Just Dance

Nu efter London har jag gått och blivit dödligt förkyld. Det började i söndags och för varje minut som gick blev min näsa snorigare och ögonen rinnigare. Väldigt intressant. Hela söndagen spenderades hemma med rosen, och senare på kvällen kom Eric. Filmkväll. Synd dock att ungen får en p-bot eftersom att tydligen så var det städgata, vilket jag absolut inte hade någon aning om.

Igår var jag hemma i samma slitna skick. Jag låg nedbäddad och såg hela säsong ett av Grey's Anatomy (min bedårande present från killarna och mellie!). Enda kontakten med världen utanför min dörr fick jag när Edwin droppade förbi för att hämta sin väska.

På kvällen kom min älskade familj hem. Massa kramar, lite mer sång, presenter och uppdateringar från London och Hälsingland. Sen var jag tvungen att sova... för jaha okej, min chef ringde och ville att jag ska komma in och se hur man öppnar klockan 07.15!

Jag trodde det var ett skämt när klockan ringde imorse, men nej nej. Fortfarande galet förkyld satte jag mig på tuben mot Mörby c. När genomgången var klar, kläcker chefen ur sig att jag ska öppna SJÄLV på torsdag. Går det inte lite väl fort fram? Livrädd.

Napoleon Dynamite är min idol. Titta och njut. Klockrena moves.