Happy Christmas

Sjukt mycket har hänt de senaste dagarna. Därav kass uppdatering och bibellångt inlägg. Alla mina älskade vänner har kommit tillbaka från olika delar av världen, så jag har försökt att spendera all min lediga tid med dem. Det var en väldigt speciell känsla som fyllde mig när jag träffade Janne. Vi gick från daglig kontakt i ett flertal år, till att inte ha någon som helst kontakt på över tre månader, till att helt plötsligt stå framför varandra igen. Ren lycka.

Annars har jag jobbat och inväntat att lönen skulle komma. I helgen krigade jag mig fram på stan för att införskaffa alla julklappar. Under julen förvandlas seriöst de flesta människor till djur som letar en partner under parningstid. Rutti hade jag dock skrivit en lista på allt jag skulle köpa och vägrade titta åt något annat, så min julshopping gick relativt smärtfritt.

Igår (den 23 dec) ringer min mobil precis efter att jag vaknat. "Hej det är Edwin (...) Jag och Eric är utanför dig och tänkte komma upp en snabbis" Jag kastade på mig de närmaste plaggen och försökte desperat få bort mascararesterna under ögonen, förgäves. Jag befann mig på toaletten när mor min släppte in killarna, så när jag var redo att visa mitt slitna jag, satt de i vardagsrummet. Vi samtalade och åt julgodis ett tag, tills meningen "du kanske ska gå till ditt rum" uttalas. Jag springer som ett barn till mitt rum, sliter upp dörren och kollar ner på golvet. Allt jag såg var min röra som jag planerat att städa undan senare under dagen. Sen blickade jag upp på sängen, och där finner jag en GITARRVÄSKA! Jaw drop. Jag stod bara och stirrade till jag faktiskt insåg att jag hade fått en gitarr. Jag fick en gitarr av mina pojkar i julklapp. Sickie! Den är perfekt. Svartlackad med små röda detaljer runt "hålet" (haha jag har ingen aning om vad det kallas?). Min nya kärlek; Manuel. Jag är fortfarande i chock och kan knappt beskriva med ord hur tacksam jag är. Rörd. Tack!

På kvällen gick jag hem till Primrose och sa adjö. Jag hade förstått det som att hon skulle åka till Namibia med sin mor på semester, för att sedan därifrån direkt åka till Sydafrika och stanna i tre månader. Jag var förberedd på ett tårfyllt avsked, eftersom att jag har lämnat landet när hon kommer hem. Dock fick jag höra den goda nyheten att ungen faktiskt kommer hem i två (hela) dagar innan hon åker iväg igen, vilket innebär att vi snart ses igen! Vi vräkte i oss glass med chokladsås, skvallrade och lyssnade på Spice Girls Greatest Hits. Det är bara vi som förstår. Efter det sprang jag runt som tomten själv och delade ut massa klappar till vännerna. Tack så hjärtligt för alla fina paket! Jag och Juthan avslutade kvällen med en fastfoodfika och kall vinterpromenad.

Idag jobbade jag, vilket resulterade i att jag missade både "Kalle Anka" och "Kan du vissla Johanna?". Mina två måsten. Dock har min afton varit helt underbart mysig. Vi har vräkt i oss mat, druckit glögg, öppnat klapparna och tittat på film. Det jag tycker är bäst med julen är att det verkligen är en högtid för familjen. Jag fick massor med fint, bl.a tredje säsongen på Greys. Maraton nästa.

Nafytown

Nate har kommit hem! Hon andas den svenska (kalla) luften och glänser med sin närvaro. I måndagskväll efter jobbet åkte jag direkt till henne för att hälsa henne välkommen, som vi planerat. Finner dock ungen i ett komaliknande tillstånd - helt jetlaggad, "vi träffas imorrn istället".
Dagen efter hängde vi hemma hos henne, cathing up med en stor kopp te. Faktan langades fram! Primrose kom och gjorde oss sällskap. Gapskratt. Jag jublar för att Nafy är hemma och spenderar all min lediga tid med henne. Jag gråter för att Prim snart åker och vill umgås med henne all ledig tid också. Kommande dagar kommer även alla andra vilda hem, och de vill jag också leka med! Samtidigt jobbar jag heltid. Tiden räcker inte till. Jag räcker inte till. Nästan ingen sömn, ständigt i rörelse.. trots detta är jag inte deprimerad. Jag är överlycklig och hög på koffein! Kaffe- och energidryckskonsumtionen har nått en ny nivå.
Ikväll vanskas utgång! Imorgon börjar jag jobba 07.00 och klockan ställs på 05.00. Mycket intressant.

Wonderwall

Jag tror jag och gitarren är menade för varandra. Gårdagens lektion gick strålande och jag lärde mig både introt till White Stripes - Seven Nation Army och typ hela Wonderwall. Naturbegåvning om jag får säga det själv! Nu vill jag köpa en gitarr så att jag kan bevara det lilla jag kan, samt lära mig ännu mer på egen hand.
Förutom gitarrlektionen, kollade vi på film och värkte i oss naturgodis. Vi pimpade även Gösta. Jag är hjärtligt tacksam, Edwin!

Tredje advent.

Idag har jag och Jessica från jobbet, varit på Skansens julmarknad. Vi drack mängder av glögg och tittade på de djuren som vågade trotsa kylan - som har nått en helt ny nivå! När vi kom till stallet och jag lite lätt berättar om händelsen som gjort att jag har problem med hästar och därför gärna håller mig på avstånd, hör vi att något kommer galopperandes med snabba steg. En svart häst har rymt och är redo att fly. Mitt hjärta tog ett skutt och stannade någonstans i halsgropen. Djuret blev dock snabbt infångad, men det var ändå en traumatisk upplevelse. Min andra.

När vi hade fått nog av kylan och julmusiken, åkte vi in till stan, fikade och kollade runt. Eftersom att lönen inte kommer förrän på fredag, kunde jag bara fönstershoppa och planera vilka inköp som ska göras. Jessica shoppade dock loss.

Nu ska jag strax ta bussen hem till Eddie. Jag har fått en uppenbarelse att jag vill lära mig spela gitarr, så han ska lära mig. Vare sig han vill det eller ej Haha!

JAG HAR HITTAT...

mina lackheels! Måste lära mig att ha bättre koll på mina grejer... hm.

Jag har även hittat ett par nya i en alldeles perfekt nyans av röd med guldspännen. Hoppas de finns kvar när lönen anländer! Då blir det en införskaffning direkt.

Bedårande!

Vilken liv jag lever

Igår var det en kvinna som sprutade senap på mig på jobbet. Alltså hur är det möjligt? Jag står och fyller på korv (som att inte det var tillräckligt äckligt), och känner plötsligt att jag får en kalldroppe på pannan. Jag tittar upp på en lätt förskräckt kärring, "Oj hehe lite senap". Mina läppar knips ihop till ett snabbt leende, ögonbrynen höjs, jag vänder på klacken och springer in på kontoret. Där inne orkar jag inte låtsas vara den servicekunniga expediten, utan lackar satan. Medan Kicki skrattar.

Efter det åkte jag in till stan och träffasde Edwin. Vi kollade på NKs julskyltning och sprang runt i olika affärer för att spana julklappar. Efter någon timme kom Eric och gjorde oss sällskap.
På kvällen kom gravidmagen fram med hjälp av Ben & Jerry's, en stor godispåse, julmust och en amerikansk komedi. Min akrobatiska sida gjordes sig även tillkänna och med genomtänkta finter och snabba ben vann jag en vild kamp mellan mig och Cathy Haha!

Idag har jag och Erik sprungit runt på stan, ätit munkar, nästan blivit gripna på Rio (skrämmande affär som jag annars aldrig skulle sätta min fot i, men vad gör man inte för den perfekta julklappen?) och beskådat getbajs på city's gator. Efter det åkte jag och mötte upp Cathy när hon slutat jobba. Hon gav mig hårfärg som födelsedagspresent och idag införskaffade vi den, samt färgade mitt hår. Det är inte så stor skillnad från det jag hade innan projektet, men utväxten är iallafall borta! Nya färgen har det simpla namnet: Kastanj.

Ikväll ska jag bara ligga däckad på min säng, kolla på tv och låta sömnen smyga sig på. Lovely!

Neo.

Idag den 14 december 2007 klockan 16.50 föddes min tredje brorson, Neo.
Nu har Kevin och Jim en liten lillebror. Jag längtar tills jag får se lillpyret. Jag längtar tills jag får se alla tre. Stolt faster och stolt syster. Grattis Stefan och Mika!

One wasted hour

Jag har aldrig sett "Bonde söker fru" och jag har aldrig känt att jag vill se det heller. Idag gjorde jag dock det i brist på annat. Det här är mina tankar efter mitt första och sista avsnitt av dokusåpan:

Fredrik verkar vara världens tönt. Hela hans appearance utstrålar osäkerhet och hans röst och sätt att tala är pricken över i:et som bekräftar det hela. Tjejen som han valt är hans motsats. Somliga säger att motsater dras till varandra och andra vill vara med likasinnade. Det här var dock löjligt. Dag och natt. Det roligaste var nog ändå att se när nörden went wild när han körde den där bilsaken på stranden. Då blev han en helt ny människa. Killar och deras intresse för bilar är ett mysterium, som jag nog aldrig kommer lösa eller förstå.

Sedan blev jag livrädd över Jessica 21 (eller vad hon hette). "Menyn stod på ett annat land... Ja det här landet (Portugal!). (...) Sen stod det på engelska och då blev det lättare att förstå. Typ fish är ju fisk och jag tog en köttbit" Ungen kan ju omöjligt vara så blåst? Skrämmande var det iallafall och allt jag kunde göra var att gapa oförstående.

Det enda par som verkade vettigt och inte ansträngt, var tjejbonden och hennes man. De får min röst. Där verkade känslorna faktiskt vara äkta och inte påtvingade.

Det sista som slog mig var att jag själv skulle lacka och tycka det var orättvist om jag fick åka till Island, medan resterande par fick uppleva solen på Cypern, Florens och Lissabon. Men that's just me.
Nej, "Bonde söker fru" var inte ett program i min smak. Tacka vet jag "Sex and the City" och "Grey's anatomy"!

En helt ny värld ifrån ett annat perspektiv

Lucia. En dag för Pressbyrån som innebär massbak av lussebullar och Expressens extrabilaga. Behöver jag lyssna på nå mer på Peter Jöbak och Carola, storknar jag. Skivorna har gått på repeat hela dagen, för att "ge kunderna lite luciastämning". I mitten av Jöbackskivan hör jag en melodi som känns bekant och efter en sekund eller två, noterar jag att det är Hallelujah på svenska! Jag höll på att spy och var tvungen att ursäkta mig, för att slita ut kontakten och få tyst på fanskapet. Jag vet att Buckleys version (som är ett mästerverk) är en cover - fast man gör inte en remake på svenska! Helt olagligt. Dock kommer Peter Jöback alltid ha en plats i mitt hjärta, som Aladdins röst.

Annars kan jag meddela att he's back! Var rädd att jag hade sett honom för sista gången, men nejdå, idag kom han in för sin dagliga dos Göteborgs Rapé Portion. Sen fick jag även en utskällning av en taxichafför (som brukar komma in varje dag) för att jag konstaterade att det faktiskt var en blå Blend han fick. Vet inte riktigt vad hans problem är, men igår muckade han även gräl med Kerstin 64. Hon var dock redo att göra upp utanför, så han sprang iväg med svansen mellan benen. Min idol.

Dagens...

Jag måste nog börja skriva "dagens jobbupplevelse", för varje dag är inte den andra lik. Dagen började med att jag blev bakansvarig, vilket resulterade i ett antal brännmärken. Vad tänker folk med när dom ser att jag står med tre varma plåtar, men ändå försöker klämma sig förbi för att bara "ta en kanelbulle lite snabbt"? Om blickar ändå kunde mörda... åtminstone ge en slap.
Dagens resterande timmar stod jag i kassan. Självklart fick jag en grov hostattack, när kön var som längst. Revbenen var nära att komma ut genom bröstet. Om inte det var nog pinsamt, så försökte jag dämpa hostandet med ett glas vatten... Som jag naturligtvis råkar hälla över hela mig och golvet! Thank God att min tröja är blå och inte vit. Annars hade kunderna verkligen fått valuta för pengarna, om det även fått skåda en wet t-shirt contest. Kicki börjar gapskratta i kassan bredvid och jag kastar mig snabbt ner på golvet för att undvika alla roade blickar, och där satt jag - länge. Fy fan.

Efter jag stängt sprang jag till tuben för att hinna med tåget. Förgäves. Under de 7 minuter jag var tvungen att vänta, hann Jama från Marocko ta kontakt.
"Vill du bli min kompis? Ta mitt nummer!"
"Ehm alltså..."
"Ta mitt nummer!"
"... Jag har pojkvän"
"Neeeej, du krossar mitt hjärta. Han kanske inte bryr sig. Ta mitt nummer"
Tåget kom och jag kastade mig på! Varför drabbas jag av Jamas? Förlåt men det är nästan förolämpande.

Safra.

Igår fikade jag och Sara på Deja Vu. Vi intog en soffa med en varsin varmchoklad, omringade av tända ljus och pratade på i timmar. Uppdaterade varandra om vad som sker i våra liv. Sara säger alltid de rätta sakerna och får mig alltid att le. Vi tog även tillfället i akt att skratta högt åt alla ponytailsen som har intagit caféet. Vi må inte ses så ofta (eftersom att gudarna tydligen inte tillåter det), men när vi gör det så är det the best time ever. Vi tar verkligen vara på de tillfällen vi umgås. En kär vän.

Idag fick jag min chef att sitta med mig på golvet och kräva i soporna, efter ett viktigt kvitto jag lyckats ha bort. Jag var inte säker på om jag hade slängt det eller ej, men jag var tvärsäker att jag inte hade tagit med mig det in på kontoret. När vi hade krävt oss enda ner till gårdagens fettpapper från rengöringen av korvgrillen, gav vi upp. Var hittade vi kvittohelvetet? På kontoret. Jag blir så himla matt på mig själv. Jag hade även en diff på -800 kr. What the? Även det löste sig, också denna gång av min chef. Båda var övertrötta så vi kunde bara skratta. Nej, det var inte riktigt min dag idag. Jag skyller dock allt på tiden 04.30.
Dagen innefattade även en seriös magväska i svart skinn.

I'm done waiting!

"Hej det är Anna" Jag trodde inte mina öron. Hon lät så nära. Känslan att prata med henne var något helt annat. Lycka. Samtalet kantades av gapskratt, och vi båda konstaterade att det krävs en all nighter där all fakta langas fram när hon kommer hem - nästa vecka! I cant believe it.

Nästa vecka inträffar det jag har väntat på så länge. Mina vänner kommer hem; Anna, Nate, Emma, Emma Curly, Becca, Juthan. Saknaden har varit något utöver det vanliga och nu kommer dom hem! Oh my god! Jag blir helt sprallig och redo att skrika högt och jubla. Även göra volter och hjula, fast det kan jag tyvärr inte... försöker jag så bryter jag nog mer än två händer den här gången. I mina tankar är jag dock huvudnumret i Cirque de Soleil. Jag tar emot er med öppna armar. Först ut; Nate!

adventsbak

Det är onödigt för mig att upprepa det som Edwin redan har skrivit så bra, så istället för en skriflig beskrivning kommer här några bilder som togs igår.

love actually

Edwin på luren! eftersom min blogg är bortagen så tänkte jag hoppa in här och göra ett inlägg. Pepparkaksbak och pepparkakshus bak, kan det bli mysigare:) kvällen började med planeringen av hur vi skulle bygga huset, med mel och prim vi spisen och eric med förklädet i högsta hugg inleddes det hela. Sockrets skulle "stekas" och sedan användas till att klistra ihop huset. Byggandet fortsattas och efter tag var det färdigbyggt. Huset blev tllslut jättebra, ( med hjälp av lite florsocker:P) Efter att vi hade färdigställt huset var det pepparkaksbak på schemat. Degen som vi hade köpt ( skulle ta för lång tid för att baka själva) kavlade vi ut och gjorde den redo för några stjärnor, gubbar och andra roliga figurer. In i ungnen och efter 4 minuter var plåtarna färdiga. Blev ett rätt bra resultat där dem flesta av pepparkakorna blev gräddade. Efter dessa strapatser var vi alla hungriga och därför blev det en liten tripp till burger king, där en doggybag bars hem, även lite grekisk mat. Filmen love actually började klockan åtta så därför tog vi maten på språnget hem. Efter maten kom emmy hit och nu sitter vi och ser på love actually som innefattar alldeles för mycket reklam. Men slutliten, ska inte snackade på för mycket här. Det har iaf vart en supermysig kväll!:) hejsvejs på er

"mel the bell can pee as hell"

(Uppdatering) En trevlig vinkväll hemma hos Cathy som bl.a inkluderade mästerverket "Donnie Darco", resulterade i ett antal toalettbesök inom loppet av ett par timmar. Men eftersom att det är känt att jag har en kärringblåsa, så kunde Edwin endast kläcka ur sig rubriken ovan. Verkligheten förklaras på ett utomordentligt sätt.
Kvällen innefattade även en del tankar... bl.a om det går att kissa på sig som död, om det visar sig att blåsan var fylld när hemskheten inträffade? Jag menar det finns ju inget levande som kontroller de muskler(?) som får en att hålla tätt... eller? Ganska random, men intressant.

EFTERLYSES!

Var fan är mina lackheels?!

the ha ha wall

Min stalker kom inte in idag. Han som alltid ställer sig i min kö, även om den andra är tom. Han som alltid köper en chokladbit och dricka vid första besöket, och som vid det andra besöket nästintill jämt slår till på en Götebors rapé och tuggummi. Idag kom han inte in. Lite tråkigt. Det har blivit en daglig rutin, "nämen hej... igen". Jag fick dock min dagliga dos gapskratt. Denna gången från en förvirrad transvestit. Han (hon?) och jag förstod inte riktigt varandra, vilket resulterade i en lång, tyst utstirrning. Man hade seriöst kunnat höra en nål falla. Vi skildes dock åt med ett varsitt leende.

Varje dag är fyllda med skämt. Det går inte att räkna alla vita prasselbyxor (nej Nate det är inte läge att kommentera mina forna misstag), alla män i kostym som generat ska köpa en "herrtidning" och som sagt alla vanställda tassar jag får handskas med m.m.
Något som också är rutin är att jag tappar något dagligen. Ett bröd hit, en chokladbit dit och vatten överallt. Idag ville jag dock förhindra att moppen skulle fram, vilket resulterade i skållande kaffe över hela handen - framför en fylld butik. Värt att notera är att jag trots det klarade mitt mål. Ingen mopp. Positivt tänkande och ignorerad smärta.

Min tjänst att gått från 75% till (typ) heltid (förutom en vecka i månaden)!
Så mina typiska "Melanie misstag" hindrar iallafall inte jobbet. WOHOO Nu ska jag fira med lite Libertines och snart... välbehövd sömn.

Syskonkärlek

Det finns inte en chans i helvete att det här inlägget kommer bli normalt, eftersom att Micha våldtar Milhouse och får honom att dansa dirty till pussycat dolls - samtidigt som jag får honom uppkörd i ansiktet.

Skrev tidigare att jag skulle slänga mig i sängen direkt efter jobbet. Oj vad fel jag hade. Den främsta anledningen är att jag jobbade över 3 1/2 timmar och kom hem för inte så länge sedan. Jag är överspeedad och hög på koffeinintag. Onsdagar är lika med kaos på jobbet. Lika bra att vänja sig. Snart är jag härdad.

På väg hem satt jag framför en man med gardiner som byxor, ifyllda ögonbryn och gigantiska ringar på fingrarna. Han satt och stirrade och rörde vid mina knän hela tiden, på ett "oops jag råkade komma åt dig" sätt. Grejen var dock att varje gång det hände så blinkade han åt mig. Jag höjde äcklat ögonbrynen varje gång. Sen satt han och tappade med fötterna hela vägen från centralen till mariatorget, som att han hörde en inre musik. Vissa människor alltså... Ibland finner jag inga ord.

Milhouse dans har övergått till långsamma moves och pojkbandsrörelser till en sliskig ballad. Ska strax ta igen lite sömn, men först ska jag umgås med syrran.

Here comes the sun

Ur högtalarna spelas The Beatles. Jag befinner mig i en dimma omkretsad av deras vackra melodier. Men ett brännmärke på min hand efter gårdagens jobb, lovar jag mig själv att dagens prestation kommer vara så mycket bättre. Jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv. När jag kommer hem ikväll, blir det nog sängen direkt.
Nu måste jag ta det på löpet till tuben. I'm off to work.

Desperat?

You can't stop my happiness

Jag vaknade 04.30 idag. Inga ord. Började jobba 06.15 till 15.00 och allt gick åt helvete. Synden straffade mig själv, efter gårdagens skryt I guess. Jag stod i kassan från att vi öppnade till jag gick därifrån. Sjukt uttråkad och degig i hjärnan. Jag hade aldrig klarat av ett jobb med bara kassatjänst. Förstår inte hur vännerna klarar av det. All cred till er! Aja.

Ikväll har jag och Cathy varit på bio. Som ett gammalt gift par satt vi med handen på hjärtat och tittade på Hairspray. Sjukt söt film! Töntig och förutsägbar. En sann feel good movie. Jag svävar fortfarande på moln.
Ett perfekt slut på en dag som började med ett helvete.

"No! Get it away from me! Give me your other hand"

Jag sov inte en blund inatt. Det gick bara inte. Jag mådde illa och var nervös.
Jag hällde i mig kaffe på jobbet vid varje tillfälle jag fick, för att hålla mig på benen. Idag var en stor dag. Och det var antagligen därför jag inte kunde sova. Jag skulle stänga själv för första gången... och det gick skitbra! Haha fett stolt (här hade en smiley passat in). Jag har även fått en egen nyckel, vilket innebär att chefen litar på mig. Wohoo! Aarå det är fult att skryta, men jag är för glad för att give a crap.

Ni vet "take my strong hand" handen i Scary Movie 2? Jag handskas (notera ordval) men sådana varje dag. Jag skämtar inte. Förlåt men it creeps me out, samtidigt som att jag nästan blir full i skratt. Scener från filmen kommer upp i huvudet. Jag biter mig i läppen, ler och säger "var det bra så?". Gapskrattet kommer inte förrän jag är hemma.

första advent och julmys

Jag kom nyss hem från adventsfika hos Emmy. Det var hur mysigt som helst! Hon hade bakat allt från kladdkaka till de godaste kardemumma/saffransbullar och pepparkaksskorpor jag någonsin ätit. Till det serverades självklart glögg och julte med vitchoklad. Jag dog av gulligheten att hon även hade gjort en härlig julmix på datorn. Jag har haft lite "grinch"känslor inför julen, men Emmy lyckades få mig på andra tankar. Så himla söt. Tack för en underbar kväll!

Hallelujah

Jag har skrivit det förut, men det kan inte sägas för många gånger.
Vinner inte Amanda Idol, är det något fel på det svenska folket. Shit vilken talang! Ryser.

Damp.

PAAAAAAAAAAANIK! Jag klippte håret för att det var för slitet och långt, så att jag nästan inte klarade av att ha det utsläppt. Nu är det för kort och fult att jag ändå måste ha det uppsatt! Lockarna är borta. Det ser tunt ut när jag har plattat det. What the? Det är en lose - lose situation. Jag lackar.

Nothing’s greater than the rush that comes with your embrace

Den här perioden då många vänner inte har funnits till, har jag på något sätt växt. Jag är överdrivet sällskapssjuk. Iallafall var jag det. Nu har jag lärt mig att det inte är så farligt att vara själv. Man klarar sig ändå. Bara man vågar. Ibland är det tillochmed skönt att vara själv, med musik och tankar. Något som jag förut hade väldigt svårt att erkänna.

Idag har varit en sådan dag då jag bara velat vara själv. Jag sov ut och tog ett långt bad. Sedan gick jag en promenad runt hela söder, med endast min musik som sällskap. Uppe på Monteliusvägen tog jag en paus och bara njöt av utsikten. Själv. Ljuvligt.

Det enda sociala umgänge jag tagit del av idag var hos frisören. "Vad ska du göra ikväll då?" "Abolut ingenting". Hon nickade beklagande, som att det var världens undergång. Jag log. Ikväll ska jag "bara" dricka en massa te, äta popcorn och kolla på film. Umgås med mig själv. Du kanske tycker det låter deprimerande. Du kanske tycker det låter sorgligt. Prova. Det är väldigt givande.
Jag tycker det låter skönt.

can't wait.

17 dagar: Nate
18 dagar: Emma Curly
19 dagar: Em, Becca och Juthan
21 dagar: Janne och Sofie

lets talk about sex

Gårdagen spenderades med Cathy. Vi hjälpte min julgalna familj att ta fram alla julsaker (tre överfulla kartonger) från källaren, sen promenerade vi till götgatsbacken och kollade affärer. Jag kan meddela att mitt ha begär har nått en helt ny nivå! Överallt hittade jag något som skulle hänga fint på min klädstång, men nej nej... tårögd kom jag hem tomhänt.
När vi fikade på deja efter maten, konstaterade hon bestämt att mitt hår aldrig har varit slitnare (tack)... så idag bokade jag tid för klippning. Nej, men det är verkligen dags att kapa skiten. It's been a while. Ibland behöver man bara få en liten knuff för att inse allvaret haha! Sedan eskalerade samtalet som det alltid gör när det gäller oss. 13års vänskap har resluterat i att inga samtalsämnen är too much eller pinsamma. Annat kanske de som råkar höra våra samtal tycker.

Senare på kvällen fikade jag återigen, fast med Edwin och Eric. Otippat kom även våra samtal in på intressanta ämnen. Haha!

När jag kom hem och öppnade dörren hade lägenheten förvandlats till tomtensverkstad. Mor och syster är så söta! Mitt rum förblir dock neutralt.