I never knew just what it was about this old coffee shop I loved so much

Dagarna rullar på. I onsdags och lördags satt jag med trevligt sällskap på olika barer, samtalade och drack öl.

Igår var jag i Vaxholm, hemma hos Jess. Kvällen innehöll hemmagjord pizza med fetaost, coladryck, chirre och dirre. Det nya livet didn't last long. Kvällen innefattade även två filmer, varav en fokuserade på Hugh Grants juckande höfter. Väldans trevligt!
Vägen hem var dock lång och ensam. Mitt enda sällskap var min musik och tankarna. Det som fick mig att komma ur dvalan några gånger var Polacktorp och Nibble.
Ibland avundas jag kidsen som lever livet, utan några beskymmer. Inga beslut att fatta. Inga problem att lösa. Känslor, men inte just De känslorna. Dock avundas jag dem inte just eftersom att de inte upplever de ovannämnda än. Man växer av det. Man mognar. Man lever.
Resterande av kvällen spenderades under täcket, tittandes på Greys med en fräsch smoothie och Oreos. Behövligt. Underbart. Perfekt.

Idag har jag fikat med Janne på Agueli. EFter det gjorde vi ett spontandropp hemma hos raringen Hanna, tog en promenad hem via Montelius och avslutade med en bedårande lunch och slutligen en välbehövd nap.

Efter det har jag tittat på Greys och sagt adjö till min älskade Primrose. Som tur är kommer hon hem innan jag flyr landet, så det var inte tårfyllt... mer skratt och ett "vi ses!".