Nattliga samtal

Igår tog jag och Em ett pass i stan, och hör och häpna - jag lyckades hålla mig från att köpa något! (jag fann dock mkt som måste inhandlas).
Lagom till att vi höll på att dö av hunger, ringde E.D och Janne och det slutade med att vi alla möttes upp och vräkte i oss Libanesiskt. Efter det åkte vi in till söder och besökte American Apparel. De som jobbar där måste tro att jag är besatt, för jag råkar komma dit varje dag. Men de har så sköna basplagg att jag inte kan hålla mig borta.

På kvällen var vi alla hos E.D och spelade bordspel, som jag förövrigt tycker är underskattat. Med andra ord och Rappakalja är ju bara för roligt! En mysig kväll med flickorna.

När jag kom hem piskade jag mig in på datorn, för att se om Nate var online. Och det var hon! Vi snackade via Skype och ungen langade på sin webcam. Det var så kul att se henne (fråga: är det bara jag, men känns det inte lite dirty om jag också langar på min webcam under nästa samtal?) och eftersom att tekniken just nu är min bästa vän, så kanske inte de här 4åren blir så jobbiga...

Teknikens under

Tills ikväll har jag varit helt omedveten om min inbyggda mic på datorn.
Jag avslutade nyss ett samtal med Nate. Det nya dygnet kunde inte börjat bättre.

(Några fyllesms förgyllde även kvällen haha!)

After the rain, in the lonely hours he haunts me....

Ingen bra dag. Ingen bra dag alls. Allt har bara känts jobbigt och bägaren rann över när jag diskade och fick vatten på mig och min outfit. Inte normalt beteende. Pms?

Dagens höjdpunkter var fikan med mina darlings på Deja Vu och filmkvällen hos Cathy.

När jag gick från tuben hem, kunde jag inte slita min blick från fullmånen och kontrasten av den svarta himlen och månens sken. I mina hörlurar spelades Sophia - Nerina Pallot. Just i den stunden insåg jag att morgondagen bara kan bli bättre. Den stunden räddade mig.

"And now I walk these streets like a stranger in my home town"

Back in the days

On Monday I try
Tuesday I cry
Wednesday I fight
Thursday I hide
Friday I kiss
Saturday I hug
But on Sunday (Sunday) I'll give up

HAHA igår innan jag somnade, låg jag och tänkte på old times och mina dagar som fjortis. Och då helt plötsligt slog det mig att jag och Cathy en gång i tiden ville bilda en grupp och sjunga våra egna texter. Vi gick verkligen in för det!
Japp, texten ovan är skriven av ingen mindre än Cathy. Måste säga att den är väldigt djup för att komma från en tolvåring! Ojoj, sen skrev vi någon låt om en rollercoaster och någon låt innehöll ett rappande parti. Nostalgi på hög nivå!

My heart has gone missing

Igår tog jag mig ett pass på banken, innan jag strosade runt i affärerna på götgatsbacken - för att där fördriva tiden innan jag skulle träffa grabbarna och Steph för att lira lite bowling. Höll inte riktigt samma klass som killarna, men jag och Steph hade vår egna lilla tävling. Och tro det eller ej så kom jag inte sist.
Efter den tuffa matchen skrek magen efter mat, så jag, Edwinowish och Eric gick och åt en fräsch kycklingsallad.
När vi kände oss mätta och belåtna gick vi runt i lite affärer (det är inte bara jag som har ett grovt shoppingbegär). Jag fann ett par sneakers och en simpel klänning som måste införskaffas snarast! Jag blir ledsen om inte jag har dom i mina ägor. Vår lilla get together avslutades med en varsin chailatte på Wayne's.

På kvällen hjulade jag över till Janne (som btw är ett steg närmare sitt körkort!). Vi hyrde film och lekte med barbarpappa.
Jag kan inte riktigt förstå att du åker snart.


(Rubriken: Vissa känslor må ha förändrats, men känslokall? Nej.)

Att du bor därborta har visat sig vara bra för introduceringen av ny musik

... fast självklart hade jag föredragit att du kom hem!



Jack Penate - Torn on the Platform

Life is a song

Trots att du befinner dig på en annan kontinent far far away, så lyckas du (under den korta tid vi hinner prata med varandra) introducera mig för underbar musik. All cred till dig, Natalie. Tack!

"Maybe life is a song but you're scared to sing along
Until the very ending" (Patrick Park)

Someday

Nate ringde mig igår - från USA! Åhh, jag blev helt chockad. Det kändes så nära, nästan som att hon stod på andra sidan min dörr.
Jag saknar dig.

"In many ways, they'll miss the good old days
Someday, someday
Yeah, it hurts to say, but I want you to stay
Sometimes, sometimes
When we was young, oh man, did we have fun
Always, always"

- The Strokes

(eller?)

Nu har jag haft ett par tillfällen då jag inte kan lista ut vad jag känner. Det måste ju innebära att jag har släppt det? Under den där perioden of silence har jag typ blockerat allt som har med det att göra, vilket har resulterat i att jag har kunnat leva lite mer. Nu är jag även övertygad om att känslorna är ömsesidiga.
"It ain't over 'til it's over" Det är över.

Shopaholic part II

Jag och mor min åkte tidigt in till stan för att försöka slippa den kaos som uppstår precis efter löning, men lyckades vi? Nej.
Något som konstaterades när vi stiger in på Urban Outfitters är att shoppingsuget inte har lämnat mig än och självklart hade jag och mor med oss en varsin kasse ut när vi lämnade himmelriket. Jag anser att när man väl har börjat mata shoppingmonstret så är det ju bara att fortsätta! Ett par asheta Reeboks, ett par lack-heels och en skrivare investerades. Hmm, alltså skrivaren införskaffades eftersom att "någon" råkade tappa den förra i golvet.. och denne kände att det inte var mer än rätt att ge familjen en ny. Hehe.

Ikväll är det Shrek 2 som gäller med Alex, sen beger vi oss säkert ut för att möta upp resterande pojkar. Party all night long.

Shopaholic (lost without you)

Löning och suget efter shopping har aldrig varit större. Dagen började med Sara och thaimat (vad annars när gäller oss?). Faktan langades fram om hur läget ligger till inom noggrant valda ämnen, uppdatering. Efter att bådas gravidmagar var framme, var det dags för oss att entra affärerna. Jag kom hem med ett par skor, ett par leggnings (glansigt militärgröna), en klänning och två stycken tröjor (marin"daskig"blå och neonrosa - ja du läste rätt). Ville inte bränna hela lönen direkt, så nästa tur in till affärerna blir nästa vecka.
Något som kom fram under dagen var att våra kids inte har fått några nya coacher. Skuldkänslor! Men trots detta så känner jag att det inte är värt det... förlåt.

Kvällen spenderades på mitt forna jobb med Em. Vi träffade några av hennes arbetskollegor, drack lite, åkte lite. Efter det drog vi till Mosebacke för att hooka med E.D och Janne. När vi hade varit där ett tag var det dags att fortsätta kvällen på ett annat ställe... Det var där kvällen gick utför - förutom vad gäller alla skämt vi stötte på! Vi noterade bl.a en Kamouflerad heldress, passet vid Brunkebergstorg och charmtrollet vid busshållplatsen. Har seriöst aldrig sett någon sova så djupt. No reaction.

Hade även rejält flyt vid godisautomaten på platformen. Pinsamt, men japp så är det.

"I'm lost without you
Can't help myself
How does it feel
To know that I love you baby"

Monteliusvägen,

är enligt mig Stockholms vackraste plats. Oavsett tid på dygnet så är utsikten underbar och man kan bara sitta där och andas, ignorera allt annat.

I onsdags satt jag där med Melanie. Vi åt vår masakerade mjukglass (som nu har blivit lite av en tradition) medan tjejsnacket haglade och njöt av Stockholmsutsikten.
På kvällen träffade jag min kära Em. Tanken var att vi skulle fika på Deja Vu for old time's sake, men eftersom att de höll på att stänga fortsatte våra steg mot Mariatorget. Det slutade med en sofistikerad fika (aka budgetfika) uppe på Montelius. Vi satt där i några timmar och pratade om allt mellan himmel och jord och lite därtill. Wonderful. Lite skrämmande var dock det som låg och lurpassade på oss i buskarna, vad det nu var? Haha.

Min date med Janne igår, slutade även den på Montelius med en varsin stor kaffe i handen.

Du vet vart du kan hitta mig.

you gotta love her

Jag har känt Cathy i över 13 år, men än idag kan hon fortfarande chocka mig.
Flickan ringer mig för att få sällskap till Åhlens. Vi tar en walk, anländer och hon köper ett par byxor. Av en ren slump går vi förbi hårfärgerna och båda stannar och tittar lite. Ja, hon är som mig.. vill hela tiden färga om håret. För att göra en lång historia kort så införskaffade hon en färg som resulterade i en rosa/lila kalufs som kan likna en tant som färgat sin perm. Paniken flödade och ny färg köptes. Resultatet blev faktiskt helt okej. Mycket bättre än blekningen och döljer det mesta av den rosa katastrofen, på ett bra sätt.
Åh, nu känner jag verkligen att det även är dags för mig att förnya frissen. Tillskillnad från Cathy, satsar jag dock på säkra kort - en färg jag redan använt.

en sak slog mig...

Man känner sig verkligen mindre ensam om man sjunger högt för sig själv medan man traskar runt i natten. Jadå, som värsta superstjärnan gick jag i sällskap av min älskade ipod och sjöng ut texten till bl.a vinternoll2 och what katie did påväg hem från pubkvällen. Speciellt? Mycket. Men tro mig... det funkar faktiskt.

Arbetslös.

Igår blev jag fri mina schemalagda pass på Grönan. När ropet om att vi fick stänga kom, fylldes jag med lycka! ... sen efter ett tag slog det mig: Jag är arbetslös.

Grejen är dock att jag inte har varit ledig sedan studenten, så lite semester tänker jag unna mig och hur tänkte jag göra det? Jo, med en sista minuten resa som var inplanerad och skulle äga rum imorgon. Men nejnej! Min vanliga otur inträffade och min älskade P fick förhinder. Blir så matt. Vi ska dock granska hennes schema och försöka klämma in vår resa när det bäst passar, men ändå! Typiskt.

Mitt CV är kirrat, ska bara skriva det förbaskade "personliga brevet" och sen bege mig ut på jakt... efter vad som helst.
Måste samla på mig cash inför min flytt.

Way Out West

Lite sen i uppdateringen, men saker som sker i mitt liv just nu hindrar mig från att skriva.
Jag, Em, Janne och E.D kom hem i måndags från Way Out West i Göteborg! Galet bra festival, med många Bra band! Vi lyckades komma FRONT ROW på Regina Spektor (i mitt hjärta!), Albert Hammond Jr, Shoud Out Louds och Salem. Regina fick mig, trots spöregn, att rysa och falla in i en dvala av känslomässigt extas. Underbart.
Vi var även på Cocorosie, Manu Chao, Erykah Badu, The Hives och Kanye West (klockrent avslut på festivalen!) och så skymtade vi Hello Saferide och Moneybrother. Musiköverdos på alla nivåer!

Oj, det var så mycket som hände under resan att jag inte ens kommer komma ihåg hälften, men mest minnersvärda var nog mannen + flickvän som stod och runkade i fönstret medan han vinkade glatt efter oss. Även det faktum att vi blev nekade av Mr. Muscle, men inte tjejerna på Schlagerbaren. Sen får jag absolut inte glömma vår stulna soppa, paraplyerna, "El Taco Maco"(!) och Liseberg.

Det kändes nästan lite som ett avslut - En oförglömlig tripp.

Goodbye Precious!

Vetskapen om att det här skulle hända har funnits i flera månader, men nu när det faktiskt sker så kommer det ändå som en chock.
Idag, den 15e augusti, flyttar Natalie a.k.a Nate till Usa för att spela basket och plugga i 4(!)år. Avskedet var smärtsamt och tårfyllt, men vi vet att det här är något som måste ske. Om ett år kommer ungen tillbaka, lagom till jag förmodligen har flyttat hem från Spain. Så det här är bara en liten paus.
Jag kan inte hantera situationen riktigt än ändå... Inga fler spontan dropp och inga fler dagliga samtal. Svårt att acceptera förändringen. Jag kommer sakna dig så otroligt mycket! Ord kan inte beskriva.


Adjö min kära vän, granne och resebuddy! Vi ses!

En månad, minus 2 dagar

Under dagarna som gått har jag njutit av mina sista dagar som ensam hemma. Jadå, en månad har redan gått och familjen anländer om några timmar.
Jag skämtar inte när jag säger att jag gick upp 06.30 för att fixa ordning i hemmet. Två maskiner tvätt är redan klar, disken är kliniskt ren, blommorna är vattnade, posten lagd i fina sorterade högar och lägenheten är damsugad. Nu ska jag bara do the final thouches och sen kasta mig till jobbet, aarå jobbar 12h.

När jag kommer hem ska jag packa, krama min familj och sedan sova. Tidigt imorgon går bussen till Göteborg och Way Out West!

mitt hjärta går sönder

15 augusti
16 augusti
12 september
16 september

In desperate need of a massage

"Hej Melanie, du ska vara ballongflicka idag"
"Jaha okej va kul!"
"Jo men det regnar ju, så du ska sälja ponchos istället. En ponchoflicka."
"Ehm ok..."

Några minuter senare... när jag hämtar mina prylar.
"Ja men det här ska bli kul, bara jag inte behöver ha en poncho på mig."
"Klart du ska ha en fin grönalunds poncho på dig!"
"Nej men du skämtar ju..?"

Nej det var inget skämt. Och ja, jag hade en förbaskad poncho på mig... samtidigt som jag bar på en groteskt tung låda på magen, samt(!) en freaking magväska! Jag skäms och mina axlar dödar mig.
Efter min rast bytte jag dock med Sebbe och blev en riktig ballongflicka! Wohoo jarå I know how to work my baloons. Tyvärr fick jag dock hoppa in i hjul4 de sista timmarna och där fick jag se Martin Stenmarck in action, vilket gjorde min mor väldigt avundsjuk haha!

hit me baby one more time (travis)

Det var en gång en Grönalundare och Ikean som hoppade på samma buss för att fynda i stan. Det började med byxor och sedan en jakt efter skor. De båda vännerna fann det första, men dock inte det andra. Efter att en kraftig hunger slagit till, gick de dreglandes till Sandy's och vräkte i sig en varsin submarine. När båda var mätta och belåtna skildes de åt med ett kärleksfullt avsked för att fortsätta sin resa på varsit håll. Och så levde de lyckliga som vänner i alla sina dagar.

Neutral dag på jobbet. En turn-off att ingen av mina vildaste vänner jobbade! En turn-on att jag nu fått smeknamnet kinky i pinky av my fellow companion Kinkan (aka Anna).

(Viktig notis: pakten är från min sida ännu inte bruten)

Den snabbt planerade utgången blev inte riktigt som vi hade tänkt oss.. orden "en ut, en in" kommer ut ur vaktens mun och när man en sekund senare blickar den meterlånga kön så försvinner hoppet rätt snabbt. Efter en stunds tvekande och tappra försök till övertalning från vännerna som redan hade kommit in och var på hajpen, så beslöt vi oss för att vandra vidare. Det slutade med en mysig stund på donken. Men inga sura miner för det! Vi noterade bl.a en she-male och en hemlös tant som bestämde sig för att ta ett rengöringspass på toaletten.

Det finns en gata på söder, som för andra inte är särskilt speciell, men som för mig är värre än en mörk park. Under åren har jag dock börjat acceptera den mer och nu går jag med hyfsat lugna steg hem via den på kvällarna - utan att behöva prata med någon på telefonen eller dylikt. Allt som behövs är lite Majesty Snowbird och The Lord God Bird. Musik som får mig att glömma allt och bara försvinna in i en underbar dvala.

I try to stay awake and remember my name

Igår efter jobbet var jag nära att få stryk i "Everybody's changing" och "Somebody told me" men ack vilken comeback jag gjorde på slutet av låtarna. Bättre lycka nästa gång Eric! (vi vet båda att det inte kommer ske haha) Två lagade glödlampor och perfekta popcorn senare, var det dags för vännerna att gå hem.

Idag var en sådan här morgon då jag verkligen ville fortsätta sova när min vidriga väckningssignal började skrika, men nejdå! jag gick upp likt en i "the grudge" och började göra mig iordning. Nu över en timme senare har jag bl.a duschat, fått på mig kläder, lagat mat till min härliga matlåda och diskat den största disken i historien. Stolt? Eh ja.