Nyss vandrade jag runt i natten i min ensamhet på jakt efter en telefonautomat. Ni vet en sådan där gammeldags sak som man använde innan mobiltelefonerna uppfanns. Och jag fann en...!
Mina 120 markeringar gick självklart till utlandet. Jag snackade med både min älskade Sofia och Florin aka Baloo. Båda är nu väl medvetna om min ankomst om 11 dagar(!). Imorgon förbrukar jag mina sista 50 m på ett samtal till my partner in crime - Juliana.
Hela vägen hem strålade mitt ansikte av ett leende och jag sjöng högt av tonerna i min ipod.
Bara det här med att höra deras röster värmer inombords. Lyckorus.
skip to main |
skip to sidebar
Oh the end won't be long
No comments:
Post a Comment