Tuesday, January 1, 2008

2007.

Året då allt hände.
Den 7 juni, en underbart solig dag, tog jag studenten. Den bästa dagen i mitt liv!Fylld med lycka, skratt och fest.
Den 13 juni var dagen då jag började mitt slitarbete på Gröna lund. Jobbet innefattade en galen Gunilla, ponchos, 12timmars pass, men även många nya vänner (som introducerade mig för Connection och min första gayklubb upplevelse).
Något som fick mig att växa och känna på hur saknad verkligen känns, var när många av mina närmaste vänner flyttade från huvudstaden. Under hösten kände jag mig stundtals väldigt ensam, men till min undsättning kom mina pojkar. Som jag är evigt tacksam.
Jag och Nate åkte till London i februari för att se Keane live en andra gång. Front row, chirre och mjölkdryck och vild shopping. Jag blev förälskad i staden och var rent av förbannad att vi skulle åka därifrån. Under sommaren åkte jag, Em, Emma Curly och Janne till Göteborg, Way Out West och tittade på bra musik. Regina Spektor, Albert Hammond Jr, Hives, CocoRosie, Manu Chao, Kanye West, Shout Out Louds m.m. I november gick jag och Hanna till Debaser och tittade på CocoRosie än en gång. Året har erbjudit mycket het musik och jag har insett att det är musik jag vill leva och arbeta med. Det finns inget bättre. Det är mitt kall. Och jag kan tacka Nate för det.
2007 bjöd på tre sjukt roliga resor. London x2 och skidresan till Bydalen med alla treor. Något som var lite bittert var dock att jag inte fick njuta av solen i ett varmt land (minns fortfarande Santorini 07).
I mitten av maj fick jag grova smärtor i magen, vilket senare visade sig vara en brusten blindtarm och en akut operation ägde rum. Min vanliga otur, lagom till alla studentskivor. Dock behöll jag hajpen och hade the best time of my life.
Efter att ha spelat basket halva mitt liv och slutat med det för några år sedan, började jag och Sara coacha ett flicklag. När vi tog studenten insåg vi att vi inte kommer ha tid för det längre och det hade inte varit rättvist mot flickorna om vi hade fortsatt, så vi slutade.
2007 var även året då kärleken bokstavligen slog till, vilket var en känsla som tog mig med storm och som gjorde mig rädd.

Året var fyllt av både skratt och gråt. Året var fyllt av minnen. 2007 var ett sjukt bra år och jag hoppas att 2008 blir lika bra eller bättre. Självständighets året.

1 comment:

Anonymous said...

vad fint du har skrivit! :) man blir ju nastan lite tarogd har

london was the shit, intensivt men underbart. en repris pa den kanner jag

tack for att man antligen far lite cred ;)jag kan fortfarande strypa dig for att du har sett Albie

ja, 2007 har vart ett bra ar pa manga satt och nu ser jag fram emot att komma hem! <3