Tuesday, December 25, 2007

Happy Christmas

Sjukt mycket har hänt de senaste dagarna. Därav kass uppdatering och bibellångt inlägg. Alla mina älskade vänner har kommit tillbaka från olika delar av världen, så jag har försökt att spendera all min lediga tid med dem. Det var en väldigt speciell känsla som fyllde mig när jag träffade Janne. Vi gick från daglig kontakt i ett flertal år, till att inte ha någon som helst kontakt på över tre månader, till att helt plötsligt stå framför varandra igen. Ren lycka.

Annars har jag jobbat och inväntat att lönen skulle komma. I helgen krigade jag mig fram på stan för att införskaffa alla julklappar. Under julen förvandlas seriöst de flesta människor till djur som letar en partner under parningstid. Rutti hade jag dock skrivit en lista på allt jag skulle köpa och vägrade titta åt något annat, så min julshopping gick relativt smärtfritt.

Igår (den 23 dec) ringer min mobil precis efter att jag vaknat. "Hej det är Edwin (...) Jag och Eric är utanför dig och tänkte komma upp en snabbis" Jag kastade på mig de närmaste plaggen och försökte desperat få bort mascararesterna under ögonen, förgäves. Jag befann mig på toaletten när mor min släppte in killarna, så när jag var redo att visa mitt slitna jag, satt de i vardagsrummet. Vi samtalade och åt julgodis ett tag, tills meningen "du kanske ska gå till ditt rum" uttalas. Jag springer som ett barn till mitt rum, sliter upp dörren och kollar ner på golvet. Allt jag såg var min röra som jag planerat att städa undan senare under dagen. Sen blickade jag upp på sängen, och där finner jag en GITARRVÄSKA! Jaw drop. Jag stod bara och stirrade till jag faktiskt insåg att jag hade fått en gitarr. Jag fick en gitarr av mina pojkar i julklapp. Sickie! Den är perfekt. Svartlackad med små röda detaljer runt "hålet" (haha jag har ingen aning om vad det kallas?). Min nya kärlek; Manuel. Jag är fortfarande i chock och kan knappt beskriva med ord hur tacksam jag är. Rörd. Tack!

På kvällen gick jag hem till Primrose och sa adjö. Jag hade förstått det som att hon skulle åka till Namibia med sin mor på semester, för att sedan därifrån direkt åka till Sydafrika och stanna i tre månader. Jag var förberedd på ett tårfyllt avsked, eftersom att jag har lämnat landet när hon kommer hem. Dock fick jag höra den goda nyheten att ungen faktiskt kommer hem i två (hela) dagar innan hon åker iväg igen, vilket innebär att vi snart ses igen! Vi vräkte i oss glass med chokladsås, skvallrade och lyssnade på Spice Girls Greatest Hits. Det är bara vi som förstår. Efter det sprang jag runt som tomten själv och delade ut massa klappar till vännerna. Tack så hjärtligt för alla fina paket! Jag och Juthan avslutade kvällen med en fastfoodfika och kall vinterpromenad.

Idag jobbade jag, vilket resulterade i att jag missade både "Kalle Anka" och "Kan du vissla Johanna?". Mina två måsten. Dock har min afton varit helt underbart mysig. Vi har vräkt i oss mat, druckit glögg, öppnat klapparna och tittat på film. Det jag tycker är bäst med julen är att det verkligen är en högtid för familjen. Jag fick massor med fint, bl.a tredje säsongen på Greys. Maraton nästa.

3 comments:

Anonymous said...

Din reaktion när du upptäckte Manuel var något utöver det vanliga. Kan ju tillägga att man lever länge på det. Det är mycket roligare att ge än att få :P
God fortsättning.

Unknown said...

*Alla* dina vänner är tydligen hemma.... Hm... Hm... :(

Anonymous said...

nej al förlåt, alla mina vänner är inte hemma! jag räknar fortfarande dagarna tills du kommer att glänsa med din närvaro :) inte långt kvar nu!