Nafytown

Nate har kommit hem! Hon andas den svenska (kalla) luften och glänser med sin närvaro. I måndagskväll efter jobbet åkte jag direkt till henne för att hälsa henne välkommen, som vi planerat. Finner dock ungen i ett komaliknande tillstånd - helt jetlaggad, "vi träffas imorrn istället".
Dagen efter hängde vi hemma hos henne, cathing up med en stor kopp te. Faktan langades fram! Primrose kom och gjorde oss sällskap. Gapskratt. Jag jublar för att Nafy är hemma och spenderar all min lediga tid med henne. Jag gråter för att Prim snart åker och vill umgås med henne all ledig tid också. Kommande dagar kommer även alla andra vilda hem, och de vill jag också leka med! Samtidigt jobbar jag heltid. Tiden räcker inte till. Jag räcker inte till. Nästan ingen sömn, ständigt i rörelse.. trots detta är jag inte deprimerad. Jag är överlycklig och hög på koffein! Kaffe- och energidryckskonsumtionen har nått en ny nivå.
Ikväll vanskas utgång! Imorgon börjar jag jobba 07.00 och klockan ställs på 05.00. Mycket intressant.