dom duger inte. Oj, jag glömde nästan att nämna att engelsmannen förvarade sina sopsäckar under min säng, varav jag känner en arm på min säng (som stöd när han gröpte under sängen) som lite lätt touchade mitt ben. Antastning! Och folk undrar varför I don't do hostel och flerbäddsrum. Kanske för att sådana saker händer, för att alla olika sorters snarkningar bildar ett oljud värre än en munkkör och för att man måste sova med alla värdesaker i sängen. Naiv som man är. Och juste, för att det första man ser när man vaknar kan liknas en strandad val. Skrämmande.



Dag 2
Dagen började med en tripp till Big Ben, eftersom att det var det enda jag och Nate inte hann spana in när vi var där. Em kastade sig ner i grodperspektiv för att skapa den perfekta turistbilden - hon lyckades. Allt som saknades var två uppslitna fingrar formade som ett V. Efter det drog vi in till stan och sprang runt i affärer på Oxford Street. På kvällen lagade vi mat på hostlet. Em's nyfunna vän - Hedda - gjorde oss sällskap. Jättetrevlig tjej, med grym musiksmak! Sedan drog vi till Notting Hill Arts Club. Vi missade typ hela spelningen, men stället i sig var på topp! Jag kan tänka mig att om det är ännu mer folk, så är det riktigt hett där. Vi langade oss upp på dansgolvet och shakade loss, till bl.a "don't look back into the sun" och "someday".



Dag 3
För tidigt på morgonen piskas lampan på i rummet och yrvaket förstår jag vad de nyanländna säger, utan att behöva anstränga mig. Ett gäng svenska översociala kids invarderar, varav det första man hör är "eeuuw va nasty!".
När vi gjort oss iordning och mött upp Emma, begav vi oss till Piccadilly Circus, för att springa runt i alla affärer där. På kvällen gick vi på bio och såg "Across The Universe". Den var sjukt bra! Det är en musikal, som utspelas på hippietiden och all musik som spelas är Beatles låtar. Det blir en investering så fort den kommer ut i affären.



Dag 4
Sista dagen. Under dagen sprang vi runt i affärer och investerade det sista. Vi tog även vår sista dagliga fika på Starbucks. Det är en skam att inte Starbucks finns i Sverige! Jag skulle bli en trogen stammis. På kvällen begav vi oss in till Camden för att möta upp Hedda. En helgalen utekväll var planerad. Vi drog först till en lokal pub och drack lite "flörtiga" drinkar, sedan gick vi till Koko Club. Sjukt hett! Det är en renoverad teater, coola människor och det som kastas ut ur högtalarna är indie indie indie! Vi dansade loss och skrek med i texterna. På tolvslaget sjöng alla med till "She Moves In Her Own Way" - jag är nu ett år äldre. Låtarna langades fram, bl.a "Torn On The Platform" och "Foundations".
Sen var det dags för kvällens spelning av Winterkids. Synd att det blev slagsmål av testostreonfyllda män och att öl kastades, annars var det en galet bra spelning!
Eftersom att vi skulle checka ut från Hostlet kl5 på morgonen, så åkte vi hem efter - men hade gärna stannat längre!
Det var tråkigt att säga adjö till Emma än en gång, men vi ses snart igen! Inte många veckor kvar nu!
När jag och Erik kommer in till rummet, för att hinna sova en timme innan vi skulle iväg, noterar vi att allt inte riktigt var som det skulle. Min säng är som jag lämnade den, men i eriks säng ligger en halvnaken man. Jag kunde inget annat än att gapskratta! Erik vänder på klacken och springer ner till receptionen, "I have payed for four nights! I'm checking out in one hour and I need some sleep! Someone has taken my bed!" Ungen fick en ny säng.
Efter en timme var det dags att bege oss till flygplatsen. Jag tar en sista tripp in till badrummet... väl inne noterar jag något litet som springer över golvet. En freacking kackerlacka! Sedan noterar jag även en till. Jag tror inte ni förstår paniken. Hade jag sett det där den första kvällen, så hade jag vänt på klacken direkt. Så, det var iofs positivt att det hände minuten innan vi - med glädjetårar - checkade ut. Allt klaffade perfekt till och på flygplatsen, och snart var vi hemma i svealand.



Resans investeringar: en svart lång väst!, en klänning, en mini- skirt, ett par svarta shorts med hängslen, en t-shirt, ett ur, The Kooks skiva, Radio 1's skiva och lite presenter till familjen.
Jag hade även med mig Scary Movie - boxen (!) som jag fick av Emma i födelsedagspresent (förlåt men jag blir rörd) och "Last Of The Rock Romantics" (Pete Doherty's självbiografi) som jag fick av Erik. Tack så hjärtligt!

Jag älskar London! Skulle inte banga på att bo där, men för tillfället har jag andra planer. Ska försöka åka tillbaka till den 14 Januari, för en kort visit och firande.
Darling, vi ses snart igen! Tack för en underbar resa.

Magnetism

Nu har jag kollat på Prison Break och duschat och jag känner mig redo att lämna landet. Märkte dock att jag har utvecklat en grotesk dread i håret, vilket jag inte riktigt tycker är helt okej. Jag är en vandrande svinto liksom. Det är dags för mig att kapa.

Det här kommer låte helt sickie, men jag vill ha tillbaka min doft! Den där som representerar mig. Det var någon som märkte att jag bytte parfym (eftersom att den jag brukade använda tog slut) och då fick jag kommentaren "du luktar inte som dig själv". När jag tänker lite mer ingående på ämnet så använder man ju ofta samma slags produkter hela tiden. Shampoo för färgat hår, bodylotion, parfym och hårkrämer. Saker man alltid köper samma, eftersom att man blivit van. Tillsammans skapas en säregen doft, som vissa lär sig att känna igen. Jag vill lukta mig själv igen.

De som känner mig vet att när jag blir nervös så går min hjärna på högvarv och jag börjar prata prata prata. Jag befinner mig i det tillståndet nu (att flyga är inte det bästa jag vet), vilket resulterar i detta inlägg. Om tre timmar är papi här. Jag bör nog försöka sova ett ögonblick.

LONDON BABY!

At last

WOHOOO inatt åker vi till London!
Idag har jag packat, växlat shoppingpengar(!) och förberett mig inför vår vilda tripp på olika sätt, t.ex har jag promenerat med gullefjunet Juth. Papi kommer och hämtar mig och Erik klockan 02.45. Sjukt taggad!
Mitt mål är att investera ny het musik och några fräscha plagg. Drömmen är att jag finner min långa väst som jag fantiserar om och även en söt klänning. Och en kedja till mina glajjor. Och en väska. Och skor. En jacka. Äsch, drömmen är att shoppaloss helt enkelt. Oxford street here we come. Sedan ska jag försöka laga min nyfunna klocka också - som jag gillar skarpt!
Det bästa är såklart att jag får träffa Em igen. Det känns nästan overkligt. Äntligen.

På lördag kommer vi hem till svealand igen. Måtte inte planet vara försenat! Lördag lördag lördag. Lägg den dagen på minnet! Jag kommer spendera den med mina kära vänner som är hemma. Party all night long!

Psykbryt.

Jag och mor var på Ikea igår när de öppnade och som Em en gång sa, "så känns det som att Ikea är mitt andra hem". När vi är där konstaterar vi att mitt rum är för kort för två ställningar, vilket dödade min fantasi. Men vi löste det på bästa möjliga sätt. Jag måste dock ta trippen dit igen, för att investera några fler galgar, en helfigursspegel och hylla - sådant vi inte kunde bära, eftersom vi inte har bil. Suck.

Jag skämtar inte att jag rensade, slängde garderob och byrå OCH sorterade kläder i 7 freaking timmar! Det krävdes två koppar kaffe och lugna favoriter för att hålla mig från att tuppa av. Nu har jag iaf kommit en jäkla bra bit på vägen för att vara nöjd med skiten. Även fast det inte blir exakt som jag tänkt mig.

På kvällen kom Edwin hit för en planerad filmkväll, men det slutade med att vi åkte till Alex istället och spelade "galenpanna". Sjukt kul! Kände mig dock lite underlägsen killarna (Edw, Alex, Johan och Eric). Moskva, Kermit och Pompeji är inte något som finns i min hjärna. Sen blev det absolut inte lättare av det som egentligen skulle hjälpa en, när man får en ledtråd "kör upp något i hans rumpa". Huh? Aha, det dom menade var att det var en handdocka. Erkänn att det inte bara är jag som skulle blivit nollställd. Galet långsökt.

crash into me

Kom nyss hem från en mysig kväll med Mellie. Hon kom hit med ett leende och drog med mig ut. Vi satte oss och drack lite öl, sen gick vi till Montelius och kollade på utsikten. En perfekt oplanerad fredagskväll.

Imorgon ska jag och mor min ta trippen till Ikea och investera det sista till mitt rum! Jag vill försöka få klart allting, tills jag åker.

Sedan kan jag förövrigt meddela att hon som sjöng min hatlåt, åkte ut ur idol. Tyvärr får hon skylla sig själv.

Don't hate on me

Slog på idol nu och tänkte ge det en chans. Jag tycker annars bara att de första programmen med alla auditions är roligt att titta på... men men.
Först skådar jag någon som bestämmer sig för att sjunga paraply-låten, vilket var ett skrämmande val och helt oacceptabelt! Sen dock, kommer Amanda in på scenen och kör sin grej på en låt jag annars aldrig brytt mig om. Galet bra! Hon får mig att rysa. Vinner inte hon är det något fel på folket. Hon gör något ingen annan i Sverige har vågat göra och låter sig inte påverkas av idolkonceptet med pop. Tack.

Nä, nu är reklamen slut och någon dude ska sjunga Enrique. Nu byter jag kanal.

London Calling

Nu är allt kirrat! Jag spontanfrågade Erik om han bangade, och svaret blev nej!
Idag bokades biljett, stanstedexpress och hostel (som by the way ligger runt hörnet till em's bostad), så på tisdag bär det iväg till London! shit shit shit

Gårdagen spenderades med Emma "curly" som har kommit hem från Umeå några dagar! Vi sprang runt på stan och fikade. På kvällen bjöds det på mat och lugna favoriter. Jättemysigt! Ser fram emot Jul, då vi ses igen! Hela gänget samlas (förutom nate, som vi får se på sommaren!) wohoo.

freaking quassi

Kom nyss hem från en visit hos tandläkaren. Jag saknar ord.
Är det bara jag eller känner man sig inte väldigt underlägsen när man ligger där med uppspärrad käft, medan folk håller på där inne, samtidigt som de snackar ett spåk ingen människa förstår? (typ) "en k9 på vänster 24"... huh?!

Nu sitter jag här med bedövad vänstersida, så att jag liknar Quasimodo. Jag sörplar juice ur ett sugrör och mina läppar är masakerade och torra. Ge mig en puss nu och jag lovar att det känns som att du kysser en tant. Skrämmande.

AAARÅÅ!

Dagen har tillbringats hemma iförd mjukiskläder och risigt hår. Musiken har ekat i lägenheten och tankarna har vandrat. Något som slog mig är att jag snart börjar jobba, så nu när jag ser slutet på all ledighet måste jag göra något spontant! London. Jag åker till my dearest i London och kommer hem lagom till min dag. Lördagen den 27e oktober.
Jag kör "ignorera ignorera" på de andra tankarna som har börjat komma tillbaka och bokstavligt flyr landet. Det enda rätta.
Jag har även börjat nå gränsen till att brista av all saknad jag känner, så en resa gör nog susen - till en av dom jag saknar mest! Em.

Dagens humör

Nu under dagarna när jag rensar mitt rum (fortfarande inte klar), så hittar jag de mest sjuka sakerna som jag har samlat på mig under åren - vissa mer klockrena än andra, som t.ex en mood ring! Ni vet en sådan där som skiftar färg beroende på vilket humör du är på. Så nitti! Jarå, den pryder nu mitt finger.
Idag har jag hållt en stadig blå nyans; alltså har jag varit "relaxed, at ease, calm och lovable". Det gillar vi.

Förövrigt så känns det äntligen som att saker börjar falla på plats. Men jag vågar inte skrika ut min lycka, förrän papprena är påskrivna... Sen när det är kirrat, börjar en ny jakt. Nu när hösten är här, vill jag gärna att min ring ska bli mörkblå-lila.

Jag ska även försöka åka till London inom en snar framtid. Nästa vecka?

Håhåjaja

Sedan imorse har jag kämpat och slitit med att rensa mitt rum. Tre fyllda säckar har blivit släpade till grovsoprummet och jag tror banne mig att det kommer bli ytterligare en, innan jag är helt klar. Mansmusklerna användes när skrivbordet flyttades och jag skämtar inte; även mansvrål och stön. Grannarna blev typ rädda.
Just nu tycker jag att det var bättre innan, men när den nya(!) klädställningen kommer på plats och de små detaljerna fixas - så blir det nog bättre såhär. Vägrar ta att jag har gjort allt i onödan!

Jag vill också sväva på moln

... men när inte det är möjligt, så fungerar den här sortens musik väldigt bra som ett substitut. Sjuk känsla när en låt verkligen fångar en. Ben's Brother - Let Me Out.

"You sit and you stare and you wait and you wonder
You think maybe it’s me and I’m being a fool
You start to believe it’s a curse that you’re under
And you’re just a doll for a girl who is cruel
With a pin

So let me out or let me in
And tell me how, we can win
Cause I really wanna know now
Before I begin
To let you go, To let you go
So let me know"

Jag svävar.

If you're a bird, I'm a bird.

Gårdagen slutade med ett oväntat, rätt hysteriskt samtal från Alex - som resulterade i en filmkväll hos Victor. Vi såg på underbara The Notebook, som jag absolut älskar och någon sketen film med en ung Julia Roberts. Ja, jag satt och hulkade och blev alldeles varm i hjärtat - som alltid när jag ser den förstnämnda. Jag vill finna mig själv en egen Noah! Så är det bara. Låt mig leva i min fantasi.

Idag har jag fikat med min underbara ros. Med Toni Braxton i bakgrunden, klunkade vi te och pratade på i timmar. Underbar start på dagen.
Juste, vi lämnade även tillbaka min freaking klädställning. Jag vägrade känna mig besegrad, så nu i veckan ska jag bege mig tillbaka till Ikea! Juthan, du förstår ju att du ska följa med.

Nu ikväll har jag varit hos Tess och snackat Madrid. Det finns inte så mycket mer vi kan göra, förutom att vänta och se vad som händer på lägenhetsfronten och spara cash. Vi tittade även på Det Stora Blå, som även den är en underbar film. Vacker.

Glasögonorm

Så att det inte kommer som en chock; hädanefter ser jag ut såhär.

Don't be a stranger.

Känslorna igår var blandade. Den grekiska middagen var hur trevlig som helst och klubbandet även. Vi var redo på dansgolven - hej reggaeton och schlager hej. Trots det visste vi alla vad som väntades, vilket hängde lite i luften... iallafall från min sida. När mina ögon inte orkade hålla sig uppe längre och mina fötter höll på att ta död på mig, var det dags... usch, Morgan jag tycker det är så tråkigt att du ska flytta! Den här sommaren har verkligen varit vår. "popexpressen, spice girls, grönan crew" Jag gillar verkligen dig och jag kommer sakna dig! Ha det så bra därborta i kanada!















förövrigt bär jag nu glasögon, full time... typ.