La semana que ha pasado

Tiden har sitt eget liv härborta. Det har redan gått en vecka sedan jag satte mig på planet för att lämna mitt trygga liv i Svealand, för ett nytt äventyr i Spanien.
Under dessa sju dagar har sjukt mycket hänt och det är svårt att hela tiden uppdatera. När jag sätter mig, redo att skriva några rader så har jag glömt hälften av det som kan vara roligt att rapportera.

Iallafall, i början av veckan så var jag ute med Therese och hennes kompis Jeronimo. Vi hade ett såkallat intercambio (språkutbyte), och skuttade runt på olika tapasbarer och drack gott vin. Väldigt trevligt!

I fredags var jag och Tess i ett köpcentrum i Pricipe pio. En fräsch väska och ett armband inhandlades. Kläder dock.. Låt mig förklara deras mode. Jag blir livrädd. Det finns väldigt mycket fint i affärerna, men spanjorernas problem är att de inte kan kombinera plaggen rätt. Resultatet blir rosa jeans, en orange top och gult diadem. Eller varför inte linnen över t-shirts och paljetter på byxorna? Som sagt, Livrädd.

På kvällen gick vi ut på en barrunda. Lite för mycket sangria resulterade självklart med ett plattfall från min sida i centrum av Madrid. Till mitt försvar så finns det jävligt mycket kullersten här, och det plus heels funkar inte.

Igår var ännu mer party inplanerat. Vi mötte upp Erikas vän Ashley och hennes co, för att sedan gå till en kareokebar. Ytterst speciellt. Jag noterar mitt namn och låten I will survive på skärmen om vem som ska sjunga. Skriker, Hell no! och springer till toaletten. Efter det dramat, gick jag, Tess, Erika, en fransman och en sliskig venuzelare till MonaLisa för att dansa. För att göra en väldigt lång historia kort, så slutade det med att jag, Tess och de sliskiga männen åkte hem till dom för att käka crocketas och spela Guitar Hero. Klockan 07.30 tog jag taxin hem.

Som ni förstår så kommer planen att gå ner i vikt få motsatt effekt. Fortsätter det så här så kommer jag tillslut se ut som dirty uncle Sam also known as tio Marcelo.