La fiesta española es mejor!

Det sköna här i Spanien är att man aldrig stannar på ett ställe för länge. Man är i ständig rörelse och hinner aldrig bli uttråkad - tillskillnad från Svedala.

Igår vankades det utgång, som alltid på fre - och lördagar. Jag och Therese drack rosévin och lyssnade på musik hemma i pison, innan det var dags att ta taxin in till city.
Vi började med att gå till en mysig sangriabar där vi skulle dricka ett glas eller två (trodde jag). Therese hade dock andra planer. När servitören kom hör jag orden "una jarra de Sangria, por favor" komma ur T's mun. Hon beställde alltså en hel jävla kanna. Notera då att vi redan var runda om fötterna efter vinet. Vi klarade av 2/3, sen var vi riktigt on fire och redo att fortsätta vår barrunda.

Nästa stopp blev den irländska puben Dubliners, där T en gång i tiden har jobbat (2 veckor för 2år sedan). Tack vare hennes kontakter där fick vi speciellt utvalda drinkar av managern, den (om T fick välja) "heta" Bogdan. Jag har nog aldrig smakat något så gott. Sötsliskigt och färglatt. Det är min melodi.
Vi fick även in en till fot där efter en "With or without you" incident med den söte bartendern.

När puben stängde gick vi vidare till la Fontana, där vi senare skulle möta upp Dubliners-gänget. Där skakade vi våra lurviga till bl.a Five - Everybody get up och skapade nya bekantskaper.

När solen började gå upp och fåglarna började kvittra var det dags att återvända hem. Vi släpade våra steg mot plaza de cibeles, för att ta nattbussen (taxi har blivit en för dyr vana). Efter att ha väntat i över 30 minuter och en polisbuss fylld med poliser hade tagit sig friheten att flörta, orkade vi inte längre. Det var så värt en taxiresa.

Ännu en galen kväll, värd att läggas in i M och T's hall of fame.