Jag är sjuk. Snorig, ont i huvudet, hostig, trött och känslig för ljus. Jag har tillbringat dagen i min säng, framför datorn och Greys Anatomy. Helt själv.
Tjejerna jobbar och har ett liv härborta. Jag är ensam. Det är i dessa stunder jag tänker på alla därhemma. Min familj och mina kära vänner. Även pressbyrån har poppat upp i mina tankar några gånger. Bara en vecka har gått och mitt hjärta gör ont. Jag vågar dock inte lyssna på det för mycket, med risk att gå sönder. Mitt nya liv är här. Det gäller bara att vänja sig och inse att det här inte är en semester.
Monday, March 31, 2008
Love.
"The best love is the kind that awakens the soul and makes us reach for more,
that plants a fire in our hearts and brings peace to our minds"
- The Notebook
that plants a fire in our hearts and brings peace to our minds"
- The Notebook
Sunday, March 30, 2008
La semana que ha pasado
Tiden har sitt eget liv härborta. Det har redan gått en vecka sedan jag satte mig på planet för att lämna mitt trygga liv i Svealand, för ett nytt äventyr i Spanien.
Under dessa sju dagar har sjukt mycket hänt och det är svårt att hela tiden uppdatera. När jag sätter mig, redo att skriva några rader så har jag glömt hälften av det som kan vara roligt att rapportera.
Iallafall, i början av veckan så var jag ute med Therese och hennes kompis Jeronimo. Vi hade ett såkallat intercambio (språkutbyte), och skuttade runt på olika tapasbarer och drack gott vin. Väldigt trevligt!
I fredags var jag och Tess i ett köpcentrum i Pricipe pio. En fräsch väska och ett armband inhandlades. Kläder dock.. Låt mig förklara deras mode. Jag blir livrädd. Det finns väldigt mycket fint i affärerna, men spanjorernas problem är att de inte kan kombinera plaggen rätt. Resultatet blir rosa jeans, en orange top och gult diadem. Eller varför inte linnen över t-shirts och paljetter på byxorna? Som sagt, Livrädd.
På kvällen gick vi ut på en barrunda. Lite för mycket sangria resulterade självklart med ett plattfall från min sida i centrum av Madrid. Till mitt försvar så finns det jävligt mycket kullersten här, och det plus heels funkar inte.
Igår var ännu mer party inplanerat. Vi mötte upp Erikas vän Ashley och hennes co, för att sedan gå till en kareokebar. Ytterst speciellt. Jag noterar mitt namn och låten I will survive på skärmen om vem som ska sjunga. Skriker, Hell no! och springer till toaletten. Efter det dramat, gick jag, Tess, Erika, en fransman och en sliskig venuzelare till MonaLisa för att dansa. För att göra en väldigt lång historia kort, så slutade det med att jag, Tess och de sliskiga männen åkte hem till dom för att käka crocketas och spela Guitar Hero. Klockan 07.30 tog jag taxin hem.
Som ni förstår så kommer planen att gå ner i vikt få motsatt effekt. Fortsätter det så här så kommer jag tillslut se ut som dirty uncle Sam also known as tio Marcelo.
Under dessa sju dagar har sjukt mycket hänt och det är svårt att hela tiden uppdatera. När jag sätter mig, redo att skriva några rader så har jag glömt hälften av det som kan vara roligt att rapportera.
Iallafall, i början av veckan så var jag ute med Therese och hennes kompis Jeronimo. Vi hade ett såkallat intercambio (språkutbyte), och skuttade runt på olika tapasbarer och drack gott vin. Väldigt trevligt!
I fredags var jag och Tess i ett köpcentrum i Pricipe pio. En fräsch väska och ett armband inhandlades. Kläder dock.. Låt mig förklara deras mode. Jag blir livrädd. Det finns väldigt mycket fint i affärerna, men spanjorernas problem är att de inte kan kombinera plaggen rätt. Resultatet blir rosa jeans, en orange top och gult diadem. Eller varför inte linnen över t-shirts och paljetter på byxorna? Som sagt, Livrädd.
På kvällen gick vi ut på en barrunda. Lite för mycket sangria resulterade självklart med ett plattfall från min sida i centrum av Madrid. Till mitt försvar så finns det jävligt mycket kullersten här, och det plus heels funkar inte.
Igår var ännu mer party inplanerat. Vi mötte upp Erikas vän Ashley och hennes co, för att sedan gå till en kareokebar. Ytterst speciellt. Jag noterar mitt namn och låten I will survive på skärmen om vem som ska sjunga. Skriker, Hell no! och springer till toaletten. Efter det dramat, gick jag, Tess, Erika, en fransman och en sliskig venuzelare till MonaLisa för att dansa. För att göra en väldigt lång historia kort, så slutade det med att jag, Tess och de sliskiga männen åkte hem till dom för att käka crocketas och spela Guitar Hero. Klockan 07.30 tog jag taxin hem.
Som ni förstår så kommer planen att gå ner i vikt få motsatt effekt. Fortsätter det så här så kommer jag tillslut se ut som dirty uncle Sam also known as tio Marcelo.
Thursday, March 27, 2008
Lägenheten.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
1. Vår lilla anslagstavla
2. Det finns speglar i hela lägenheten (bl.a även en i duschen). Detta är min och T's garderob.
3. Mitt och T's rum. Min säng är den till vänster. Ursäkta röran, men så blir det när två tjejer delar rum.
4. Vårt husdjur. Överallt finns ytterst speciella saker, som vi inte får röra eftersom att de tillhör ägaren av pison.
5. Vardagsrummet.
6. Hallen.
7. Köket.
8. Vi har varsin hylla i kylen. Min är längst ner.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
1. Vår lilla anslagstavla
2. Det finns speglar i hela lägenheten (bl.a även en i duschen). Detta är min och T's garderob.
3. Mitt och T's rum. Min säng är den till vänster. Ursäkta röran, men så blir det när två tjejer delar rum.
4. Vårt husdjur. Överallt finns ytterst speciella saker, som vi inte får röra eftersom att de tillhör ägaren av pison.
5. Vardagsrummet.
6. Hallen.
7. Köket.
8. Vi har varsin hylla i kylen. Min är längst ner.
Tuesday, March 25, 2008
Dejame en paz!
Det spanska systemet vad gäller folkbokföring och social securaty number är ett skämt. För att få öppna ett spanskt bankkonto, måste jag ha ett jobb. För att få ett jobb måste jag ha ett nio-nummer (social securaty number) och för att skriva in mig och få det där jävla numret, måste jag vänta en månad. It don't make any sense! Detta betyder alltså att jag måste ta ett svartjobb på en irländsk pub, för att överhuvudtaget överleva. Där måste jag jobba i över en månad för att jag ska få kunna skriva in mig, och därefter kan jag (om lyckan finns på min sida) börja leta ett bättre jobb. Suck.
En annan sak jag måste klaga på är alla överkåta spanjorer. Man känner sig som ett djur i bur. Visst ökar självförtroendet när en het ger en uppmärksamhet, men när en 70+are slickar sig runt munnen eller när en sopgubbe lockar på oss som om vi vore katter, så blir man nästan bara offended - som att vi vore i samma league?! Hell no! Vale?
Annars är allt bra! Igår gick jag och tjejerna på en barrunda, drack sangria, chupitos y un volcano - en drink formad som en vulkan, som alla tre drack ur samtidigt med meterlånga sugrör. Runt halsen bar vi hawaiihalsband och i håret hade vi paraplyer. Ena sekunden strosade vi runt på spanska gator, och nästa befann vi oss på Hawaii. Ska lätt bli stammis.
Idag har solen stekt. Vi har sprungit runt i t-shirt och solglasögon. Hörde att det svinkallt och snö i stan? Det får mig att inse att jag valde rätt.
Jag saknar er alla.
En annan sak jag måste klaga på är alla överkåta spanjorer. Man känner sig som ett djur i bur. Visst ökar självförtroendet när en het ger en uppmärksamhet, men när en 70+are slickar sig runt munnen eller när en sopgubbe lockar på oss som om vi vore katter, så blir man nästan bara offended - som att vi vore i samma league?! Hell no! Vale?
Annars är allt bra! Igår gick jag och tjejerna på en barrunda, drack sangria, chupitos y un volcano - en drink formad som en vulkan, som alla tre drack ur samtidigt med meterlånga sugrör. Runt halsen bar vi hawaiihalsband och i håret hade vi paraplyer. Ena sekunden strosade vi runt på spanska gator, och nästa befann vi oss på Hawaii. Ska lätt bli stammis.
Idag har solen stekt. Vi har sprungit runt i t-shirt och solglasögon. Hörde att det svinkallt och snö i stan? Det får mig att inse att jag valde rätt.
Jag saknar er alla.
hör av er!
min nya adress;
Calle san delfin 3 apartemento: 2c
28019 Madrid
España
och mitt nya spanska nummer; 0034648507273
Calle san delfin 3 apartemento: 2c
28019 Madrid
España
och mitt nya spanska nummer; 0034648507273
Sunday, March 23, 2008
Madrid!
Efter ett tårfyllt adjö av familjen, började mitt äventyr. Självklart pep det när jag gick igenom passkontrollen, så att en kvinna var tvungen att visitera. Typiskt.
På planet kände jag mig sjukt ensam, där jag satt längst in omringad av spanska par. Men jag försökte ignorera detta genom att titta på den mest töntiga film jag någonsin sett - Aquamarine. Jojo spelade en av huvudrollerna, behöver inte säga så mycket mer.
Det första som hände mig och Therese efter att jag hade landat, var att T's plånbok blir stulen. Vi blev inknuffade i ett hörn i en proppfull tbanevagn, där en förvirrad man började fråga oss om vilken linje han skulle ta till Opera. Jag började skratta eftersom att han var så osmidig och Therese försökte hjälpa honom. Efter en sekund kommer en man precis bakom Therese till undsättning, och båda kliver av samtidig vid nästa station. Precis när de klivit av och dörrarna stängdes, kollade vi våra väskor och Tess märker förlusten. Vi var så blåögda att jag skäms! Nu är alla kort spärrade och imorrn väntar ett samtal till den svenska ambassaden - där jag by the way redan är hemmastad, efter pimpincidenten när jag fyllde 15år.
Annars har jag inkvarterat mig i pison (som är perfekt för oss), packat upp och sånt. Just nu känns det väldigt bra! Jag, Therese och Erika klaffar obehagligt bra och jag lär mig mer och mer spanska för varje minut.
Vi kom nyss hem från en mysig bar i city, där vi drack sangria och diskuterade framtiden. Det ser ljust ut. Dock är det tråkigt att båda min flatmates har jobb, så om dagarna är jag helt själv. Fast kanske det är bra? Målet med resan är ju att jag ska bli självständig... Imorgon ska jag utforska vår barrio och staden själv. Spännande!
På planet kände jag mig sjukt ensam, där jag satt längst in omringad av spanska par. Men jag försökte ignorera detta genom att titta på den mest töntiga film jag någonsin sett - Aquamarine. Jojo spelade en av huvudrollerna, behöver inte säga så mycket mer.
Det första som hände mig och Therese efter att jag hade landat, var att T's plånbok blir stulen. Vi blev inknuffade i ett hörn i en proppfull tbanevagn, där en förvirrad man började fråga oss om vilken linje han skulle ta till Opera. Jag började skratta eftersom att han var så osmidig och Therese försökte hjälpa honom. Efter en sekund kommer en man precis bakom Therese till undsättning, och båda kliver av samtidig vid nästa station. Precis när de klivit av och dörrarna stängdes, kollade vi våra väskor och Tess märker förlusten. Vi var så blåögda att jag skäms! Nu är alla kort spärrade och imorrn väntar ett samtal till den svenska ambassaden - där jag by the way redan är hemmastad, efter pimpincidenten när jag fyllde 15år.
Annars har jag inkvarterat mig i pison (som är perfekt för oss), packat upp och sånt. Just nu känns det väldigt bra! Jag, Therese och Erika klaffar obehagligt bra och jag lär mig mer och mer spanska för varje minut.
Vi kom nyss hem från en mysig bar i city, där vi drack sangria och diskuterade framtiden. Det ser ljust ut. Dock är det tråkigt att båda min flatmates har jobb, så om dagarna är jag helt själv. Fast kanske det är bra? Målet med resan är ju att jag ska bli självständig... Imorgon ska jag utforska vår barrio och staden själv. Spännande!
Saturday, March 22, 2008
It's time to say goodbye
Den sista veckan i landet har varit galet hektisk. Sjukt mycket att hinna fixa innan avfärd, många ansikten att ta adjö av och självklart sista arbetsveckan på Pb. Jag fick seriöst planera mina dagar in i minsta detalj. Men det gick bra.
Jag hann med mitt sista häng med Em, framför Greys med en kopp te och kardemummaskorpor - like always.
Jag hann med en musikkväll hos Nate, som självklart slutade med att jag somnade - like always.
Och självklart hann jag även med middag och youtube-tittande hos Janne (mitt andra hem) med hela familjen närvarande. Det avslutades självklart med att jag skämde ut mig själv genom att ramla pladask på hornsgatan (all alone) - like always.
Annars har jag umgåtts med familjen så mkt som möjligt. Igår hade jag och mor min en spadag, med fotbad och ansiktsmasker. Dagen innan det sprang jag och Micha runt på stan och kollade på film. Idag ska jag äta lunch med far och bara vara hemma. Det gör ont när jag tänker att det kommer dröja tills nästa gång.
Igårkväll tog jag farväl av mina kära vänner. Vi åt på restaurang, åkte simulator (två ggr, vilket var bland det roligaste jag gjort. Har fortfarande ont i magen av allt skratt!) och satte oss på ett ställe inte värt att nämna vid namn, men det var trevligt! Kvällen avslutades med en Madrid.
Självklart kom tårarna varje gång jag sa "vi ses". Men that's me. Blödig som få.
1 dag kvar.
Jag hann med mitt sista häng med Em, framför Greys med en kopp te och kardemummaskorpor - like always.
Jag hann med en musikkväll hos Nate, som självklart slutade med att jag somnade - like always.
Och självklart hann jag även med middag och youtube-tittande hos Janne (mitt andra hem) med hela familjen närvarande. Det avslutades självklart med att jag skämde ut mig själv genom att ramla pladask på hornsgatan (all alone) - like always.
Annars har jag umgåtts med familjen så mkt som möjligt. Igår hade jag och mor min en spadag, med fotbad och ansiktsmasker. Dagen innan det sprang jag och Micha runt på stan och kollade på film. Idag ska jag äta lunch med far och bara vara hemma. Det gör ont när jag tänker att det kommer dröja tills nästa gång.
Igårkväll tog jag farväl av mina kära vänner. Vi åt på restaurang, åkte simulator (två ggr, vilket var bland det roligaste jag gjort. Har fortfarande ont i magen av allt skratt!) och satte oss på ett ställe inte värt att nämna vid namn, men det var trevligt! Kvällen avslutades med en Madrid.
Självklart kom tårarna varje gång jag sa "vi ses". Men that's me. Blödig som få.
1 dag kvar.
Sunday, March 16, 2008
Sista helgen.
Fredagen tillbringades först hemma hos mig med singstar och dricka. När alla (vissa lite mer än andra) var runda om fötterna begav vi oss vidare till 90s. Kvällen innefattade bl.a en transvestit utklädd till Charlotte Perrelli som pressade in small candy i min och Nates käftar, samtidigt som orden "you know you want it" kom från "hennes" mun. Vilket orsakade en skrattattack, som tråkigt nog resulterade i att Alex fick ett jack i pannan. Annars så lyckades Steph med sina inre krafter dansa umkull en grabb på dansgolvet, så att han ramlade raklång som ett träd. Hysteriskt kul! Kvällen slutade dock med mitt och Alex avsked. Vi hinner inte ses mer innan jag sätter mig på planet. Overkligt.
Lördagen kan sammanfattas med schlager, att jag fick träffa raringen Micke och att Janne klev på en lök.
Idag har jag gått morgonpromenad med Janne, ätit glass med Em på Monteliusvägen och gått på bio med Jess. Vi såg Ps. I Love You. Mysig men ändå sorglig film. Det bästa var att "Denny" från Greys är med; Irländsk dialekt och nakenscen. Hello! Jag behöver inte säga så mycket mer. Sjukt het. En dröm.
7 dagar kvar.
Lördagen kan sammanfattas med schlager, att jag fick träffa raringen Micke och att Janne klev på en lök.
Idag har jag gått morgonpromenad med Janne, ätit glass med Em på Monteliusvägen och gått på bio med Jess. Vi såg Ps. I Love You. Mysig men ändå sorglig film. Det bästa var att "Denny" från Greys är med; Irländsk dialekt och nakenscen. Hello! Jag behöver inte säga så mycket mer. Sjukt het. En dröm.
7 dagar kvar.
Saturday, March 15, 2008
Thursday, March 13, 2008
tick tack
10 dagar kvar. 10 dagar kvar till jag sätter mig på planet med destination Madrid. Jag är sjukt taggad! Det ska bli så skönt med miljöombyte och nya intryck.
All min lediga tid spenderar jag med familjen och med mina kära vänner. Massa shopping, fikabesök, promenader till Monteliusvägen, filmkvällar och fest. Livet leker. Tiden räcker dock inte till. Det är så mycket jag vill göra, så många jag vill se. Vill inte åka härifrån med outklarade saker i bagaget. Tiden pressar mig dock. 10 dagar...
All min lediga tid spenderar jag med familjen och med mina kära vänner. Massa shopping, fikabesök, promenader till Monteliusvägen, filmkvällar och fest. Livet leker. Tiden räcker dock inte till. Det är så mycket jag vill göra, så många jag vill se. Vill inte åka härifrån med outklarade saker i bagaget. Tiden pressar mig dock. 10 dagar...
Tuesday, March 11, 2008
bring me back to the time when we laughed
Risken finns att min bärbara har kraschat, lagom till flytten. Det är så typiskt att jag inte ens orkar reagera. Sitter nu vid den gamla datorn och kollade igenom alla bilder från förr. Jisses, vad mycket roliga och ytterst speciella grejer jag och mina älskade vänner har varit med om genom åren. Minnen.
Bilderna väcker många frågor... bl.a what's up med alla grimaser och konstiga kroppspositioner? Nobody knows.
Bilderna väcker många frågor... bl.a what's up med alla grimaser och konstiga kroppspositioner? Nobody knows.
Sunday, March 2, 2008
3 veckor...
I fredags hämtade Jess mig från jobbet. Vi åkte till Luma, käkade middag hos hennes mamma och drack vin. Sedan begav vi oss till 90s och skakade våra lurviga hela natten.
Bakis, tidig optikertid, spöregn och kalla vindar. Så började min lördagsmorgon. Med musik i mina öron, glömde jag bort regnet och det faktum att jag var nära att blåsa bort fler gånger. Jag var bestämd att inget skulle kunna trycka ner mig. Jag sprang runt på stan med mitt favoritpar och investerade en klänning jag drömt om länge, som by the way satt perfekt. På kvällen åt jag apelsin och tittade på "Dan in real life" hos Nate. Hon introducerade mig även för Dramatic Chipmunk och jag är henne evigt tacksam!
Idag har jag hängt med syrran. Vi åkte in till stan, tittade på film och vräkte i oss Ben & Jerry's. Mysigt!
Förövrigt så fyttade Tess till Madrid igår. Vi snackade nyss i telefon och hon berättade glatt att hon går runt på gatorna i t-shirt, dricker starbuckskaffe och hänger i Retiroparken. Hennes första kommentar om vårt place var "det är fint! bra partylägenhet!", vilket bådar gott! Jag vill åka ner på stört.
Bakis, tidig optikertid, spöregn och kalla vindar. Så började min lördagsmorgon. Med musik i mina öron, glömde jag bort regnet och det faktum att jag var nära att blåsa bort fler gånger. Jag var bestämd att inget skulle kunna trycka ner mig. Jag sprang runt på stan med mitt favoritpar och investerade en klänning jag drömt om länge, som by the way satt perfekt. På kvällen åt jag apelsin och tittade på "Dan in real life" hos Nate. Hon introducerade mig även för Dramatic Chipmunk och jag är henne evigt tacksam!
Idag har jag hängt med syrran. Vi åkte in till stan, tittade på film och vräkte i oss Ben & Jerry's. Mysigt!
Förövrigt så fyttade Tess till Madrid igår. Vi snackade nyss i telefon och hon berättade glatt att hon går runt på gatorna i t-shirt, dricker starbuckskaffe och hänger i Retiroparken. Hennes första kommentar om vårt place var "det är fint! bra partylägenhet!", vilket bådar gott! Jag vill åka ner på stört.
Subscribe to:
Posts (Atom)
