One wasted hour

Jag har aldrig sett "Bonde söker fru" och jag har aldrig känt att jag vill se det heller. Idag gjorde jag dock det i brist på annat. Det här är mina tankar efter mitt första och sista avsnitt av dokusåpan:

Fredrik verkar vara världens tönt. Hela hans appearance utstrålar osäkerhet och hans röst och sätt att tala är pricken över i:et som bekräftar det hela. Tjejen som han valt är hans motsats. Somliga säger att motsater dras till varandra och andra vill vara med likasinnade. Det här var dock löjligt. Dag och natt. Det roligaste var nog ändå att se när nörden went wild när han körde den där bilsaken på stranden. Då blev han en helt ny människa. Killar och deras intresse för bilar är ett mysterium, som jag nog aldrig kommer lösa eller förstå.

Sedan blev jag livrädd över Jessica 21 (eller vad hon hette). "Menyn stod på ett annat land... Ja det här landet (Portugal!). (...) Sen stod det på engelska och då blev det lättare att förstå. Typ fish är ju fisk och jag tog en köttbit" Ungen kan ju omöjligt vara så blåst? Skrämmande var det iallafall och allt jag kunde göra var att gapa oförstående.

Det enda par som verkade vettigt och inte ansträngt, var tjejbonden och hennes man. De får min röst. Där verkade känslorna faktiskt vara äkta och inte påtvingade.

Det sista som slog mig var att jag själv skulle lacka och tycka det var orättvist om jag fick åka till Island, medan resterande par fick uppleva solen på Cypern, Florens och Lissabon. Men that's just me.
Nej, "Bonde söker fru" var inte ett program i min smak. Tacka vet jag "Sex and the City" och "Grey's anatomy"!