Delad.

Halva jag är glad och halva jag är ledsen. Det är en väldigt skum känsla. Idag på jobbet skrev jag på mitt anställningsbevis, vilket säger att mitt vikariat går ut den 17 mars. Är det bara jag eller är det inte meningen att jag ska flytta i slutet av februari? Grejen är att jag verkligen behöver avsluta det här jobbet korrekt, utan att behöva säga upp mig... för att sedan ha chansen för jobb när jag kommer tillbaka. Så jag blir ledsen över att behöva flytta fram flytten ännu en gång. Det känns som att det hela tiden ska komma något emellan, som att det inte är menat. Sedan blir jag även ledsen för att man med lätt matematik kan konstatera att jag missar den svenska sommaren... aja. Jag är iallafall glad över att jag nu har ett stabilt jobb - jag trivs med - med bra lön. Nu gäller det bara att inte spendera och ge efter mitt shoppingbegär (som är värre än någonsin!). Allt måste sparas!

Eric frågade mig varför jag vill flytta och jag kom på att jag aldrig riktigt har förklarat min dröm.
När jag fyllde 15år åkte jag och pappa till Madrid för att se Real Madrid spela live. Jag blev förälskad och bestämde redan då att jag en dag skulle bo i staden. Jag har chilenskt påbrå, men kan tyvärr inte flytande spanska. Jämt när jag har träffat mina släktingar från den chilenska delen av familjen, har jag känt mig lite utanför. Jag anser att man lär sig bättre genom att praktisera, och vart gör man inte det bäst än i ett spansktalande land? Chile känns lite väl långt bort och som sagt jag älskar Madrid. Jag känner även att jag måste komma härifrån för att kunna uppskatta Stockholm bättre, för just nu har jag tröttnat. En sista förklaring till varför jag vill iväg är att jag vill göra något som lär mig att ta ansvar och klara mig själv, så att jag kan utvecklas som person och inte hela tiden förlita mig på andra...