från andra sidan disken.

Jag kan inte säga det för många gånger. Jag tror ingen förstår vad jag går igenom varje dag på jobbet. Det går inte att räkna hur många psykfall (inlagda och "friska" som borde överväga mentalvård) jag behöver stå face to face med under ett pass.

Häromdagen var det en karl som kom fram till kassan och bad om en mugg. Jag grabbar tag i en liten kopp, varpå han lutar sig över disken för att viska "kan jag inte få en stor kopp?"
1; Håll dig på avstånd om du inte vill ha en nit och 2; Ska du viska något till något, se då fan till att borsta tänderna innan.
Jag smått irriterat säger då till honom att man egentligen måste betala först innan man får en kopp. Något jag absolut inte hade gjort, OM jag hade vetat vad han skulle kläcka ur sig (men som sagt psykfallen slutar aldrig förvåna mig).
"Ja men jag har problem med snobben sörru och jag måste kissa hela tiden". TOO MUCH INFORMATION. Jag höll på att spy på plats, yttrade inte ett ord, gav honom genast koppen och gjorde slut på desinfektionsmedlet.

Men det finns ju snälla (ytterst få) kunder också. Som idag.. En doktor lassar upp lite mat på disken, jag frågar om han vill ha något mer och han svarar "Ja ett rött Marlboro". Sen mumlar han något "...röker..." Jag hörde absolut ingenting, men put a smile on my face och svarade osäkert "eh aa?". Han betalar, öppnar sitt paket, tar en cigg, ler, "det här är till dig", lämnar paketet och går därifrån... "Eh Tack!"