hit och dit och fram och tillbaka

Jag har aldrig varit så stressad i hela mitt liv. Jag som tyckte att öppningen på konditoriet var en upplevelse... Det här var en helt annan grad. När jag kom till jobbet hade två leveranser redan kommit (djupfryst och godis). Allt skulle ut i butiken, samtidigt som att nytt bröd/bullar skulle bakas + att jag skulle räkna en kassa. Jag hann inte ens röra kassan, innan leverans två och tre kom med bullar/bröd och drycker. Bullarna blev klara, mjölken tog slut, mer bullar skulle in i ugnen, telefonen ringde... Så där fortsatte det hela morgonen. Så fort jag hade räknat och loggat in min kassa var jag tvungen att (plus allt det andra som skulle göras) börja ta emot kunder, eftersom att kön var påväg ut ur affären. Jag trodde att det skulle lugna ner sig under dagen, men nej nej. Jag jobbade över en timme. Behöver jag säga mer?
Mina underarmar ser ut som offer till ett rakblad, efter alla kartonger jag har rivit upp. Mina knän är blåa efter att jag krälat på golvet när jag fyllde alla kylar och när jag skurade, vilket jag var tvungen att göra eftersom att jag lite lätt tappade en hel plåt toscabullar - framför värsta kön. Mannen i mig kom fram och allt jag kunde göra var att pusta och frusta. Folk blev seriöst rädda, men jag körde ignorera ignorera och fortsatte att göra hundra saker samtidigt.

Alltså trots att det var galet stressigt och att jag knappt kan stå nu efter, så var det en bra dag på jobbet. Lärorik och tidsfördrivande. Jag trivs verkligen.